Posts Tagged ‘musik’

Håll organiseringen till organisationen, tack!

juli 27, 2009

Jag tänker från och med idag inte blogga för den teoretiskt intresserade vänsterläsaren, utan för folk med fackligt och politiskt intresse från en blivande förskolelärares perspektiv. Det passar också bättre in på den här bloggen och är mycket mer intressant att läsa för de flesta av mina vänner (samt de flesta andra)!

Det handlar inte om att jag vill sluta tänka på orsakerna till den här världens problem eller att jag slutar organisera politiskt och tänka runt det. Det handlar om vad jag vill med mitt skrivande och hur jag bäst ger utlopp för det. Från och med nu kommer mina texter om organisering att kunna avnjutas av unga, nyblivna organiserade socialister genom tidningsartiklar, studiecirkelmaterial och inlägg på internforum. Där gör de bäst nytta och jag utvecklar min förmåga till att skriva enkelt och pedagogiskt om svåra saker, istället för att stapla akademiska begrepp. Mina mer allmänpolitiska texter kanske istället kommer synas om jag släpper ifrån mig en enstaka debattartikel eller på ett tal på ett torg någonstans. Min musik, mina tankar, mitt liv, min kreativitet, mina svårigheter, praktiska och direkta erfarenheter och politiska ämnen som berör fler än mina närmaste kamrater kommer ni kunna läsa på bloggen, där de hör hemma!

När jag bloggar vill jag mest skriva om mitt eget liv, också sånt som faktiskt är positivt med det fast jag nästan alltid är trött och allt går fel. Kolla t.ex. in min myspace på www.myspace.com/fractionofbp eller www.soundcloud.com/1b4p3m. Att sitta framför datorn och göra låtar och faktiskt få det att fungera och njuta av sin egen musik är underbart! Att stå framför en dansande publik med två skivspelare och ett gigantiskt ljudsystem ännu bättre. Det är sånt som gör det mesta värt att uthärda, och jag inbillar mig att kreativitet ger folk styrkan att orka så mycket mer – vi måste försöka ha något liv kvar i oss för att kunna leva i bättre tider.

Och för fler bloggar som skrivs ur ett vardagsperspektiv, se det här inlägget av Kim Müller!

Från Konfliktportalen.se: Johan Frick skriver Ett antikt sätt att se på kunskap, Jinge skriver Detta är historien om en plats kallad Muslandet, Luddigt och Logiskt i Politiken skriver Pride är och ska förbli en politisk företeelse, Kaj Raving skriver Svar till Bodil Johansson (c), Björn Nilsson skriver Off with their heads!

Handlingens propaganda och pedagogik

april 18, 2009

Det här inlägget är tänkt att komplettera den diskussion jag under tre lediga timmar läst om på Konfliktportalen. När jag gör musik tar jag bort bas eller diskant från varje ljud, så att varje ljud fylller en unik position i låten och inte staplar ljud på ljud så att musiken blir brusig och obalanserad. På samma sätt vill jag försöka hålla mig kort och säga bara sånt som tillför en droppe till diskussionen.

Jag tänker inte behandla diskussionen om att skriva om sitt arbete, det som Autonoma Kärnan, Redundans, Job och Forever United skrivit fyller ut gott. Våra erfarenheter bör vara utgångspunkten i diskussion och analys, men bara när det är tillämpbart. När vi ser på vår klassposition och våra arbeten, måste vi leta efter de politiska konsekvenserna av vår situation. När någon använder sitt yrke som ett slagträ för att hävda sig, borde vi ignorera det helt enkelt. Detta om detta, läs på nån annanstans.

Jag har däremot mycket att säga om studier, utifrån min (än så länge korta) erfarenhet i organisering. Steg efter steg skaffar vi oss de kunskaper som är nödvändiga för att förstå mer avancerade texter och delta djupare i agitation, organisering m.m. I början finns vem som helst med rätt klasserfarenheter, i slutet finns en aktivist med teoretisk och praktisk erfarenhet på högsta nivå. Jag menar att studierna är något som vi alla måste gå igenom och att ingen slipper undan – om vi tar våra idéer om klass och folkbildning på allvar.

Vi måste tänka igenom alla stadier av utvecklingen, hur och var möter vi den icke-organiserade? Hur går vi från att ha deltagit i demonstrationer till att läsa våra första texter eller lära oss att hantera en risograf för första gången? Hur blir den organiserade en större tillgång och kan delta i teoretisk diskussion på hög nivå och lägga upp förslag för hela rörelsens framtid?

På 30-talet var allt sämre, men också enklare.

På 30-talet var allt sämre, men också enklare.

Först och främst: det första steget – hur och var möter vi den icke-organiserade? Idag har information en helt annan karaktär än för 50 eller 100 år sen, vilket kan förklaras bl.a. med skolan och massmedierna. Då lades tankarna fram i ett vakuum och arbetarrörelsen erbjöd en kultur, identitet och materiella resurser som ingen annan gjorde. Idag har borgarnas samhällsforskning hunnit så långt att de medvetet kontrollerar våra begär, med hjälp av mutor och memetik – den vetenskapliga tillämpningen av informationsteori och genetik på informationsutbytet. I reklam och politik designas noggrannt memer, budskap i skräddarsydd förpackning med maximal verkan. Hur väl det går att kontrollera människor med memetik vet vi inte än, mer än att människor är ytterst lätta att påverka när hela deras tillgång till information är i borgarnas händer.

Idag är information inte bara information utan bär också med sig en mindre eller större mängd trovärdighet, eftersom vi är helt översköljda av budskap. Det finns gott om institutioner* i vår vardag som påverkar vilken information som når oss och vad vi ser som trovärdigt. Skolan, familjen, heteronormen, tv, internet, kultur och musik är ett par exempel. Det här är numera materiella, teknologiska maktfaktorer som kontrollerar samhället på samma sätt som militär och polis gör det. Då hjälper det inte tillräckligt vilka strategier vi planerar i borgerlig media eller hur mycket vi ägnar oss åt handlingens propaganda och argumenterar praktiskt för lite fler skjutna borgare.

Vi måste helt enkelt hitta institutioner med högre trovärdighet, som ger oss kanaler till fler människors liv. Jag föreslår t.ex. arbetsplatsen, skolan, bostads- och hemsituationen och behovet av kultur. Där borde vi lägga större delen av vår handlingens propaganda, för att i föreningar ärligt jobba för det allmänna bästa som öppna kommunister (eller vad ni nu vill kalla er). Där kommer människor möta det vi säger och det vi gör varje dag, och se vilka som egentligen är med dem och mot dem.

En rörelse som inte har ungefär den här basen, kommer att tvingas in i symbolisk politik för att förgäves vinna människors stöd. Som tur är verkar en tendens mot den här organiseringen redan börjat dyka upp. Vi måste också börja bygga en starkare kultur av allmän intellektualism, en ny studiemoral och studiekultur för arbetarklassen helt enkelt. Sätta ordning och konstruktivitet framför alkohol och visionslöshet. Vi måste bli hårda och tuffa helt enkelt!

När vi på det här sättet redan lyckats närvara i människors bostadsområden, på deras arbetsplatser och bland elever och lärare i utbildningsväsendet, så kan vi börja processen av bildning och det finns mycket att säga om pedagogik här. Om nya medier förutom skrift och tal, och deras koppling med sociologisk klass. Om Gramsci och kultur i bildningen. Om hur handling är bildning i sig. Men det får komma i ett senare inlägg, av pedagogiska skäl. Ingen orkar läsa en så lång text… Min åsikt är i alla fall att det jag vet inte är till någon nytta alls om jag inte skaffar mig möjlighet att förklara det pedagogiskt, och att min egen bildning inte är viktig utan höjningen av den allmänna bildningsnivån.

* med institutioner menar jag inte bara statliga verk utan alla maktfaktorer som påverkar hela samhället

Intressant? <- Klicka där och låt fler läsa)
Nytt: Följ min blogg med bloglovin

Inte hängt med i debatten?

Läs:

Arbetarklassen supercalifragilisticexpialidocious (Krastavac/Vardagspussel)

Bilda partier, inte arbetarklassen (Jesper/redundans)

Vem ska bilda arbetarklassen? (Haninge/Forever United

Jag fattar inte Marx (Tusenpekpinnar)

A spoonful of sugar helps the Marx go down (Krastavac/Vardagspussel)

Sex hypoteser, många frågor, och ett konkret tips (Job/Luftslottet)

All makt åt partiet! (Autonoma Kärnan)

Teori vs. praktik/Marx vs. Scrubs (Dom Ljuger)

Där hatet mot intellektualitet och studiedisciplin gror! (Autonoma Kärnan)

Eller läs tråden som behandlar ett angränsande ämne på Socialism.nu: Teori vs Praktik

Läs också om svartfoten och blockadbrytaren Doktor Kosmos på Total Avlöning!

Feber

februari 27, 2008

Nu är det femte dagen jag är sjuk, och när jag skriver det här har jag fortfarande feber. Jag kan så klart inte jobba, och då får jag heller inga pengar (inga rättigheter här inte!). Jag blir också otroligt blödig av att vara sjuk, igår såg jag ”V for Vendetta” för 5:e gången och grät så att jag skakade som vanligt. Om nån myndighetsperson kunde se in i mitt huvud skulle de antagligen spärra in mig längre än Rote Armee Fraktion av rent preventiva skäl, man behöver demokratiskt nog inte vara vidare stark för att hantera vapen och jag är faktiskt ganska psykotisk och fullt beredd att överskrida alla mina spärrar om det fanns skäl nog. Tur att jag har något i skallen också, så att jag ägnar mig åt nåt som ger effekt istället för att generellt blåsa hjärnan ur rika människor :) Rika borde allvarligt vara räddare för oss proler, de borde inse att det bara är vårt förnuft som står mellan dem och deras död.

Nä, men allvarligt är jag en snäll och trevlig kille, nästan som en sosse. Jag är nästan aldrig elak och jag är djupt osjälvisk. Fast jag har kramat ett oräkneligt antal barn detta år och varit ute ungefär fyra timmar om dan även i snöstorm eller ösregn har jag alltid varit frisk och glad! Men nu har jag av nån anledning blivit tokigt sjuk, kanske är det all den spänning som Krastavac skrev om i förra inlägget, spänningen av att vara osäkert anställd. Den kan ta knäcken av en, och jag anar nu att min kropp får betala för stressen jag utsatt mig för under året. Försök själv att varje dag ta dig till olika förskolor runt hela stockholm, sköta hushållet och sköta ett politiskt engagemang som skulle tagit mig till en betald heltidstjänst och uppslag i DN om jag hade varit borgerlig. Lägg till det suggestiva i att få till ett perfekt flödande drum & bass-beat i Reason 4 så har du mina nätter också. Inte konstigt att jag blir sjuk egentligen. Önskar jag hann med att vara social också, ge mig en kram nästa gång du ser mig.

Kan ingen för i HELVETE ge mig en tidsmaskin så att jag kan ta mig tillbaka till den här videon:

http://www.youtube.com/watch?v=Pmnp4WXtu5U

Jag har i allmänhet aldrig fått vidare bra koll på vad jag ska förvänta mig av mig själv och samhället – ingen har sagt det till mig! Ingen ställde mig i bostadskö som liten. Ingen köpte dyra snygga kläder åt mig (istället fick jag lära mig att det där med att passa in i vad som var modernt bara var grupptryck och att det var för dyrt, så jag fick inga wu-tangbyxor). Ingen berättade vilka formulär man behövde fylla i, vad försäkringar och a-skatt är och så vidare. Det borde verkligen införas vardagsekonomi på svenska skolor! Inför skoluniformer när vi ändå håller på, så slipper vi statusjakten som faktiskt är skadlig för barnen och dyr för föräldrarna, dessutom lär det barnen det som är skolans grundtanke – att skolan är en demokratisk mötesplats.

Intressant?

Läs mer:

Kim Müller, Akuhujan och Den Udda Vinkeln