Du är inte arbetare om du är socialist

by

Jag vill i det här inlägg ta upp något som jag finner lika frustrerande som jag finner det lustigt. Det handlar om människor man träffar i verkligheten och på internet som inte tror att man är arbetare. Som inte tror att man har det vanliga kneg man snackar om, eftersom man är socialist. Det handlar både om folk som kallar sig ”vänster” (yuuuk! Gillar inte det ordet) och folk som betecknar sig som höger. Oftast är de i och för sig från övre medelskiktet, har akademisk bakgrund eller kanske en rik släkt och då kan man ju nästan förstå. Som en god vän sa till mig så ”[är det] de materiella förutsättningarna som bestämmer hur du egentligen ser på saker och ting”.

Men det är en konstigt kontrast. Att å ena sidan skratta åt idioterna som vägrar tro att jag bor i en förort och arbetar inom industrin och å andra sidan vill jag bara greppa tag den jäveln och släpa ut honom till mitt miljonprojekt. Skaka lite på honom inne i det lilla rummet så att han är vaken och kan se, sedan tvinga på honom på bussen och ta med honom till mitt jobb. Låta det puckot trängas med alla andra morgonmänniskor på väg till arbete och skola. Bryskt hjälpa honom ner i blåkläder och sen vakta att han verkligen står vid tungpacket och lyfter tunga saker i åtta timmar. 

Ta Anders Nilsson, en socialdemokrat vars valkrets ligger i Tanum (Bohuslän). Han skriver så här om sin bakgrund:

”När jag var 30 år tog jag steget från industrin till teatern. Det är ett steg som jag aldrig ångrat. Men ibland, när det blir för slitsamt, brukar jag ta ett jobb inom industrin eller renhållningen för att få krafterna tillbaka.

Men jag är född i Dorotea, kulturens centrum. Se bara på kartan: var du än startar, vilka vägar du än tar så kommer du alltid till slut till Dorotea. Det är som själva livet”
 – Bakgrund

Låter som en jävligt soft snubbe. En politiker med arbetarrötter som inte lär glömmas i första taget, en gubbe att lita på. Men vänta och lär.
För så här såg vår min kommentar och hans svar till hans blogginlägg om Lars Ohly ut:

”Att gå i säng med ett parti som vi LO-medlemmar INTE vill se i en framtida regering är inte att vara ansvarstagande. Det är att bete sig jävligt osmart. Vi vill mycket hellre se SAP regera tillsammans med Vänsterpartiet.

Se själv! http://lotidningen.lo.se/?id_site=8&id_item=20105

//Krastavac ”

>>>
Anders Nilsson: Hej Krastavec lagerjobbare: Det är så härligt med Ni som ser er själva som ett ”vi”. Kungen gör det och du gör det när Ni talar till era unsersåtar. Missförstå mig inte, jag vill inte riva kronan av Ert huvud eller orakelstaven ur Er hand, men bland så kan jag längta efter att Ni talade enbart i Ert eget namn. ”

(Ni hittar alla kommentarer till inlägget: här)

Say whaaat? Han gör sig alltså lustig (fast misslyckas ganska fett enligt mig) över att jag ser mig som en del av ett kollektiv. LO-kollektivet i det här fallet, men i förlängningen hela arbetarklassen. Den här snubben är alltså socialdemokrat! Han har en bakgrund i industrin och möjligen samma fackförbund som jag. Högersossarna är fan värre än nyliberalerna. Deras förolämpningar rinner av som vatten på en gås. Överklassen kan inte förelämpa folk ordentligt. Senast blev jag kallad ”djävla tattare” av en borgarkärring medan hennes bratunges killkompis kallade min polare ”glasögonorm” och menade på allvar det som en förolämpning!

Men när Anders Nilsson jämnför mig med fucking jävla överklassknugen blir jag fan förolämpad. LO-pampar blir i alla fall lite mållösa när de förstår att de pratar med en LO-arbetare (som några ur panelen på ett föredrag under Socialistiskt Forum i Stockholm blev när jag ställde frågor till dem om papperslösas fackliga organisering och presenterade mig som metallarbetare)

Jag ska dela med er av en annan historia på liknande tema.

Det var under en fest för några år sedan. Jag såg min kompis stå och diskutera ganska högljutt med en tjej. Eftersom jag vet att han ibland har kort stubin så gick jag dit för att lugna ner situationen. Det som argumentationen handlade om var att tjejen, som var organiserad i Ung Vänster sa att man måste kunna få vara rik och socialist.

”Ja, men det kaaan man väl?” sa jag som inte hade hört hela historien.
”Men dom tjänar ju inte på det, eller hur?” fortsätte jag. Hon förklarade då att hon var överklass, bodde på Östermalm och hennes två föräldrar var läkare eller något sådant. Min kompis hade lugnat ner sig lite och vi började förklara för henne att det hela liksom handlade om att ”ta hennes familjs saker, eller hennes klass saker åtminstinde” mer eller mindre.
Vi sa att vi som arbetade inom äldreomsorgen (som min kompis gör) och barnomsorgen (som jag gjorde då) inte hade samma ekonomiska intressen som hon. Att framgångsrik klasskamp skulle betyda att hon och hennes skulle få det sämre så att vi kunde få det bättre.

Det första hon sa var: ”Haha, ni jobbar inte alls inom omsorgen!
Vi var stooora frågetecken. ”Eh, jo
Men det var vi inte. Hon hade aldrig träffat nån, verkade det som, som haft ett yrke inom den sektorn på riktigt. Jag blev först mållös. 

Det sista hon sa innan vi flippade ur och gick därifrån var att ”det behövdes mer solidaritet mellan klasserna”. Nej mindre! Svarade vi och bad henne gå med i Rädda Barnen eller nåt. Välgörenhet går uppifrån och ned, solidaritet i sidled.

Det handlar liksom inte om att man ”kan” eller ”inte kan” vara socialist om man tillhör borgarklassen. Man kommer bara liksom aldrig att fatta grejen, eller åtminstonde inte förstå fullt ut.
De flesta inom borgarklassen är inte elaka, de vet bara inte hur andra vanliga människor har det. Världen är för dom uppdelad i de själva och svenssons som aldrig varit på St:Tropez. De skulle bli förvånade av att höra att det finns populära klubbar där en majoritet av tjejerna INTE är fotomodeller eller att det alltid går att sitta själv i nån VIP-lodge.

Läs själv (och försök se förvånade ut) när det nyliberala blaskan Neo menar att Sebastian de Souza inte är en riktig volvo-arbetare eftersom han har vänsteråsikter och är aktiv i facket och har ambitioner politiskt. Jag är inte förvånad, men det gör mig inte mindre förbannad. I kommentarerna kommer även Sanna Raymans Weiron I Ottan liknelse tillbaka. De få idioter som läser Neo (utan att flina ironiskt) tyckte det var superskoj.

Ta bara exemplet ur Petr Kropotkins biografi (På svenska ”En anarkists minnen”) när han blir jätteupprörd över en grupp maskintekniker på en fabrik som, efter att han agiterat om socialismen och klasskampen, inte vill föra vidare den röda flamman och agitera själva bland resten av sina arbetskamrater. Han svär över ”bortskämda” något mer utbildade arbetare som ser sig bättre än slöddret nere i fabriken.
I slutet av texten avslöjar han dock vad som gjort honom mest arg (eller ja, man får väl läsa mellan raderna). De hade kallat honom för ”borgarsvin”.
Det kunde inte den stolta socialisten, naturforskaren och fursten Kropotkin tåla. ^_^

Det är mycket svårt att göra en klassresa, men om man som arbetare kallar sig socialist går det på en kick. Helt plötsligt tillhör du något som kallas ”medelklassen” och om du har läst nån bok nån gång och kan stava så är du även akademiker. Mycket behändigt för er som svär över det hårda arbetet på jobbet eller på allt hushållsarbete där hemma. Bli socialister och gör karriär på än gång i liberalernas (från högersossar till moderater) ögon.

Intressant? <- Klicka där och låt fler läsa

Läs: Dagens Konflikt där Martin Hofverberg skriver mycket bra om riksdagens budgetregler, Redundans, Ekonomikommentarer, Kim Müller skriver om husockupationen i Lund och det gör Dom Ljuger och Kolla! också. Missa inte heller underbart roliga Kunden har (inte alltid) rätt eller Tjuvlyssnat. Läs även Spektrum om du vill fördjupa dig lite i finanskrisen och Bola de Fogo om ”trash outs” i USA.

Etiketter: , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , ,

34 svar to “Du är inte arbetare om du är socialist”

  1. Neoviolence Says:

    Jävligt intressant och läsvärt, men akta dig för att ramla i din egen fälla nu Krastavac. Eller snarare, låt inte liberaler och andra få billiga poänger.

    Det blir allt som oftast när du skriver en väldig uppdelning och onyanserad bild av klassamhället (missförstå mig rätt). Arbetarklassens mångfald är jävligt svår att greppa, våra materiella förutsättningar kan skilja sig på så förbannat många plan (även om grundbultarna alltid finns där) även om vi bara bor några 100 meter från varandra.
    Visst blir det så mycket lättare att skriva om det som om det vore svart på vitt, men det gör ju hela argumentationen såbar om du förstår vad jag menar.

    Annars är det förbannat kul att du kommit igång med bloggandet igen, keep it up så lovar jag att börja snart jag också och inte bara låta Haninge skriva på Förever United.

    / Neoviolence

  2. Krastavac Says:

    Jo, jag vet. Ta bara läkardottern i inlägget. I marxistisk synpunkt är väl en läkare inte borgarklass precis.
    Angående billiga poänger så har jag aldrig läst eller hört nåt från nån nyliberaler som inte hängde på just billiga poänger. Men då ska man ju själv inte vara likadan, fast ibland känns det skönt att knäppa dom på näsan och säga ”nähedu, det vet du inget om för jag är arbetare och du är student och din pappa direktör!”

  3. feministisk vänstertjej Says:

    Jag kan aldrig tillhöra någon borgarklass och jag kan inte få något arbete heller, jag är ingenting. Om jag var en flod, skulle alla drunkna, sjunger Micke Alanzo. Jag är ingenting. Det är bäst att vara ingenting;) Dikter kan jag skriva dock. Det kan ingen ta ifrån mig, fast alla ser så förvånande ut när man säger att man skriver dikter. ”Kan du försörja dig på det?” Frågar de- de kan ju inte veta att jag har sjukpension. Jag vill inte slänga det i ansiktet på dem, det är sådant man skäms över särskilt när man är endast 35 år. ”Men du ser ju inte sjuk ut, unga människan!” Kanske de skulle säga eller tänka då. Jag kan tycka att livet är orättvist. För att man har farit illa av att växt upp i social misär och sedan är det jag som får sota för det eftersom att jag är stresskänslig. Har jag blivit född till livet för att bestraffas, ibland känns livet hopplöst. Men när jag ser hur stressat livet är för andra småbarnsföräldrar som sliter ut sig för inte särskilt mycket mer pengar än vad jag själv får,ja, då är jag tacksam att jag slipper kasta mig ut och bli sjuk på kuppen. Om man vet hur det är att vara sjuk så uppskattar man att få fortsätta att vara frisk väldigt mycket.

  4. Krastavac Says:

    Du har har inget att skämmas för. Det är inte ditt fel att kapitalismen gör människor sjuka, hur unga de än är och ”välmående” de än ser ut. Men var glad över att du i alla fall tillhör medelklassen i och med du kallar dig vänster och dessutom är akademiker eftersom du dessutom är feminist. Arbetartjejer är inte feminister vettu ;)
    Dikter skriver jag också btw

  5. Neoviolence Says:

    Billiga poänger i sig är ju inget fel, det är ju bara att tacka och ta emot när en person man argumenterar mot klantar sig och man lätt kan vinna fördelar på det (se SvD-kärringen som exempel)
    Men vi själva ska ju inte bjuda på dem bara för att vi inte riktigt pallar förklara saker fullt ut.

    Samtidigt är jag helt med dig, knäppa folk på näsan med det självklara är ju det bästa som finns.

  6. feministisk vänstertjej Says:

    *skrattar* Ja, och nu kan jag dessutom stoltsera med en t-tröja som jag fått eftersom att jag prenumera på Arbetaren. Den är svart och med en tiger på, det står med stora bokstäver ARBETAREN*TIGER INTE* :) Jag tänkte ha den på mig bland folk, så att de förstår att jag arbetar hårt med mina dikter i allafall.:)

  7. Krastavac Says:

    Du tillhör nog arbetarklassen trots att du inte jobbar ^^
    Dikter eller ej

  8. Terje Says:

    Bra ämne, detta är nått som jag kan störa mig nått enormt på. Det finns en mycket snäv och reaktionär definition av hur ”vanligt folk” eller arbetare ska vara: man ska inte ha politiska åsikter, i vart fall inte till vänster om SAP; man ska verkligen inte vara politiskt aktiv (är man till på köpet ung då är man automatiskt ”medelklassunge” om man är aktivist); man ska inte ha intressen för kultur och litteratur; osv, osv. Ställer man sig utanför dessa ramar blir man avfärdad som medelklass (detta vaga begrepp som suddar ut gränserna mellan arbetarklass och borgarklass). Förmodligen är detta delvis en följd av att det klassbegrepp som används till vardags främst ser till livsstil och levnadsstandard och inte till maktförhållanden i produktionen. Det är också en bekväm härskarteknik (en variant av förlöjligande) som ser till att vi i arbetarklassen inte tar på oss roller i samhället som inte tillkommer oss.

  9. Krastavac Says:

    Exakt! Pricken över fucking i:et Terje. Exakt så är det och det är fördjävligt!
    Jag läste asmycket när jag var yngre (det enda jag var bra på i skolan liksom). När jag väl kom till gymnasiet så var jag så mycket mer allmänbildad, hade större ordförråd och var retoriskt självlärd (tack vare min organisering i den utomparlamentariska vänstern) än många av mina klasskamrater till den grad att jag fick jättebra betyg i samhällsämnena. Något som kom som en chock för mig. Jag hade aldrig fått högre betyg än VG och det var sällan jag såg dom.

    Mina vänner fattade aldrig hur jag hann läsa så mycket
    Det var ju inte ens så att jag satt hemma och läste och läste. Nä, jag läste på bussen, på tunnelbanan och innan jag gick och la mig. Aldrig annars.

    Och det gör mig till akademiker. Usch

  10. Patrik Says:

    Har hört nånstans att gruvarbetarna som strejkade vilt 69-70 läste Hegel under strejken, var det nån som kallade dem akademiker eller medelklass?

  11. Mårten Fjällström Says:

    Om man ser klass på individnivå så tror jag att man tjänar på att dela upp klassidentiteten i klassbakgrund och klassposition. Klassbakgrunden är konstant och bestäms av dina uppväxtförhållanden, men positionen ändras över livet.

    Ta som ett exempel en person som i unga år engagerar sig i SSU och efter gymnasiet jobbar några år ströjobb på fik och restauranger, läser en termin engelska på universitet, får en tjänst inom SSU eller sossarna och fortsätter in på en bana som socialdemokratisk politiker. Om den personens föräldrar jobbar i vården (och inte som läkare) har den en arbetarklassbakgrund, om föräldrarna är läkare är det en medelklasssunge. Men positionen är som arbetare (ströjobb på fik och restauranger), student, tjänsteman och sedan politiker. Dvs positionen går arbetarklass -> medelklass.

    Om vi tillämpar det på grundfrågan om varför socialist innebär annat än arbetarklass, så skulle jag tro att det hänger samman med det dramatiskt minskade deltagandet i de traditionella politiska partierna, och den därmed sammanhängande rollen som yrkespolitiker. SSU har t.ex. 5000 medlemmar nu. Tänk att de sossarnas medlemmar under 25 år, och i förlängningen pekar det mot någonstans runt 15 000 medlemmar i sossarna allt som allt. Dvs medlemmarna blir de som är politiker, vilket leder till att om du är politiskt engagerad över huvud taget så ses du som varande eller blivande yrkespolitiker. Och yrkespolitiker är inte en arbetarklassposition, oavsett klassbakgrund.

    feministisk vänstertjej,
    din position är det moderna trasproletariatet. Trasproletariatets funktion – som jag har förstått marxistisk teori – är att visa arbetarklassen hur illa det kan gå. Den arbetslöshet (i olika former) som är nödvändig för att hålla tillbaka inflationsdrivande lönekrav i Chicago-skolans ekonomiska teoribildning, har jag svårt att se som något annat än en modern formulering av trasproletariatets funktion. Så om du är i mer eller mindre permanent ”utanförskap” (oavsett vilket bidragsystem du är i eller inte är i) så skulle jag säga att du tillhör det moderna trasproletariatet.

  12. Johan Says:

    ”Vi sa att vi som arbetade inom äldreomsorgen (som min kompis gör) och barnomsorgen (som jag gjorde då) inte hade samma ekonomiska intressen som hon. Att framgångsrik klasskamp skulle betyda att hon och hennes skulle få det sämre så att vi kunde få det bättre.”

    Det är synd om er som inte fattat någonting. Jag har arbetat som brevbärare och vårdbiträde innan jag började plugga på universitetet. Min mamma är sekreterare. Jag anser mig därför ha en god uppfattning om vad det innebär att vara arbetare i dagens Sverige. Jag tycker det är rent löjeväckande att läsa i tråden att folk till höger inte fattar hur det är osv. Som om det var någon exklusiv erfarenhet att ha arbetat inom äldre- eller barnomsorgen. Det är skrattretande att ni lever i en sådan föreställningsvärld.

    Idag har jag ett kontorsarbete och en inkomst runt 30 000 kr. I extremvänsterns ögon är jag nu en suspekt varelse utan kunskap och erfarenhet om den sociala verklighet som vårdbiträden, brevbärare m.fl. lever. Vilket otroligt verklighetsfrånvänt skitsnack det där är. I det här landet är det inte särskilt svårt att avancera socialt skulle jag vilja säga. Vägen från vårdbiträde till ett manchettyrke som placeringsrådgivare på bank är i princip att du kvalificerar dig för att kostnadsfritt läsa på högskola under ett antal år. Detta är ett betydligt enklare sätt att avancera socialt än att dilla om att ni ska roffa åt er de saker som ett läkarpar har. Suck.

  13. Krastavac Says:

    Patrik: Nä det har du rätt i. Men på 70-talet hade fortfarande SAP och LO tolkningsföreträde och deras analyser var normen. För att motverka det bildade SAF (nuvarande Svenskt Näringsliv) Timbro och i takt med att SAP sålde sina dagstidningar (utan att behålla ledarsidorna som Centern gjorde, vilket är mycket smartare. Cash och propaganda) så hamnade vi där vi är nu. När nyliberalerna bestämmer normen.

    Mårten: Ja, det du säger kan nog stämma. Politik (och i och med det politiska åsikter) förknippas med yrkespolitiker och därmed med ”medelklass” eller borgarklass. Även om klassbakgrunden är arbetare. Ta bara Anders Nilsson som jag tog upp i inlägget, han är ju ett klockrent exempel på vad du skriver om. Industriarbetare som sadlar om till teatern och politiken. Att han sen fick massa högeråsikter i svängen, ja det kan jag inte förklar utan att lära känna honom bättre, eller åtminstonde veta mer om honom. (Och wordpress åt inte upp din kommentar, jag hade bara inte tid att godkänna den förren nu ^^)

    Johan: Jag tror inte du fattat vad jag menar. Såklart det inte är exklusivt att jobba inom omsorgen. Tvärtom! Läs blogginläggen längre bak i tiden bara. När jag började blogga så hette bloggen ”Omsorgaren – om sorgen i omsorgen”.
    Sen verkar du inte ha läst inlägget i huvudtaget, det handlar ju om att det är klassbakgrunden och de materiella förutsättningarna som bestämmer ur man ser på saker och ting. Tjejen som inte trodde på att vi jobbade inom vård och omsorg kallade ju sig vänster men kom från en överklassfamilj (i sociologisk bemärkelse). Samma sak med det historiska exemplet, fursten Kropotkin som blev kallad borgarsvin av sina nyss frälsta socialistiska arbetare.

    Sen så måste jag tyvärr spräcka håll på bubblan om att karriär är möjligt.
    Så här skrev jag förra hösten:
    ”Jag läser i DN Ekonomi om löneskillnader mellan könen men fastnar för pappersupplagans statistikstapplar. Ett ögonkast på staplarna och man ser att över 90% av alla löntagare tjänar mellan 10.000 och 30.000, den allra största majoriteten kring 20.000-22.000. Efter 40 papp planar det ut sig och man ser knappt staplarna tills de plötsligt stiger i höjden vid 70.000 och mer längst bort.

    Jag ler först och skriver skämtsamt “men arbetarklassen finns ju inte!” i marginalen för att de läsare där hemma som fortfarande sover ska ha lite roligt. Sen blir jag arg, förbannade jävla idioter! Vi sliter och arbetar hela våra liv i tron om att en klassresa är möjlig (annat än i den liberala bloggvärlden där det räcker med att kalla sig socialist för att bli “medelklass”). Men det går inte, hur vi än försöker så kan vi bara klättra över varandras (döda?) kroppar för att hamna i en annan statistikstapel längre bort i x-axeln.”
    https://vardagspussel.wordpress.com/2007/09/05/hosten-lagret-och-den-hogre-lonen/

    Du har gått från att vara blue-collar worker till att vara en white-collar worker (för att använda amerikanska uttryck). Dessutom kan jag påpeka att en kompis som jobbar inom posten (nattskift) säkert tjänar, efter all ob och övertidsersättning, runt 30.000 före skatt hann med. Men, precis som du så tillhör han fortfarande den egendomslösa majoriteten och som jag citerade ovan fortfarande den, statistiskt, lågavlönade delen av befolkningen.

  14. Helena Palena Says:

    Krasta: Mycket bra skrivet! Du är ju akademiker i alla fall även om du jobbar som arbetare. Alla vill opp – och det värsta jag vet är förljugenheten inom vänstern. Hur dom gladeligen skor sig. Hr dom gladeligen klättras på massans rygg. Ta bara en sån som Ylva Johansson. Hon var med i Vp – helt plötsligt blev hon sosse för Göran Persson lockade med en fin post. Fy fan!

    Kan tala om att jag vuxit upp i en förort till Stockholm Har du tänkt på vad lite det finns skrivet om det. Där har vi båda en stor uppgift. Sätt igång och skriv….

  15. Patrik Says:

    Johan: Skitsnack! Bara för att ”det går att jobbar sig uppåt” så innebär det inte att alla som vill och försöker kommer klara av det. Hela dagens samhällssystem bygger ju på klyftor, menar du att det i dagens samhälle skulle vara möjligt att alla människor blev välbetalda utan att nån annan fick ta smällen? Idag måste man klättra på andra för att komma uppåt! Dessutom så tvingas man oavsett om man tjänar 15 000kr eller 30 000kr sälja sin arbetskraft för att överleva. Det är ju det vi vill komma bort ifrån.

  16. Krastavac Says:

    Helena: Hehehe, eller hur. Jag kan stava och jag har en blogg. Det gör mig till akademiker. En rolig sido-story är ju att jag nästa höst, förhoppningsvis, kommer att börja plugga till förskolelärare. Det gör man såklart på högskola. Planekonomen, som tagit en lång paus som skribent på den här bloggen, går den utbildningen just nu. Det gör honom, och de andra jag känner som pluggar till förskolepedagoger till akademiker.

    Men min morsa som arbetat som förskolelärare hela sitt vuxna liv är inte det. På hennes tid så gick man nämligen bara ett förskoleseminarium på två år. Gymnasienivå skulle väl det översättas till i dagens språkbruk. Då fanns ju förstås inte gymnasium för vanligt folk. Morsan gick flickskola med inriktning barn. Hon är alltså inte akademiker, men när (hoppas hoppas) jag är utbildad till samma yrke som hon är jag det. Knaaasigt!

    Och du har rätt att det behövs fler skribenter med förortsbakgrund. Man ska inte skämmas för att man är arbetarklass. Man ska aldrig glömma det och alltid kämpa för sig själv och sina vänner i samma situation.

    Men den förljugenhet du talar om inom den [parlamentariska] vänstern. Finns inom alla politiska partier. Så är det bara

  17. Helena Palena Says:

    Det är klart förljugenheten finns inom alla partier o s v. Men – det finns en väsentlig skillnad. Borgarna säger inte en sak som vänstern gör. Vänstern är mer förljugen. Jävla uppkomlingar hela högen.

    Kasta av dig klasstänket. Kör på! Lev ditt liv! Var så fri som du kan bli!

  18. Krastavac Says:

    Det kanske beror på att vänstern främst består av människor från arbetarklassen? Dvs människor som har mest att tjäna på att ”komma upp” sig. Den politiska högern kommer från borgarklassen. De föddes längst upp och behöver inte vara några jävla uppkommlingar. De är jävla överklassare istället.

    Dina sista uppmaningar säger emot säg själva. Menar du att jag ska förneka min klasstillhörighet, strunta i all skit jag får ta och bita ihop och sen leva mitt liv utan frihet. För det är ju så det skulle bli i verkligheten.
    Nä du Helena.
    Du skrev förut att du ville ha fler skribenter från förorten, utan klasstänk så skulle de skribenterna vara värda noll. I förorten bor vi från arbetarklassen. Vad skulle skribenterna skriva om som inte är klassrelaterat? Om andra saker än förorten? Vad spelar det då för roll att de kommer därifrån?

    Förneka inte din bakgrund. Våga stå för din historia och kämpa för att alla ska bli fria!

  19. Vår Makt - 08 « Kim Müller Says:

    […] Ilse-Marie om Försäkringskassan, Fiendeland om Arbetaridealet, Vardagspussel om omöjligheten i att vara arbetare och socialist, Kvinnor om skitiga […]

  20. Nicklas Eriksson Says:

    Anders Nilsson är ju seriös borgarsosse, han är inget att ta på allvar alls. Han har inte sett insidan på en arbetsplats som inte varit kultur sedan sitt ssenaste sommarjobb. En jävla klassresenär som varit för feg för att byta över (eller fått för bra betalt för att sitta på sitt sossiga betonghäcksarsle för) över till sin riktiga ideologiska hemvist, Folkpartiet.

    När jag bloggade för LO 2004-2006 trodde minst en dåre i veckan att vi var heltidsanställda och fick 25-30 papp i månaden för det. Det vi fick var en t-shirt som det stod ”solidaritet” på. Inget mer, men vi begärde inte mer heller å andra sidan.

    För mindre klassamverkan och inget samarbete fack/näringsliv!

  21. Nicklas Eriksson Says:

    Patrik; det är det klassresenärerna har underbetald ”arbetskraftinvandring” till…

  22. Krastavac Says:

    Det jag chockades av var att han, enligt honom själv, faktiskt jobbade inom industrin tills han var 30 och ändå…ja är som han är.
    Trots sina erfarenheter som arbetare och sin arbetarklassuppväxt.
    Visst, jag har arbetskamrater som jobbat i minst 40 år på vårt jobb. Några av dom är partimedlemmar (SAP) och en går i pension nu. Så det klår ju Anders Nilssons arbetserfarenheter inom industrin. Men så är ju dom inte heller partikarriärister utan snarare låga partifunktionärer och eldsjälar.

    Hehe, kom just på att min lojalitet till och stolthet över mina äldre arbetskamrater (som jag känt mycket längre än mina yngre kollegor) är ganska jämnt fördelad. Alla har någonting jag ser upp till hos dom. Antingen är det juggetanten (en av mina ”extramorsor”) som kan skjuta mausergevär (skytteklubben är jag också aktiv i) men har slutat på gamla dar medan hennes man fortfarande pangar på, fast med luftgevär. En finne har sina historier från hur jävligt det var på Ericcson när de sparkade alla medan en annan från samma fabrik (som fick behålla sitt jobb på annan ort) bara minns allt det fina med fabriken (sammanhållningen osv.), en annan har berättat om sin farfar som var partisan och krigade mot hitler… osv osv.

    Heeeeeelt off-topic var ju det ovanstående. Jag antar att jag saknar jobbet lite efter att ha varit sjuk så länge. Vi får se om jag orkar hålla upp samma skrivartakt efter jag stämplar in igen på måndag.

  23. Vem är arbetare? | Svensson Says:

    […] ett inlägg på bloggen Vardagspussel om medelklass-människors underliga reaktioner när de för första gången möter en arbetare. […]

  24. » År noll | Guldfiske Says:

    […] Kim Müller diskuterar de senaste peppande aktionerna i Lund och Malmö, Vardagspussel diskuterar myten om vänstern som ickearbetande, Redundans ger oss en inblick i hans överbelastade liv i och emot […]

  25. Rudie Says:

    Jag har för första gången läst en blogg.
    Att vara arbetare sitter likväl i socialbakgrund som i personligt idiologist ställningstagande. Att inte bli klassad trovärdig i att vara arbetare när man i de facto är arbetare tycker jag inte är ett problem. Att vara proletär är att vara det och att kämpa för det som gör vår vardag drägligare samt att solidariskt kämpa för det som är arbetar kollektivets bästa. Blir man ifrågasatt sin identitet som arbetare och orkar att argumetera för sin självklara bakgrund till detta epitet , så gör det. Men alla ni som inte orkar, tycker det är nödvändigt eller enbart skiter i borgare och andras påhopp fortsätt att kämpa för arbetarens rätt och forsätt att försöka att skapa en bestånde skilnad för kollektivet.

    Kamratliga hälsningar Rudie

  26. Krastavac Says:

    Tack för din kommentar Rudie!
    Att min blogg blev den första du läste gör mig stolt, hoppas du fortsätter läsa och kommentera den. :D

  27. Unt whateveeer « MATONA Says:

    […] övrigt: Läs Vardagspussels Du är inte arbetare om du är socialist, min vän har skaffat blogg, Andrea Doria skriver om När juridiken blir polisens verktyg, samt […]

  28. vemsomhelst Says:

    Lyssna på den här filen, om du inte orkar lyssna på hela så 2/3-delar in när en dam (ej reportern) börjar tala om att det finns inga klasser, och ”Vad är socialgrupp 1?”.

  29. Krastavac Says:

    Du får nog skriva ut länken igen för jag ser ingen.

  30. vemsomhelst Says:

    http://www.sr.se/cgi-bin/P1/program/artikel.asp?programid=1253&artikel=2397587

  31. Helena Palena Says:

    Hur ser det ut i en bikupa?

  32. Du är inte förortsbo om du är socialist « Röda Linjen Says:

    […] ett av de populäraste inläggen (både av mig och av läsarna) det där jag konstaterar att man ”inte är arbetare om man är socialist” i  medias/liberalers/överklassares ögon. Det har nu slagit mig att det samma gäller oss […]

  33. Samtidigt, tjugo stationer bort på röda linjen « Röda Linjen Says:

    […] Du är inte arbetare om du är socialist och Du är inte fortortsbo om du är socialist […]

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s


%d bloggare gillar detta: