Du är inte arbetare om du är socialist

Jag vill i det här inlägg ta upp något som jag finner lika frustrerande som jag finner det lustigt. Det handlar om människor man träffar i verkligheten och på internet som inte tror att man är arbetare. Som inte tror att man har det vanliga kneg man snackar om, eftersom man är socialist. Det handlar både om folk som kallar sig ”vänster” (yuuuk! Gillar inte det ordet) och folk som betecknar sig som höger. Oftast är de i och för sig från övre medelskiktet, har akademisk bakgrund eller kanske en rik släkt och då kan man ju nästan förstå. Som en god vän sa till mig så ”[är det] de materiella förutsättningarna som bestämmer hur du egentligen ser på saker och ting”.

Men det är en konstigt kontrast. Att å ena sidan skratta åt idioterna som vägrar tro att jag bor i en förort och arbetar inom industrin och å andra sidan vill jag bara greppa tag den jäveln och släpa ut honom till mitt miljonprojekt. Skaka lite på honom inne i det lilla rummet så att han är vaken och kan se, sedan tvinga på honom på bussen och ta med honom till mitt jobb. Låta det puckot trängas med alla andra morgonmänniskor på väg till arbete och skola. Bryskt hjälpa honom ner i blåkläder och sen vakta att han verkligen står vid tungpacket och lyfter tunga saker i åtta timmar. 

Ta Anders Nilsson, en socialdemokrat vars valkrets ligger i Tanum (Bohuslän). Han skriver så här om sin bakgrund:

”När jag var 30 år tog jag steget från industrin till teatern. Det är ett steg som jag aldrig ångrat. Men ibland, när det blir för slitsamt, brukar jag ta ett jobb inom industrin eller renhållningen för att få krafterna tillbaka.
…
Men jag är född i Dorotea, kulturens centrum. Se bara på kartan: var du än startar, vilka vägar du än tar så kommer du alltid till slut till Dorotea. Det är som själva livet” – Bakgrund

Låter som en jävligt soft snubbe. En politiker med arbetarrötter som inte lär glömmas i första taget, en gubbe att lita på. Men vänta och lär.
För så här såg vår min kommentar och hans svar till hans blogginlägg om Lars Ohly ut:

”Att gå i säng med ett parti som vi LO-medlemmar INTE vill se i en framtida regering är inte att vara ansvarstagande. Det är att bete sig jävligt osmart. Vi vill mycket hellre se SAP regera tillsammans med Vänsterpartiet.

Se själv! http://lotidningen.lo.se/?id_site=8&id_item=20105

//Krastavac ”

>>>
”Anders Nilsson: Hej Krastavec lagerjobbare: Det är så härligt med Ni som ser er själva som ett ”vi”. Kungen gör det och du gör det när Ni talar till era unsersåtar. Missförstå mig inte, jag vill inte riva kronan av Ert huvud eller orakelstaven ur Er hand, men bland så kan jag längta efter att Ni talade enbart i Ert eget namn. ”

(Ni hittar alla kommentarer till inlägget: här)

Say whaaat? Han gör sig alltså lustig (fast misslyckas ganska fett enligt mig) över att jag ser mig som en del av ett kollektiv. LO-kollektivet i det här fallet, men i förlängningen hela arbetarklassen. Den här snubben är alltså socialdemokrat! Han har en bakgrund i industrin och möjligen samma fackförbund som jag. Högersossarna är fan värre än nyliberalerna. Deras förolämpningar rinner av som vatten på en gås. Överklassen kan inte förelämpa folk ordentligt. Senast blev jag kallad ”djävla tattare” av en borgarkärring medan hennes bratunges killkompis kallade min polare ”glasögonorm” och menade på allvar det som en förolämpning!

Men när Anders Nilsson jämnför mig med fucking jävla överklassknugen blir jag fan förolämpad. LO-pampar blir i alla fall lite mållösa när de förstår att de pratar med en LO-arbetare (som några ur panelen på ett föredrag under Socialistiskt Forum i Stockholm blev när jag ställde frågor till dem om papperslösas fackliga organisering och presenterade mig som metallarbetare)

Jag ska dela med er av en annan historia på liknande tema.

Det var under en fest för några år sedan. Jag såg min kompis stå och diskutera ganska högljutt med en tjej. Eftersom jag vet att han ibland har kort stubin så gick jag dit för att lugna ner situationen. Det som argumentationen handlade om var att tjejen, som var organiserad i Ung Vänster sa att man måste kunna få vara rik och socialist.

”Ja, men det kaaan man väl?” sa jag som inte hade hört hela historien.
”Men dom tjänar ju inte på det, eller hur?” fortsätte jag. Hon förklarade då att hon var överklass, bodde på Östermalm och hennes två föräldrar var läkare eller något sådant. Min kompis hade lugnat ner sig lite och vi började förklara för henne att det hela liksom handlade om att ”ta hennes familjs saker, eller hennes klass saker åtminstinde” mer eller mindre.
Vi sa att vi som arbetade inom äldreomsorgen (som min kompis gör) och barnomsorgen (som jag gjorde då) inte hade samma ekonomiska intressen som hon. Att framgångsrik klasskamp skulle betyda att hon och hennes skulle få det sämre så att vi kunde få det bättre.

Det första hon sa var: ”Haha, ni jobbar inte alls inom omsorgen!”
Vi var stooora frågetecken. ”Eh, jo”
Men det var vi inte. Hon hade aldrig träffat nån, verkade det som, som haft ett yrke inom den sektorn på riktigt. Jag blev först mållös. 

Det sista hon sa innan vi flippade ur och gick därifrån var att ”det behövdes mer solidaritet mellan klasserna”. Nej mindre! Svarade vi och bad henne gå med i Rädda Barnen eller nåt. Välgörenhet går uppifrån och ned, solidaritet i sidled.

Det handlar liksom inte om att man ”kan” eller ”inte kan” vara socialist om man tillhör borgarklassen. Man kommer bara liksom aldrig att fatta grejen, eller åtminstonde inte förstå fullt ut.
De flesta inom borgarklassen är inte elaka, de vet bara inte hur andra vanliga människor har det. Världen är för dom uppdelad i de själva och svenssons som aldrig varit på St:Tropez. De skulle bli förvånade av att höra att det finns populära klubbar där en majoritet av tjejerna INTE är fotomodeller eller att det alltid går att sitta själv i nån VIP-lodge.

Läs själv (och försök se förvånade ut) när det nyliberala blaskan Neo menar att Sebastian de Souza inte är en riktig volvo-arbetare eftersom han har vänsteråsikter och är aktiv i facket och har ambitioner politiskt. Jag är inte förvånad, men det gör mig inte mindre förbannad. I kommentarerna kommer även Sanna Raymans Weiron I Ottan liknelse tillbaka. De få idioter som läser Neo (utan att flina ironiskt) tyckte det var superskoj.

Ta bara exemplet ur Petr Kropotkins biografi (På svenska ”En anarkists minnen”) när han blir jätteupprörd över en grupp maskintekniker på en fabrik som, efter att han agiterat om socialismen och klasskampen, inte vill föra vidare den röda flamman och agitera själva bland resten av sina arbetskamrater. Han svär över ”bortskämda” något mer utbildade arbetare som ser sig bättre än slöddret nere i fabriken.
I slutet av texten avslöjar han dock vad som gjort honom mest arg (eller ja, man får väl läsa mellan raderna). De hade kallat honom för ”borgarsvin”.
Det kunde inte den stolta socialisten, naturforskaren och fursten Kropotkin tåla. ^_^

Det är mycket svårt att göra en klassresa, men om man som arbetare kallar sig socialist går det på en kick. Helt plötsligt tillhör du något som kallas ”medelklassen” och om du har läst nån bok nån gång och kan stava så är du även akademiker. Mycket behändigt för er som svär över det hårda arbetet på jobbet eller på allt hushållsarbete där hemma. Bli socialister och gör karriär på än gång i liberalernas (från högersossar till moderater) ögon.

Intressant? <- Klicka där och låt fler läsa

…

Läs: Dagens Konflikt där Martin Hofverberg skriver mycket bra om riksdagens budgetregler, Redundans, Ekonomikommentarer, Kim Müller skriver om husockupationen i Lund och det gör Dom Ljuger och Kolla! också. Missa inte heller underbart roliga Kunden har (inte alltid) rätt eller Tjuvlyssnat. Läs även Spektrum om du vill fördjupa dig lite i finanskrisen och Bola de Fogo om ”trash outs” i USA.

Etiketter: akademier, anders, Arbetare, arbetarklass, Överklass, är, bohuslän, borgare, borgarklass, du, förolämpningar, glasögonorm, höger, högersosse, inte, klasshat, klasskmap, klassresa, kontrast, kropotkin, medelklass, medelskikt, nilsson, om, socialdemokrati, socialist, tanum, tattare, vänster, vänstern