Posts Tagged ‘liv’

Det finns inga gratis luncher

augusti 8, 2009

Den här sommaren har varit en svältsommar. Jag är en sån som väljer mackan för 40 kr utan extra pålägg istället för mackan med pålägg för 47, en sån som aldrig impulshandlar choklad på pressbyrån. Därför hade jag lite pengar när sommaren började, trots att jag levt enbart på CSN under året. Det tillsammans med skatteåterbäringen var tillräckligt för att jag skulle försöka låta bli att jobba i sommar. Man tappade ju ändå helt arbetslusten med den gigantiska arbetslösheten.

En helt arbetsfri sommar verkade oerhört lockande: jag skulle hinna träffa vänner och göra all den där musiken som jag slipper annars! Jag lade upp min ekonomi dag för dag i MS Excel och såg till att allt skulle gå ihop. Till en början såg det bra ut: jag kunde sätta av 100 kr om dan, och med mina matlagningsskills + att jag varken dricker eller röker så borde det gå bra.

Mitt första oduktiga beslut var att köpa ett par hörlurar i början av sommaren, något som visade sig senare. Jag tänkte mig att jag skulle kunna göra musik så mycket bättre med ett par hörlurar. Mina matkostnader annars sträckte sig till grönsaker, tomatkonserver m.m. Jag missbedömde verkligen både mitt musikskapande och mig själv – hur kul är det att sitta inne en hel sommar? Och vem kan behålla inspirationen i en sunkig lägenhet i 30 graders värme? Jag var tvungen att ta mig ut ibland.

Det här med konsumtionshysteri är missförstått – anledningen till att du måste shoppa så mycket är kanske främst att det präglar sättet att träffa människor i en stad. Du är tvingad att resa med kollektivtrafiken om du inte vill ägna halva dagen åt svettiga cykelturer eller stanna i din förort. Det finns få ställen att bekvämt sitta ner och prata, särskilt när det blivit mörkt och kallt, som inte kostar pengar. Vill du ha en bit mat, så kan du lita på att det kommer svida rejält i plånboken. Allt handlar om monopol – du är inte helt, men nästan tvungen att gå med på stadens regler. Visst kunde vi träffas i parker, snatta mat, planka in till stan eller hitta på saker hemma, men det sociala livet kan inte böjas och bändas hur som helst. Nån gång kommer det börja kosta pengar, t.o.m. för en snåljåp.

Jag fick göra om min budget i MS Excel ett par gånger: min dagskassa krympte från 100 till 40 kr. Redan i början av sommaren insåg jag att jag skulle behöva jobb trots allt. Inte förrän sent i juli dök jobbet upp, innan dess hade jag levt på nudlar och pasta, en eller två måltider om dan.

Mitt fall berodde på omöjligheten i att vilja ha ett liv och att upprätthålla det samtidigt. Alla som försökt ”ha ett liv” förstår vad jag menar, det handlar inte bara om ungas livsstil utan om allas sätt att leva. Att man behöver ha något i sitt liv förutom arbetet, förutom maten och sömnen. Oavsett om det rör sig om en platt-tv eller ett krogbesök eller dyra kläder: vare sig vi är fattiga eller rika så backar vi inte från det som får oss att känna oss levande. Det är därför unga tar extrajobb, skaffar sms-lån eller snattar, och låt oss inse att det är fullständigt vettigt. Vem har inte längtan efter ett eget liv?

Från Konfliktportalen.se: Anders_S skriver Saabs nedläggning och flytt till Ryssland?, Jinge skriver Rysk Maffia bakom Koenigsegg?, Björn Nilsson skriver Varningstext för läroböcker i nationalekonomi, H Palm skriver Hiroshima … Nagasaki … 64 år i skuggan av svampmolnet., autonomak skriver Ett praktexempel på feministiskt självförsvar!, Kristoffer Ejnermark skriver Kultur i bygda

Berättelsen om mannen som aldrig gick i pension

februari 23, 2009

Mitt fackombud på lagret kommer alltid massor av historier. Han är en rätt vettig vänstersosse men jäkligt långdragen, så man tröttnar på att prata med honom ganska fort.
Men den här historien var så sorgligt fin att jag kände att det var min plikt att föra vidare den.

Det var, såklart, på den gamla goda tiden. Innan företagets fabrik som huserade i samma lokaler las ner och verksamheten förlades på annan ort. Strax under tusen arbetare och minst lika många tjänstemän gick igenom grindarna varje morgon.

Vid en av maskinerna jobbade det en gammal gubbe. Maskinen var gammal, den enda av sin sort i fabriken, och en viktig del i produktionen. Men eftersom det var få som behärskade den så köpte företaget ingen ny. Det var billigare att låta gubben stå vid den än att beställa en som vem som helst kunde använda.

Men så kom då pensionen för den gamle mannen. Han avtackades av arbetskamrater och chefer och fick för sista gången stämpla ut.
En yngre arbetare fick ta över arbetet med den gammelmodiga maskinen. Men han klarade inte av det. Inte heller nästa anställd som fick försöka.
Företaget beställde först då en ny maskin som var modernare och enklare att använda. Men varför ska produktionen ligga nere så länge? Tänkte dom, och ringde gubben och frågade om han inte kunde vara så bussig och jobba ett par veckor till, han skulle få lite extra för det sa dom. Och gubben, som spenderat hela sitt vuxna liv inne i fabriken tackade ja.

Det gick några veckor, och sen så kom den nya maskinen. Den gamle tackades åter igen och gick ut ur grindarna.
Men på följande arbetsdag kom han ändå.
Han ville se hur det gick med den nya maskinen och hälsa på kamraterna och så vidare.
Nästa dag kom han igen, och nästa, och nästa…

Veckor blev till månader och måndader till år.
Det räknades ut att han varje dag kostade företaget 3000 kr, vilket var mycket på den tiden, i förlorad arbetstid när han gick runt i fabriken och ”störde arbetet” för de andra arbetarna.
Men ingen gjorde något, företaget vågade inte dra in hans passerkort och gjorde inte heller något annat för att hindra honom komma in på fabriksområdet.

Visst tyckte arbetskamraterna att han var stollig, men han gjorde ju inte en fluga förnär så de ryckte på axlarna och lät han hållas.
Han höll till inne eller runt fabriken till och med under industrisemestern när alla maskiner stod tysta och ingen annan var där.

Först nitton år senare slutade han gå in genom fabriksporten.
Han hade hittats död i sin lägenhet, strax över 90 år gammal…

(Intressant? <- Klicka där och låt fler läsa)
Nytt: Följ min blogg med bloglovin

Läs också: Dagens Konflikt, Johan Frick, Autonoma Kärnan, Jordränta, Kim Müller, Redundans, Lutte des Classes

Akademisk byråkrati

februari 5, 2009

Jag behövde träna mig inför mina, förhoppningsvis, framtida lärarstudier.

Jag ville inte göra om samma misstag som förra gången och hoppa på en utbildning utan att vara beredd på hur det går till. Jag ville inte heller gå från tryggheten (nåja) i att ha ett fast jobb och slänga bort studiebidraget jag har rätt till på nån enstaka kurs.

Därför så sökte jag till en kvällskurs, och kom in. Jag hinner precis från jobbet till skolan om jag jobbar sena skiftet och både kursen och kurskamraterna verkar intressanta och roliga. Visst, så här långt verkar allt finemang.

Men såklart. Jag måste ju betala kåravgift och få ett passerkort också.

– Självklart! När kan jag göra det?

– På dagtid…

Ja, jag som trodde att själva anledningen till att det finns kvällskurser är för att folk som arbetar ska kunna studera ändå? Jag hade tydligen fel. Men det är lungt, kåravgift kan betalas över internet. Ja så bra då, men för att registrera mig på kursen måste kvittot skrivas ut (på vilken skrivare då? Jag har ingen) och tas med till skolan, på dagtid. Där kan jag även fotografera mig och ansöka om ett passerkort, på dagtid. Det kortet måste jag ha för att komma in i skolan på kvällar, låna datorer, låna böcker osv.

Inte bara måste jag alltså ta ledigt en dag för att fixa allt det här utan två dagar. Ett ombud får nämligen inte ens hämta ut passerkortet när det är klart! Ah men kom igen!

Men jag får väl lösa det på något sätt.

(Intressant? <- Klicka där och låt fler läsa)

Läs: Forever United och Acidtrunk feat. Oman om de rasistiska poliserna i Malmö

Missa inte heller Kim Müller, Redundans, Jeanette Stojic och Lutte des Classes