Posts Tagged ‘sommar’

Arbetsbefrielsens första dag

augusti 10, 2009

Det är tyst.

Tystheten är det som ter sig så bestämt annorlunda från vardagens alla oljud hemma i stan. En stillsam vind smeker träden och någon insekt surrar till när den lämnar en blomma i jakt efter en ny.

Jag befinner mig uppe i västerbotten hos mina farföräldrar. På somrarna bor de i släktens gamla soldattorp utanför staden där de har sin lägenhet.
Det är första dagen på min dryga arbetsbefriade månad innan jag ska befinna mig på högskolan för att delta i uppropet till lärarutbildningen.

Jag suckar och lägger ner pocketromanen jag köpte på flygplatsen och viftar slött bort en fluga från mina bara fötter. Sen min sista arbetsdag i fredags har jag haft på mig skjorta och kostymbyxor. På lördagen bar jag min kavaj. Som jag tidigare bara använt på i majtåget och på en arbetskamrats bröllop. Likaså var jag finklädd för min resa från Stockholm hit upp.
Nu har jag bytt om. Knäbyxor och en randig t-shirt får duga under den norrländska solen.

Jag ser ut över den äng som när jag var liten bar hö som grannbonden betalade en slant för att få ta hem till sina kor. Vid något tillfälle fick jag vara med och köra traktorn och vid ett annat så hjälpte jag till att skörda vetet på den mindre åkern bredvid.
Men det är länge sen nu. Det blev överskott på hö och när släkten till slut fick betala för att få ängen slagen så köpte farfar en stor gräsklippare man kunde åka runt på. Nu är ängen en enda stor gräsmatta.

Efter middag och kaffe så går jag runt lite på ängen och tittar bort mot platsen där det gamla båthuset stod. Rivet för några år sedan. Sen går jag fram till skogsbrynet och inspekterar den brädhög som tidigare var en liten lada. Jag och mina kusiner brukade skjuta luftgevär mot dess vägg. Bredvid högen med bråte så ser man spåren efter min och farfars arkeologiska utgrävning. Vi hann blottlägga tre grundstenar på någon gammal byggnad som tidigare legat alldeles bredvid den nu rivna ladan innan jag tröttnade.

Det är så tyst.
Jag upptäcker att jag nästan längtar till morgondagen då jag ska hoppa upp på gräsklipparen och ge mig ut på ängen för att tvinga naturen att anpassa sig till våra krav. 20 millimeter högt ska gräset vara, så är det bara.
Min första dag fri från arbete och jag ser redan fram emot att “göra ett handtag” . Jag har fått en snabb genomgång i vad min far förra veckan, när min familj var här, gjorde för arbeten på torpet och gäststugan. Taklister lagades och målades vita och verkstadsbordens väggar ströks med röd färg.

Jag dricker ett glas kallt vatten och sitter tyst tillsammans med min farmor och farfar. Vi ser alla tre ut över landskapet och solen står ännu högt på himlen. Den går ner först runt elva eller tolv på natten och inte ens riktigt helt då heller. Vattnet glittrar på sjön och där ute står två i en roddbåt och fiskar.

Vi talar lite om mina kusiner. En av pappas bröder bor kvar här uppe och jag har tre kusiner här. Två av dem ingifta. Den ena av dem ska tydligen vidareutbilda sig från sjuksköterska till ambulansförare. Vi pratar ett slag om sjukvården och om den otacksamhet som sjuksköterskor och undersköterskor möts av i allmänhet. Både i fråga om lön och respekt.

Vi äter vaniljglass med vildhallon och efter det så tackar jag för mig. Att äta gott och mycket och sedan bara sitta och läsa i solen en vanlig måndag är inget jag är van vid.
I gäststugan är det varmt och jag öppnar fönster och sätter in myggnät. Ihopvikta i linneskåpet ligger svarta tygstycken att hänga för när man ska sova. Ett måste under midnattssol.

Jag kollar kylen. En tillbringare av keramik fylld med juice, ett halvtomt mjölkpaket och några lättöl står där.
Jag går och lägger mig på soffan.
Fortfarande helt tyst.
Jag sneglar lite på korgen med tidningar. Serietidningarna däri har jag läst hundratals gånger. Istället letar jag lite bland en hög med kassetter. Hittar en som verkar intressant och trycker in den i den gamla kassettradion från Panasonic.

Ur högtalarna strömmar jazz. Duke Ellington.
Jag låter det avsluta min dag.

Från Konfliktportalen.se: Jinge skriver Svininfluensan och Spriten, Dom Ljuger skriver Jag har inte heller råd, men löser det ändå, johan skriver Radikal skolkamp i Sverige, Anders_S skriver ETA – en rörelse som historien sprungit ifrån, Björn Nilsson skriver Jämförande råttologi, autonomak skriver Svar till kamrat Nilsson!, MJE skriver Sufferer’s Time – tortyr och demokrati.

Annonser

Det finns inga gratis luncher

augusti 8, 2009

Den här sommaren har varit en svältsommar. Jag är en sån som väljer mackan för 40 kr utan extra pålägg istället för mackan med pålägg för 47, en sån som aldrig impulshandlar choklad på pressbyrån. Därför hade jag lite pengar när sommaren började, trots att jag levt enbart på CSN under året. Det tillsammans med skatteåterbäringen var tillräckligt för att jag skulle försöka låta bli att jobba i sommar. Man tappade ju ändå helt arbetslusten med den gigantiska arbetslösheten.

En helt arbetsfri sommar verkade oerhört lockande: jag skulle hinna träffa vänner och göra all den där musiken som jag slipper annars! Jag lade upp min ekonomi dag för dag i MS Excel och såg till att allt skulle gå ihop. Till en början såg det bra ut: jag kunde sätta av 100 kr om dan, och med mina matlagningsskills + att jag varken dricker eller röker så borde det gå bra.

Mitt första oduktiga beslut var att köpa ett par hörlurar i början av sommaren, något som visade sig senare. Jag tänkte mig att jag skulle kunna göra musik så mycket bättre med ett par hörlurar. Mina matkostnader annars sträckte sig till grönsaker, tomatkonserver m.m. Jag missbedömde verkligen både mitt musikskapande och mig själv – hur kul är det att sitta inne en hel sommar? Och vem kan behålla inspirationen i en sunkig lägenhet i 30 graders värme? Jag var tvungen att ta mig ut ibland.

Det här med konsumtionshysteri är missförstått – anledningen till att du måste shoppa så mycket är kanske främst att det präglar sättet att träffa människor i en stad. Du är tvingad att resa med kollektivtrafiken om du inte vill ägna halva dagen åt svettiga cykelturer eller stanna i din förort. Det finns få ställen att bekvämt sitta ner och prata, särskilt när det blivit mörkt och kallt, som inte kostar pengar. Vill du ha en bit mat, så kan du lita på att det kommer svida rejält i plånboken. Allt handlar om monopol – du är inte helt, men nästan tvungen att gå med på stadens regler. Visst kunde vi träffas i parker, snatta mat, planka in till stan eller hitta på saker hemma, men det sociala livet kan inte böjas och bändas hur som helst. Nån gång kommer det börja kosta pengar, t.o.m. för en snåljåp.

Jag fick göra om min budget i MS Excel ett par gånger: min dagskassa krympte från 100 till 40 kr. Redan i början av sommaren insåg jag att jag skulle behöva jobb trots allt. Inte förrän sent i juli dök jobbet upp, innan dess hade jag levt på nudlar och pasta, en eller två måltider om dan.

Mitt fall berodde på omöjligheten i att vilja ha ett liv och att upprätthålla det samtidigt. Alla som försökt ”ha ett liv” förstår vad jag menar, det handlar inte bara om ungas livsstil utan om allas sätt att leva. Att man behöver ha något i sitt liv förutom arbetet, förutom maten och sömnen. Oavsett om det rör sig om en platt-tv eller ett krogbesök eller dyra kläder: vare sig vi är fattiga eller rika så backar vi inte från det som får oss att känna oss levande. Det är därför unga tar extrajobb, skaffar sms-lån eller snattar, och låt oss inse att det är fullständigt vettigt. Vem har inte längtan efter ett eget liv?

Från Konfliktportalen.se: Anders_S skriver Saabs nedläggning och flytt till Ryssland?, Jinge skriver Rysk Maffia bakom Koenigsegg?, Björn Nilsson skriver Varningstext för läroböcker i nationalekonomi, H Palm skriver Hiroshima … Nagasaki … 64 år i skuggan av svampmolnet., autonomak skriver Ett praktexempel på feministiskt självförsvar!, Kristoffer Ejnermark skriver Kultur i bygda

Industrisemester

juni 27, 2009

Det har varit lite låg aktivitet på den här bloggen den senaste tiden. Jag ska försöka få igång den igen, det är ju mycket som hänt som varit värt att skriva om. Men som vanligt har jag inte orkat. Arbetet tynger ner en helt enkelt!

Men nu ska jag på semester och blir borta två veckor! Förhoppningsvis är jag utvilad nog efteråt för att komma igång med Vardagspussel igen.

Tills dess! Glad sommar på er!

Från Konfliktportalen.se: Kaj Raving skriver Kapitalisternas framstötar kräver motstånd!, kamratwot skriver När Nisse från Manpower skakade om den svenska arbetsmarknaden, salkavalka skriver GUD FINNS INTE, Björn Nilsson skriver Mattips i sommarvärmen, Fredrik Jönsson skriver Statskuppförsök i Honduras, andread0ria skriver Skilj på privat och politiskt i religionsdebatten

Decemberstressen och arbetarhänderna

december 31, 2008

Så var äntligen julstressen över för i år. Tiden då vardagspusslet för många är svårare än någonsin. På något sätt ska man hinna vara kvar på jobbet ända fram till dan före dan och ändå ha tid för julklappar, julbak och allt annat som hör julen till.

Visserligen gjorde krisen kapitalismen gav oss i tidig julklapp att vi höll i plånböckerna och snabbade på mellandagsrean. Men trots det så var det stressigt som vanligt. I alla fall för mig!
Den 22:a december stressade jag in till stan med en arbetskamrat och köpte alla klappar och den 23:e så tog jag det lugnt hemma efter jobbet innan jag åkte iväg för att fira julen hos familjen i deras lägenhet.

Ikväll ringer vi in det nya året. Ett riktigt ”skitår” säger ministern. Men allt är är inte lika pessimistisk. Visst kommer överklassen fortsätta göra tusentals arbetslösa och och sen ringa från sina privatjet och gnälla om miljarder kronor i krispaket. Och visst kommer matpriserna säkert gå upp igen.
Men från mörkret tåga vi mot ljuset. Kanske kan något nytt födas till medias domedagsprofetior och till ljudet av finansbörsernas ras?

En sak är i alla fall säker. Nyliberalismen är död och begravd

Men när vi nu lämnar det gamla bakom oss så vill jag dela med mig av en personlig anekdot från året som gått.

Det var under sensommaren och jag satt på en klippa tillsammans med en vacker flicka och tittade på färjorna som lämnade Slussen. Vinden var ljummen men regnmoln rörde sig allt närmare och jag drömde mig bort i de vackra båtar som passerade på vattnet nedanför oss.

Vi hade inte träffats så länge men diskret så fann sig våra händer varandra. Fingrarna lekte lätt med den andras på det där sättet som många säkert känner till.

Då utbrister flickan: ”Vilka arbetarhänder du har. Som min morfar!” Jag svarar att det har jag väl inte alls det och vi fortsätter prata om annat. Vi skiljs åt en timme senare, för då har regnet kommit. Vi fortsätte att träffas lite in på hösten men sen rann det ut i sanden.

Men hennes kommentar om mina händer brände sig fast. Det är inte så illa som min vän Ekens farsa som enligt honom själv har så grova händer efter ett liv i arbete så att de aldrig kan bli rena. Smutsen sitter fast i valkarna.

Men jag la tidigt märke till att huden på mina händer började bli hårdare. Jag var visserligen van att varje sommar komma tillbaka till skolan med lite tecken på hårt arbete. Speciellt när jag flyttade hemifrån och gärna jobbade några veckor extra på lagret. Under de två år jag hyrde ett rum i ett kollektiv tillsammans med min dåvarande flickvän så gav dessutom kampen med den vildvuxna trädgården mig extra blåsor på händerna.

Men runt ett och ett halvt år sedan, när jag jobbat på lagret längre än jag någonsin gjort som sommarjobbare så märkte jag att det var annorlunda. Jag trodde först jag bara var torr om händerna. Men när jag började se tydligt på båda händer att det var främst huden som användes i pekfingergreppet som hårdnat så förtstod jag att det inte bara var torrhet. Då jobbade jag främst på de arbetsstationer där man plockade eller packade många, men små saker. Nu när jag jobbar med fler tyngre artiklar, som motorer, tunga reservdelar i metall osv. så har huden börjat hårdna på andra ställen.

Jag blev faktiskt lite stött när det romantiska skimmret på klippen bröts av kommentarer om ”arbetarhänder”. Men jag ska inte heller undanhålla från er att jag senare samma vecka på fyllan retade en god vän och kontorsarbetare med att jag minsann var en riktig arbetare.

Tyvär är det ju så att yrkestolthet så ofta går ihop med dumheter som att inte bry sig om säkerhet eller som i det här fallet, skryt om nåt så tråkigt som att mina händer tar stryk av arbetet. Fast till mitt försvar måste väl sägas att det var en engångsföreteelse. För sen dess använder jag handskar oftare, trots att vissa arbetsmoment blir svårare då. Handskar skyddar också, för det mesta, mot alla små skärsår vi får av vassa metalldelar, kartonger och papper vi kommer i kontakt med på jobbet. Jag brukar skämta om att alla små läkande sår och ärr på mina händer står arbetet för medan rivsåren på armen är kattens förtjänst.

Men det är lustigt. För jag kunde inte ens föreställa mig som liten att jag någonsin skulle få lika grova eller utslitna händer som alla vuxna i min närhet verkade ha. Men nu har min handled gjort ont i en månad och jag hade bestämt mig att gå till läkaren med den om värken fortsatte. Som tur är så försvann det onda under julledigheten.

Men nu måste jag röja upp och städa inför gästerna som kommer hit för att börja värma upp inför nyårsafton ikväll. Förutsättningarna för ett lyckat farväl av det gångna året är stora med undantaget att jag är hostig som sjutton sen ett par dagar tillbaka. Men enligt en sjuksyster jag bodde ihop med förut så förlamar alkohol musklerna som gör det möjligt att hosta. Så ungefär som alvedon som inte botar men lindrar så får vi väl hoppas att jag kan ha trevligt ändå ikväll.

Gott nytt år på er alla vardagspusslare!

Läs mer: Kim Müller, Autonoma Kärnans nyårslöften, Vida Latina, Samhällsfeber, Redunans, Jesper NilssonDagens konflikt