A Spoonful of sugar helps the marx go down

Inte trodde jag att mitt senaste inlägg här på Vardagspussel skulle sätta igång en debatt om vänstern, arbetarklassen och deras bildning. Men så blev det!

Jesper skriver:

”Idén om att marxistiska studier skulle vara svårtillgängliga blir också i långa loppet en självuppfyllande profetia. Ju större spricka mellan teori och de arbetande massorna man målar upp, ju påtagligare känns den spricka som faktiskt finns. Denna spricka bör istället vara något som vi, i socialismens långa tradition, måste försöka överbygga.”

Det stämmer nog mycket väl. Debatten mellan Yelah och våldsvänstern ekar när jag läser Jespers svar till mig. Risken för att det ska grävas skyttegravar känns stor. Arbetarklassromantiska revolutionärer  å ena sidan, och vänsterintellektuella ungmarxister på den andra. Det skulle inte krävas mycket för att förolämpningarna skulle börja hagla och diskussionerna inte leda någon vart.

Men jag måste ändå säga att jag känner igen mig i vad Folkbildnings skriver som kommentar till Jespers debattbidrag:

”Intressant inlägg. Men det jag tror vardagspusselbloggen pratar om är något annat än det du besvarar nu. Jag är väldigt intresserad av teoretisk diskussion, men då just i form av folkbildning, inte i form av – i brist av bättre begrepp – “akademisk diskussion”. Som exempel har jag gått någon cirkel i kapitalet, nästan läst hela första bandet (jepp :-) plus en massa introsar. Jag är alltså en rätt dålig marxist, har många hål i min bildning, men det är sällan jag har problem att använda marx att förstå världen och hänga med i marxistiska diskussioner.”

Jag är ju trots allt inte helt opåläst när det gäller socialistisk teori. För även om jag har fler fantasynoveller i bokhyllan än politisk litteratur så är det ändå en ganska stor bunt klassiker och nyare verk jag har läst genom åren. Marxist kan jag ju inte kalla mig. Då jag endast sett Manifestet på teater och läst en, kanske två, texter av Marx själv, om man inte räknar sammanfattningar och ordförklaringar också. Men att se kapitalismen på ett marxskt sätt, ja det gjorde jag nog redan som 16-åring när jag långhårig och finnig ställde mig framför plastmaskinen på verktygssatsavdelningen. Men det är ju inte såna anekdoter de pålästa kamraterna vill höra. Men de får nog vänja sig, precis som arbetarrörelsens första agitatorer fick reda på att, även om deras idéer var nya, så hade klasserna slagits i många hundra år innan deras skrifter trycktes.

Haninge skriver att vi behöver ett 2000-talets Folkets Hus. Något som samlar arbetarklassen och gör det roligt att studera, organisera och agera igen.

Men precis som han så vet jag inte hur det ska gå till. Med en sked socker går Marxismen ner. Men var finns sockerskålen?

”In ev’ry job that must be done
There is an element of fun
You find the fun and snap!
The job’s a game!”

Intressant? <- Klicka där och låt fler läsa)

…

Debattinlägg i ämnet:

Bilda partier, inte arbetarklassen (Jesper/redundans)

Vem ska bilda arbetarklassen? (Haninge/Forever United

Jag fattar inte Marx (Tusenpekpinnar)

Etiketter: 2000-talets, a, and, Arbetarklassen, arbetarromantik, än, be, bilda, bildning, debatt, done, down, element, every, fattar, find, folkets, fun, game, go, helps, hus, in, inte, is, jag, job, konfliktportalen, lenin, marx, marxism, marxskt, mary, must, of, partier, poppins, revolution, ska, skyttegravar, snap, socialism, spoonful, sugar, that, the, there, Utbildning, vem, you