Under den senaste bloggdebatten på Konfliktportalen (som handlade om relationen mellan beståndsdelarna i devisen ”studera, organisera, agera”) var det något vi glömde. Det talades mycket om vikten av att studera för att kunna förstå sig på kapitalismen och även förståelsen som kommer av sig själv i och med att du lever ditt liv som lönearbetare. Det konstaterades om och om igen att vi var tvungna att studera och att de minst lika värdefulla erfarenheterna som vår vardag också behövdes för att till fullo kunna… ja vadå?
Hittills har vi ju i princip endast talat om att studera. Det hette ju studera, organisera och agera eller hur?
Även om det var jag som först tog upp problemet med att inte alla (inte ens socialister!) orkar plugga teori så inser jag nu att det kanske inte är det största problemet vi har. För visst, det ÄR ett problem om inte ens socialister pallar fördjupa sina kunskaper. Men ett större problem är i så fall att så få tar steget och organiserar sig. Eller kanske för att arbetarklassen och ”vänstern” organiserar sig i olika saker.
”Vänstern” består av en stor mångfald av grupper i varierande storlek som antingen samlar kunskap (studerar), samlar medlemmar/namn/röster (organiserar) eller skriver pressmeddelanden om tuffa aktioner de utfört (agerar).
Jag tror de flesta av oss är överrens om att marx-läsning, affischeringar, fönsterkrossning eller ens namnlistor(!) kommer skapa det klasslösa samhället. Men på tal om Rättvisepartiet Socialisterna. Vad är det som skiljer dom från någon annan grupp till vänster om vänsterpartiet?
Bespara mig kommentarerna om att de bara väntar på ishackan, är en sekt (som om de vore ensamma med det, eh?), är tokgalna entrister och skitjobbiga för att de ska sälja fula pins på varenda demonstration.
En sak. Deras medlemmar är alla aktiva i facket.
Men hallå! Jääättemånga autonoma är ju med i den syndikalistiska rörelsen ju! LS är ju fullt av dom!
Verkligen? Tills alldeles nyligen så var runt 10% av SUF Stockholm (30% om man bara räknar såna som gått ur gymnasiet, men inte läser på högskola) med i facket. En i LS, två i IF Metall och en i Seko. Nyligen bildade vi ett fackligt utskott och sen dess har tre medlemmar till gått med i LS, två av dom för att jag gav dem en medlemsansökan i handen och satt med när de skrev på och en på eget bevåg.
För när den frihetliga vänstern (eller den autonoma rörelsen eller vad man nu ska kalla den) talar om arbetsplatskamp blir det hur som helst oftast som i amerikanska teveprogram. Industriarbetaren Homer Simpson maskar och de sjukhusanställda karaktärerna i Scrubs…
Facket är inte ens med i bilden! Visst så finns det skillnader och strömmningar inom alla rörelser. Jag vet att det i vissa grupper ofta är ett hett ämne om man ska vara organiserad i LS eller ett LO-förbund. Likaså vet jag att vissa tycker att facket har spelat ut sin roll, och den kritiken slår mot syndikalisterna också.
Själv så dröjde det länge innan jag gick med i facket. Jag började arbeta direkt efter gymnasiet och gick med i SUF ungefär samtidigt. Ändå dröjde det fyra år innan jag gick med i facket. Till skillnad från studier så handlade det inte om att jag inte orkade. Jag gjorde min beskärda del av facklig aktivism under flera konflikter, främst syndikalistiska stridsåtgärder (som kräver mer jobb) men även solidaritetshandlingar för Sekos tunnelbaneförare (som de själva gjort tummen upp för).
Och eftersom jag har varit organiserad i den radikala vänstern sen gymnasiet så har jag svårt att inte se det hela ur det perspektivet. Patrik skriver i en kommentar här nedanför att jag inte kan dra några slutsatser av SUF Stockholm, eftersom det bara är en grupp. Han har såklart rätt! Och jag skulle vara den första att jubla om någon försäkrade mig om att av de som är organiserade i Stockholms mångfasseterade radikala rörelse är fackmedlemmar. Men jag tror tyvärr att jag har rätt.
Många av dessa socialister säger visserligen att de är emot LO men varför då hålla sig borta från LS? Det är ju på arbetsplatsen som klasskampen i första hand förs! Visst kan man föra klasskamp på jobbet utanför facket. Men det är ju knappast folkrörelselinjen som förespråkas som ersättning.
Var det därför intervjun med en SEKO-ansluten autonom i senaste numret av Direkt Aktion (#56 – Kris) fick så starka reaktioner?
Inte för att den porträtterar en aktivist som engagerat sig i ett LO-förbund utan för att han organiserat sig med sina arbetskamrater i huvudtaget?
Det har ju trots allt blivit bättre. Av mina tre första år i SUF så hade jag inga klubbkamrater som även var med i facket. Nu är det inte så länge. Jag ser många aktivister som jag känner igen från andra sammanhang när Stockholms olika LS utlyser blockader och liknande. Men hur många av dem som kommer då är med i facket, egentligen?
Låt mig dra en talande anekdot från några år tillbaka. En ungsyndikalist arbetade på fiket som ligger på gatuplan i SAC-huset. En dag så berättade han för en annan SUF-medlem att han hade fått sparken. Chefen hade sagt att han inte behövde komma tillbaka imorgon. Ingen förklaring hade getts och inte större gräl hade lett fram till det hela. SUF-medlemmen var helt enkelt en anställd som var lite obekväm (ett bra betyg för en socialist!). Den andre klubbmedlemmen, som även var med i LS, uppmanade givetvis den nyss arbetslöse med att gå med i facket och kräva ersättning. Man kan inte sparka folk med kontrakt hur som helst. Dessutom var han ju medlem i SUF och där fanns ju folk nog att bemanna blockadkedjor och ha flygbladsutdelningar utanför kaféet dygnet runt om så krävdes!
Svaret han fick var ett: ”Va? Går det?”
Det är klart det går, fick han tillbaka. Kaféet hyr ju till och med lokaler av centralorganisationen, facket lägger fram dina krav och sen får de helt enkelt gå med på dom!
Men han gick aldrig med i facket och kaféet är fortfarande en svinig arbetsgivare utan kollektivavtal eller schyssta villkor.
Detta trots att han själv deltagit i många, av LS varslade, blockader!
Så snälla, prove me wrong, berätta om de hundratals fackmedlemmar som gömmer sig i de autonoma leden och jag svär jag ska göra avbön för det här inlägget. Tyvärr tror jag att jag kommer bli besviken
Intressant? <- (Klicka där och låt fler läsa)
Dessutom: Följ min blogg med bloglovin
…
Vad är det för debatt jag jiddrar om i början? Jo du…
Arbetarklassen supercalifragilisticexpialidocious (Krastavac/Vardagspussel), Bilda partier, inte arbetarklassen (Jesper/redundans), Vem ska bilda arbetarklassen? (Haninge/Forever United, Jag fattar inte Marx (Tusenpekpinnar), A spoonful of sugar helps the Marx go down (Krastavac/Vardagspussel), Sex hypoteser, många frågor, och ett konkret tips (Job/Luftslottet), All makt åt partiet! (Autonoma Kärnan), Teori vs. praktik/Marx vs. Scrubs (Dom Ljuger/Dom Ljuger), Där hatet mot intellektualitet och studiedisciplin gror! (Autonoma Kärnan), Handlingens propaganda och pedagogik (Planekonomen/Vardagspussel), Så ödmjukt jag kan (Kim Müller), Socialistisk folkbildning – eskapist eller aktivist? (Loke/Kristoffer Ejnermark), Bloggdebatter och intellektuell ärlighet (Jesper/redundans), Hur landet ligger (Wot/Dom Ljuger), Santa is a bitch ass (Di Moda/Lutte des Classes)
Eller läs tråden som behandlar ett angränsande ämne på Socialism.nu: Teori vs Praktik
Mer från Konfliktportalen.se: Kristoffer Ejnermark skriver Göteborgs hamnarbetare i strejk, totalavloning skriver Total Avlöning 21/4/09 Hamnarbetarna., slutstadium skriver Inför Kulturveckan, tusenpekpinnar skriver katharsis/diarré, Vida Latina skriver Aprildag i Villa de Leyva, Colombia
Etiketter: agera, agitera, and, Arbetare, arbetarklass, Arbete, arbetet, arbetsplatsen, arbetsplatsstöld, arbetsvägran, Övrigt, betala, borgarklass, deras, er, fattiga, folkrörelselinjen, från, get, have, individ, individualism, jobbet, klass, Klasskamp, klasslösa, kollektiv, kollektivism, Krav, kris, Lagret, maska, mot, or, organisera, organized, rika, sabotage, sabotera, samhället, snatta, sno, socialism, stöld, steal, stjäla, strejk, Stridsvilja, studera, study, stuff, ta, to, vardag, Vardagspussel, vägra, vänstern, you, you could
Vardagspussel 
april 21, 2009 kl. 9:04 e m |
va, är de inte med i LS? det är när jag läser sådant här som jag inser hur isolerad jag är – här har jag varit med i LS sedan jag var 17 och levde fram tills nyss i villfarelsen att alla som är vänster är med i facket utom möjligtvis någon enstaka primitivist. vafan!
april 21, 2009 kl. 9:17 e m |
[…] Kristoffer Ejnermark skriver Göteborgs hamnarbetare i strejk, Krastavac skriver You have to study and get organized…or you could steal stuff, totalavloning skriver Total Avlöning 21/4/09 Hamnarbetarna., slutstadium skriver Inför […]
april 22, 2009 kl. 3:16 f m |
Märkligt inlägg. Ditt belägg för att ”den autonoma vänstern” inte är med i facket är att väldigt få i SUF Stockholm inte är med i facket, men du funderar inte alls på orsakerna. Många går fortfarande på gymnasiet, andra läser på ”högre utbildningar”. De som jobbar har ofta jobb där facklig kamp är svår(om inte omöjlig). Många av de som jobbar har precis kommit ut i arbetslivet och har på sin höjd nåt ströjobb då och då eller är arbetslösa och har aldrig haft nåt jobb efter gymnasiet. Personligen har jag, som jag ju skrivit om tidigare på den här bloggen, ingen möjlighet till facklig kamp på jobbet då jag riskerar svartlistning. Nu har jag trots det just gått med i facket då jag funderar på att skita i om jag blir svartlistad och köra på ända.
Av de i klubben som jobbar mer eller mindre heltid så är väl de flesta fackanslutna?
Du har ju själv skrivit tidigare om skillnaden mellan dig och din arbetssituation och de flesta av dina kamrater och deras situation. Har du glömt vad du kom fram till då?
april 22, 2009 kl. 7:03 f m |
Du har rätt. Nu när jag läste om inlägget igen så ser jag att jag glömt att skriva en massa mer saker jag hade tänkt att ha med. Men för att inte smita undan från vad du skriver här ovan så svarar jag ändå innan jag ändrar lite i inlägget.
För en månad sen var en majoritet av de klubbmedlemar i SUF Stockholm som arbetade eller är arbetslösa med tillfälliga anställningar som enda inkomstkälla inte med i facket. Om man räknar passiva medlemmar så var de fler.
Själv så arbetade jag ju väldigt länge utan att gå med i facket. Trots att jag egentligen hade behövt gå med redan när jag gick i gymnasiet (pga extrajobb). På den tiden så var jag ju inte särskilt annorlunda från mina jämnåriga vänner. Precis som alla andra hade jag endast osäkra anställningar och jag jobbade i något så vanligt bland ungdomar som barnomsorgen.
Men nu ska jag redigera inlägget lite. Det var dumt av mig att inte ta upp mer exempel. Tack för att du upplyste mig om det
april 22, 2009 kl. 8:48 f m |
Hehe, jag surfade precis in för att skriva en kommentar, men ser att Patrik har skrivit det mesta jag tänkte skriva.
Men i alla fall, det är oftast smidigt att gå med i facket så tidigt som möjligt, mest för att det kan bli lite svårare för cheferna att köra dom allra värsta fulingarna med en.
Men att kämpa inom facket som tillfälligt anställd är ofta svårt, och i många fall också en omväg. Jag menar att det mest realistiska för en tillfälligt anställd är oftast att slå sig ihop med sina arbetskamrater för att sedan dra ner på tempot, ”steal stuff”, och kanske också undvika farliga eller extremt trista arbetsuppgifter. Ska man lyckas med sånt genom facket så har man en jävligt lång väg framför sig.
april 22, 2009 kl. 11:49 f m |
[…] – nya notiser, Kristoffer Ejnermark skriver Göteborgs hamnarbetare i strejk, Krastavac skriver You have to study and get organized…or you could steal stuff, slutstadium skriver Inför […]
april 22, 2009 kl. 1:09 e m |
[…] Sverige, Johan Ingerö, Approximation, Sagor från livbåten, Peter Andersson – me… och Vardagspussel Inspirationen hämtas från den valkampanj som USA:s nye president så framgångsrik drev med […]
april 22, 2009 kl. 2:08 e m |
Sen är ju själva innebörden av ”autonom” också att man är autonom i förhållande till parti och fackförbund. ;)
april 22, 2009 kl. 3:48 e m |
Vet inte om det är en tillfällighet men just nu ser jag Scrubs och sjuksystrarna, med Carla i spetsen, vill ha mer betalt. Kelso vet att de inte kan strejka eftersom det skulle drabba patienterna så istället så har de inlett en ”slow-down” på allt som inte rör patienterna.
Hursomhelst…
Självklart så är jag medveten om att fackligt engagemang (eller för den delen facklig kamp!) är svårt när man är osäkert anställd. Jag har ju själv varit där. Men som socialister så borde vi väl ändå våga att bli medlemmar?
De flesta läser ju inte Marx eller ens facklitteratur åt vänsterhållet. Ändå gör rödingar det hela tiden. Den debatt som förts, bland annat här på Vardagspussel, handlade ju om att man måste orka fördjupa sina kunskaper.
Jag tycker att det ska vara lika oaccepterat att som socialist inte engagera sig fackligt.
april 22, 2009 kl. 4:34 e m |
Autonomia: Nja, i Sverige har det varit synonymt med ”utomparlamentarisk”. Våra arbetsplatser är så långt bort från parlamentet man kan komma så att organisera sig där borde inte vara något problem
april 22, 2009 kl. 7:32 e m |
Vadå ”Men som socialister så borde vi väl ändå våga att bli medlemmar?”?? Man behöver väl en lön även om man är socialist?
april 22, 2009 kl. 9:24 e m |
Men det är först när man tar hjälp av facket i en konflikt som det kan bli problem med arbetet?
Flera gånger har oorganiserade vänner (som är vänster) ringt och bett om råd angående rättigheter på jobbet. För det mesta så var det inte ens dom själva som behövde hjälp utan kompisar. Tyvärr så kunde jag inte hjälpa dom nog alla gånger. Dels för att jag, som tredje part, omöjligen kunde sätta mig in i situationen fullt ut och dels för att jag inte hade tillgång till avtal som eventuellt skrivits under på arbetsplatsen i fråga. LO-förbund, idiotiska strateger som de verkar vara, ger inte ut sina kollektivavtal eller ger inte ens basic info om fackliga rättigheter till icke-medlemmar verkar det som.
I vilket fall. Hade mina vänner med vänsteråsikter själva varit med i facket så hade de själva antagligen kunnat hjälpa sina kompisar mycket bättre än jag.
Om ungdomar från Rosengård kontaktade socialister de kände och bad om hjälp angående moståndet mot vräkningen av deras lokal, då skulle väl det vara bra om de kunde få hjälp på en gång? Om vi hade lika stora problem när det gäller sådant som med fackliga frågor så hade de fått vänta ganska länge innan man äntligen hittade någon som kunde trycka ett flygblad, ockupera ett hus eller för den delen tillverka en bensinbomb.
Okej, jag vet att jag är provocerande. Det var lite det som var meningen.
april 22, 2009 kl. 9:33 e m |
Missförstå mig rätt: jag tror är varken ignorant för att det är svårt att ta hjälp av facket när man är t.ex. vikarie eller av den åsikten att utomfacklig arbetsplatskamp inte är möjlig.
Men ens arbetskamrater märker ganska fort att man är ganska insatt i politik (vare sig man vill eller inte) och jag har iaf märkt att de då litar på en när det gäller fackliga frågor också.
april 30, 2009 kl. 7:58 e m |
Är det verkligen så viktigt vad vänstern gör hit eller dit? Gör det verkligen någon skillnad?
Jag kan bekräfta bilden som Krastavac ger. De flesta inom den utom-parlamentariska vänstern går inte med och blir aktiva i LS, och jag tror inte att det beror på att de engagerar sig i LO.
De flesta bra kamrater som jag träffat inom LS har ingen bakgrund från vänstern. Till skillnad från Krastavac ser jag inget större problem med detta, utan tycker snarare att det är bra.
Jag tänker inte utveckla det här så mycket mer, men jag anser att vänstern är klart överskattad. Eller snarare, överskattar sig själv. Arbetarklassen klarar sig alldeles utmärkt utan vänstern.
juni 12, 2009 kl. 2:18 e m |
Jag är inte med i facket och det ska krävas jävligt mycket för att jag ska gå med i facket. Det är dyrt, jag har aldrig haft kontrakt så länge att jag vet med säkerhet att jag kan betala akassan – vad jag nu ska med akassan till eftersom tillfälliga anställningar för vårdbiträden finns det gott (vi är billigare än undersköterskor). Så fort jag skulle gå till AMS så skulle de hitta en ny vikariebank.
Jag har större tilltro till mina arbetskamrater än facket. Förra sommaren upptäckte vi att killarna hade högre lön så vi samlades alla vikarier och gick upp till chefen. Visst vi kom inte upp till den där tusenlappen extra som han hade men de flesta fick 300-400 kronor extra.
Det gjorde vi på en eftermiddag utan att betala en enda avgift, utan att gå på en enda förhandling.
Helt enkelt: vad ska jag med facket till?