Posts Tagged ‘kunskap’

Handlingens propaganda och pedagogik

april 18, 2009

Det här inlägget är tänkt att komplettera den diskussion jag under tre lediga timmar läst om på Konfliktportalen. När jag gör musik tar jag bort bas eller diskant från varje ljud, så att varje ljud fylller en unik position i låten och inte staplar ljud på ljud så att musiken blir brusig och obalanserad. På samma sätt vill jag försöka hålla mig kort och säga bara sånt som tillför en droppe till diskussionen.

Jag tänker inte behandla diskussionen om att skriva om sitt arbete, det som Autonoma Kärnan, Redundans, Job och Forever United skrivit fyller ut gott. Våra erfarenheter bör vara utgångspunkten i diskussion och analys, men bara när det är tillämpbart. När vi ser på vår klassposition och våra arbeten, måste vi leta efter de politiska konsekvenserna av vår situation. När någon använder sitt yrke som ett slagträ för att hävda sig, borde vi ignorera det helt enkelt. Detta om detta, läs på nån annanstans.

Jag har däremot mycket att säga om studier, utifrån min (än så länge korta) erfarenhet i organisering. Steg efter steg skaffar vi oss de kunskaper som är nödvändiga för att förstå mer avancerade texter och delta djupare i agitation, organisering m.m. I början finns vem som helst med rätt klasserfarenheter, i slutet finns en aktivist med teoretisk och praktisk erfarenhet på högsta nivå. Jag menar att studierna är något som vi alla måste gå igenom och att ingen slipper undan – om vi tar våra idéer om klass och folkbildning på allvar.

Vi måste tänka igenom alla stadier av utvecklingen, hur och var möter vi den icke-organiserade? Hur går vi från att ha deltagit i demonstrationer till att läsa våra första texter eller lära oss att hantera en risograf för första gången? Hur blir den organiserade en större tillgång och kan delta i teoretisk diskussion på hög nivå och lägga upp förslag för hela rörelsens framtid?

På 30-talet var allt sämre, men också enklare.

På 30-talet var allt sämre, men också enklare.

Först och främst: det första steget – hur och var möter vi den icke-organiserade? Idag har information en helt annan karaktär än för 50 eller 100 år sen, vilket kan förklaras bl.a. med skolan och massmedierna. Då lades tankarna fram i ett vakuum och arbetarrörelsen erbjöd en kultur, identitet och materiella resurser som ingen annan gjorde. Idag har borgarnas samhällsforskning hunnit så långt att de medvetet kontrollerar våra begär, med hjälp av mutor och memetik – den vetenskapliga tillämpningen av informationsteori och genetik på informationsutbytet. I reklam och politik designas noggrannt memer, budskap i skräddarsydd förpackning med maximal verkan. Hur väl det går att kontrollera människor med memetik vet vi inte än, mer än att människor är ytterst lätta att påverka när hela deras tillgång till information är i borgarnas händer.

Idag är information inte bara information utan bär också med sig en mindre eller större mängd trovärdighet, eftersom vi är helt översköljda av budskap. Det finns gott om institutioner* i vår vardag som påverkar vilken information som når oss och vad vi ser som trovärdigt. Skolan, familjen, heteronormen, tv, internet, kultur och musik är ett par exempel. Det här är numera materiella, teknologiska maktfaktorer som kontrollerar samhället på samma sätt som militär och polis gör det. Då hjälper det inte tillräckligt vilka strategier vi planerar i borgerlig media eller hur mycket vi ägnar oss åt handlingens propaganda och argumenterar praktiskt för lite fler skjutna borgare.

Vi måste helt enkelt hitta institutioner med högre trovärdighet, som ger oss kanaler till fler människors liv. Jag föreslår t.ex. arbetsplatsen, skolan, bostads- och hemsituationen och behovet av kultur. Där borde vi lägga större delen av vår handlingens propaganda, för att i föreningar ärligt jobba för det allmänna bästa som öppna kommunister (eller vad ni nu vill kalla er). Där kommer människor möta det vi säger och det vi gör varje dag, och se vilka som egentligen är med dem och mot dem.

En rörelse som inte har ungefär den här basen, kommer att tvingas in i symbolisk politik för att förgäves vinna människors stöd. Som tur är verkar en tendens mot den här organiseringen redan börjat dyka upp. Vi måste också börja bygga en starkare kultur av allmän intellektualism, en ny studiemoral och studiekultur för arbetarklassen helt enkelt. Sätta ordning och konstruktivitet framför alkohol och visionslöshet. Vi måste bli hårda och tuffa helt enkelt!

När vi på det här sättet redan lyckats närvara i människors bostadsområden, på deras arbetsplatser och bland elever och lärare i utbildningsväsendet, så kan vi börja processen av bildning och det finns mycket att säga om pedagogik här. Om nya medier förutom skrift och tal, och deras koppling med sociologisk klass. Om Gramsci och kultur i bildningen. Om hur handling är bildning i sig. Men det får komma i ett senare inlägg, av pedagogiska skäl. Ingen orkar läsa en så lång text… Min åsikt är i alla fall att det jag vet inte är till någon nytta alls om jag inte skaffar mig möjlighet att förklara det pedagogiskt, och att min egen bildning inte är viktig utan höjningen av den allmänna bildningsnivån.

* med institutioner menar jag inte bara statliga verk utan alla maktfaktorer som påverkar hela samhället

Intressant? <- Klicka där och låt fler läsa)
Nytt: Följ min blogg med bloglovin

Inte hängt med i debatten?

Läs:

Arbetarklassen supercalifragilisticexpialidocious (Krastavac/Vardagspussel)

Bilda partier, inte arbetarklassen (Jesper/redundans)

Vem ska bilda arbetarklassen? (Haninge/Forever United

Jag fattar inte Marx (Tusenpekpinnar)

A spoonful of sugar helps the Marx go down (Krastavac/Vardagspussel)

Sex hypoteser, många frågor, och ett konkret tips (Job/Luftslottet)

All makt åt partiet! (Autonoma Kärnan)

Teori vs. praktik/Marx vs. Scrubs (Dom Ljuger)

Där hatet mot intellektualitet och studiedisciplin gror! (Autonoma Kärnan)

Eller läs tråden som behandlar ett angränsande ämne på Socialism.nu: Teori vs Praktik

Läs också om svartfoten och blockadbrytaren Doktor Kosmos på Total Avlöning!

Annonser

Kanske det beror på nåt troligare att skolan har så mycket problem?

mars 11, 2008

Jag har tänkt skriva detta ett tag och behöver bara få det gjort. Syrran och Petter och Johannes Åman har redan gjort större delen av jobbet så jag fyller på med resten.
Kort sagt – det är bara att lägga märke till systematiken i Björklunds och hans vänners argument. Alla lösningar går ut på att avskaffa och ställa sig i total motsats mot ”flumskolan”. Åtgärderna går ut på att lägga mer ansvar på eleverna, ge läraren ökade befogenheter, mer auktoritet och ett starkare betygssystem.

Det jag reagerar mest på (förutom att betygssystem är dåliga exempel på ”återkoppling” i min mening, det mäter klass bättre än prestation) är inte åtgärderna i sig. Det är att dessa åtgärder verkar vara i stort sett det enda av skolpolitik som syns idag! Först borgarna, och nu även socialdemokraterna, för denna typ av politik. Uppenbarligen tycker politiken bara att det är elevens ansvar och lärarnas brist på auktoritet som är fel med skolan! Endast de problemen syns i media och i politiken! Alltså är den urusla ekonomin, lärarlönerna och vikarieexploateringen, barngruppernas skandalösa storlekar, sociala problem i hemmen, samhällets anti-intellektuella klimat o.s.v. inga problem som behöver en politisk lösning! Förstår ni vad jag menar?

Flumskolan innebär för borgarna en dyr skola, som lägger mycket pengar på elever och lärare, material och lokaler. En skola som har råd och tid och personal för alla olika barn. En skola där undervisning och material presenterar även folkets historia och ekonomi. En riktigt demokratisk skola där eleverna lär sig det viktigaste av allt – att bli demokratiska deltagare i samhället. Allt av detta kostar pengar, pengar som borgarna helst inte lägger på våra barn, möjligen på sina egna i sina fria skolor.

Det handlar inte om att vänstern vill ha sjövilda barn som skäms bort och aldrig växer upp. Tvärtom skulle jag gärna se mer eget ansvar i skolan. Men borgarnas åtgärdspaket är bara försök att bortförklara en sammanfallande skola i desperat behov av resurser, bra lärare och ett mer respektfullt samhällsklimat mot kunskap med att det beror på oansvariga elever och dåliga lärare. Det är äckligt, de nöjer sig inte med att hetsa oss vuxna att jobba hårdare utan våra barn ska hetsas på samma sätt.

P.S. Nu har jag äntligen börjat komma ur den byråkratiska processen med Kommunal (som jag skäms över på förbundsnivå, ja). Allt tack vare mitt jättesöta och schyssta skyddsombud ;)

Läs Redundans, Dom Ljuger, Den Udda Vinkeln och Ett hjärta RÖTT.

Intressant?