Posts Tagged ‘krogen’

Det finns inga gratis luncher

augusti 8, 2009

Den här sommaren har varit en svältsommar. Jag är en sån som väljer mackan för 40 kr utan extra pålägg istället för mackan med pålägg för 47, en sån som aldrig impulshandlar choklad på pressbyrån. Därför hade jag lite pengar när sommaren började, trots att jag levt enbart på CSN under året. Det tillsammans med skatteåterbäringen var tillräckligt för att jag skulle försöka låta bli att jobba i sommar. Man tappade ju ändå helt arbetslusten med den gigantiska arbetslösheten.

En helt arbetsfri sommar verkade oerhört lockande: jag skulle hinna träffa vänner och göra all den där musiken som jag slipper annars! Jag lade upp min ekonomi dag för dag i MS Excel och såg till att allt skulle gå ihop. Till en början såg det bra ut: jag kunde sätta av 100 kr om dan, och med mina matlagningsskills + att jag varken dricker eller röker så borde det gå bra.

Mitt första oduktiga beslut var att köpa ett par hörlurar i början av sommaren, något som visade sig senare. Jag tänkte mig att jag skulle kunna göra musik så mycket bättre med ett par hörlurar. Mina matkostnader annars sträckte sig till grönsaker, tomatkonserver m.m. Jag missbedömde verkligen både mitt musikskapande och mig själv – hur kul är det att sitta inne en hel sommar? Och vem kan behålla inspirationen i en sunkig lägenhet i 30 graders värme? Jag var tvungen att ta mig ut ibland.

Det här med konsumtionshysteri är missförstått – anledningen till att du måste shoppa så mycket är kanske främst att det präglar sättet att träffa människor i en stad. Du är tvingad att resa med kollektivtrafiken om du inte vill ägna halva dagen åt svettiga cykelturer eller stanna i din förort. Det finns få ställen att bekvämt sitta ner och prata, särskilt när det blivit mörkt och kallt, som inte kostar pengar. Vill du ha en bit mat, så kan du lita på att det kommer svida rejält i plånboken. Allt handlar om monopol – du är inte helt, men nästan tvungen att gå med på stadens regler. Visst kunde vi träffas i parker, snatta mat, planka in till stan eller hitta på saker hemma, men det sociala livet kan inte böjas och bändas hur som helst. Nån gång kommer det börja kosta pengar, t.o.m. för en snåljåp.

Jag fick göra om min budget i MS Excel ett par gånger: min dagskassa krympte från 100 till 40 kr. Redan i början av sommaren insåg jag att jag skulle behöva jobb trots allt. Inte förrän sent i juli dök jobbet upp, innan dess hade jag levt på nudlar och pasta, en eller två måltider om dan.

Mitt fall berodde på omöjligheten i att vilja ha ett liv och att upprätthålla det samtidigt. Alla som försökt ”ha ett liv” förstår vad jag menar, det handlar inte bara om ungas livsstil utan om allas sätt att leva. Att man behöver ha något i sitt liv förutom arbetet, förutom maten och sömnen. Oavsett om det rör sig om en platt-tv eller ett krogbesök eller dyra kläder: vare sig vi är fattiga eller rika så backar vi inte från det som får oss att känna oss levande. Det är därför unga tar extrajobb, skaffar sms-lån eller snattar, och låt oss inse att det är fullständigt vettigt. Vem har inte längtan efter ett eget liv?

Från Konfliktportalen.se: Anders_S skriver Saabs nedläggning och flytt till Ryssland?, Jinge skriver Rysk Maffia bakom Koenigsegg?, Björn Nilsson skriver Varningstext för läroböcker i nationalekonomi, H Palm skriver Hiroshima … Nagasaki … 64 år i skuggan av svampmolnet., autonomak skriver Ett praktexempel på feministiskt självförsvar!, Kristoffer Ejnermark skriver Kultur i bygda

Annonser

När jag köper en öl ikväll, så har de rika råd att köpa 50 st

februari 6, 2009

Varsel och kris och vardagligt slit. Men så blev det då äntligen fredag!

Dagens Arbete i brevlådan läste jag på bussen till och från jobbet och nu är jag äntligen hemma. Radion spelar Elsinore av Björn Afzelius och katten spinner i soffan.

Ölen i kylen är slut och snart ska jag åka till stan för att möta upp vännerna. Det behövs varva ner efter arbetsveckan! Oavsett om vi jobbat på äldreomsorgen, posten, industrin eller kontor så är vi alla slut i kropp och huvud. Jag kan lova er att det kommer bli mycket skitsnack om chefer, stress och slit. Men också skratt och skämt om allt möjligt.

Inte mindre än en gång kommer det nog att påpekas att en av de där riktiga överklassarna skulle haft råd att köpa minst 50 stycken öl för varje flaska som ställs på bordet. Det är förjävligt helt enkelt. Å andra sidan så hänger inte dom på samma ställen som jag.

Jag har läst Marx, eller åtminstonde lite av honom. I praktiken är jag i alla fall marxist. Jag hade tydligen varit det länge innan jag läste ett ord av honom för kan dra exempel till det verkliga livet, mitt liv, varje gång jag hör en påläst kamrat tala.

Jag vet dock inte vad han, eller någon annan teoretiker/vetenskapsman, hade haft att säga om LO:s senaste rapport. Antagligen inte så mycket. Ur ren marxistisk mening är det väl inte så mycket nytt. Jag får be Redundans förklara, han kan sånt.

Tills dess så ska jag vidare göda vårt gemensamma klasshat genom att berätta att förundersökningarna mot poliserna som fastnat på video när de visar sina rätta ansikten läggs ner. Suprise suprise!

Men det finns ljuspunkter i vinterns mörker. Sopgubbarna i Stockholm strejkar mot höjt tempo och försämringar. Fucking rätt! Jag kommer skåla för er gubbar ikväll.

Trevlig helg!

(Intressant? <- Klicka där och låt fler läsa)

Läs också: Forever United, Martin Hofverberg Dagens Konflikt, Jordränta, Acidtrunk feat Oman, Kunden har (inte) alltid rätt och Lutte des Classes

Trevliga människor

augusti 21, 2007

Det finns inte många saker som gör mig så glad än när man träffar trevliga människor på krogen. Jag snackar inte om kompisars kompisar eller den där guzzen du limmade på, utan om folk du bara börjar snacka med och kommer jävligt bra överens med.

I våras så hängde jag i Rågsved en kväll och firade, ja nånting. Vi drack öl och hade det allmänt trevligt. Sen stack en polare iväg för att hämta upp en vilsen australiensare och sen åka vidare till Tjärhovsplan och två andra nära och kära skulle sticka hem och sova. Jag stack också, men eftersom jag hade sovmorgon till halv ett nästa dag så var jag inte nöjd ännu. Väl i Hagis så ringer jag en kompis och får honom att möte mig i centrum.
Vi går till Trevis och beställer varsin öl. Skillnaden mellan krogar utanför stan och de inne i stan är att gemenskapen är större ju längre ut du kommer. När ingen kan välja att mellan att gå till det ena eller andra stället utan fållas in på samma hak, ja då blir det fan så mycket roligare. Samtidigt som halv-alkisarna hänger över sina öl, sitter en barnfamilj sitter och äter pizza, några tjejer och ett äldre par svänger runt på dansgolvet och alla trivs.

I vilket fall så satt jag och min kompis och snackade. Jag var bra mycket fullare än han och när vi beställer in en till öl och det är min tur att bjuda så har jag inte nog stålar. Men det ordnar sig fort, polaren lägger ut.
Jag minns inte hur men vi börjar i varje fall snacka med ett par som sitter bredvid oss. De är väl runt 30 nånting och hur schyssta som helst. Tjejen jobbar inom äldreomsorgen men har både försökt sig på lärarutbildningen och jobbat inom barnomsorgen som jag. Vi kom så jäkla bra överrens, bara så där! Samtidigt som jag kritiserar kommunalstrejken för några år sedan som tandlös och hon berättar om äldreomsorgens sorger så frågar hennes kille min polare hur han ska få veta ”nästa gång vi behöver hjälp med att hiva stenar och flaskor på snuten”.

Ärligt talat minns jag inte allt vi snackade om men när vi skiljs åt är vi som gamla goda vänner. De ska åt ena hållet och vi åt andra och när vi traskar hem längs gångvägen så förundras vi över hur fina människor det finns.
Senare samma vecka, när jag och kollegorna från jobbet vart på O´Loerys i Sumpan, och jag halvt sover över min pocketbok på väg hem med tuben så väcks jag av tjejen från Trevis. Vi var både bra mycket nyktrare än senaste gången men det korta samtal vi har innan vi säger hej då åt varandra utanför spärrarna gjorde mig både glad och pigg.


Läs också: Bad Fashion Jihad om långa klor och Katrin dissar lata öldrickande aussies