Posts Tagged ‘det’

Arbetsbefrielsens första dag

augusti 10, 2009

Det är tyst.

Tystheten är det som ter sig så bestämt annorlunda från vardagens alla oljud hemma i stan. En stillsam vind smeker träden och någon insekt surrar till när den lämnar en blomma i jakt efter en ny.

Jag befinner mig uppe i västerbotten hos mina farföräldrar. På somrarna bor de i släktens gamla soldattorp utanför staden där de har sin lägenhet.
Det är första dagen på min dryga arbetsbefriade månad innan jag ska befinna mig på högskolan för att delta i uppropet till lärarutbildningen.

Jag suckar och lägger ner pocketromanen jag köpte på flygplatsen och viftar slött bort en fluga från mina bara fötter. Sen min sista arbetsdag i fredags har jag haft på mig skjorta och kostymbyxor. På lördagen bar jag min kavaj. Som jag tidigare bara använt på i majtåget och på en arbetskamrats bröllop. Likaså var jag finklädd för min resa från Stockholm hit upp.
Nu har jag bytt om. Knäbyxor och en randig t-shirt får duga under den norrländska solen.

Jag ser ut över den äng som när jag var liten bar hö som grannbonden betalade en slant för att få ta hem till sina kor. Vid något tillfälle fick jag vara med och köra traktorn och vid ett annat så hjälpte jag till att skörda vetet på den mindre åkern bredvid.
Men det är länge sen nu. Det blev överskott på hö och när släkten till slut fick betala för att få ängen slagen så köpte farfar en stor gräsklippare man kunde åka runt på. Nu är ängen en enda stor gräsmatta.

Efter middag och kaffe så går jag runt lite på ängen och tittar bort mot platsen där det gamla båthuset stod. Rivet för några år sedan. Sen går jag fram till skogsbrynet och inspekterar den brädhög som tidigare var en liten lada. Jag och mina kusiner brukade skjuta luftgevär mot dess vägg. Bredvid högen med bråte så ser man spåren efter min och farfars arkeologiska utgrävning. Vi hann blottlägga tre grundstenar på någon gammal byggnad som tidigare legat alldeles bredvid den nu rivna ladan innan jag tröttnade.

Det är så tyst.
Jag upptäcker att jag nästan längtar till morgondagen då jag ska hoppa upp på gräsklipparen och ge mig ut på ängen för att tvinga naturen att anpassa sig till våra krav. 20 millimeter högt ska gräset vara, så är det bara.
Min första dag fri från arbete och jag ser redan fram emot att “göra ett handtag” . Jag har fått en snabb genomgång i vad min far förra veckan, när min familj var här, gjorde för arbeten på torpet och gäststugan. Taklister lagades och målades vita och verkstadsbordens väggar ströks med röd färg.

Jag dricker ett glas kallt vatten och sitter tyst tillsammans med min farmor och farfar. Vi ser alla tre ut över landskapet och solen står ännu högt på himlen. Den går ner först runt elva eller tolv på natten och inte ens riktigt helt då heller. Vattnet glittrar på sjön och där ute står två i en roddbåt och fiskar.

Vi talar lite om mina kusiner. En av pappas bröder bor kvar här uppe och jag har tre kusiner här. Två av dem ingifta. Den ena av dem ska tydligen vidareutbilda sig från sjuksköterska till ambulansförare. Vi pratar ett slag om sjukvården och om den otacksamhet som sjuksköterskor och undersköterskor möts av i allmänhet. Både i fråga om lön och respekt.

Vi äter vaniljglass med vildhallon och efter det så tackar jag för mig. Att äta gott och mycket och sedan bara sitta och läsa i solen en vanlig måndag är inget jag är van vid.
I gäststugan är det varmt och jag öppnar fönster och sätter in myggnät. Ihopvikta i linneskåpet ligger svarta tygstycken att hänga för när man ska sova. Ett måste under midnattssol.

Jag kollar kylen. En tillbringare av keramik fylld med juice, ett halvtomt mjölkpaket och några lättöl står där.
Jag går och lägger mig på soffan.
Fortfarande helt tyst.
Jag sneglar lite på korgen med tidningar. Serietidningarna däri har jag läst hundratals gånger. Istället letar jag lite bland en hög med kassetter. Hittar en som verkar intressant och trycker in den i den gamla kassettradion från Panasonic.

Ur högtalarna strömmar jazz. Duke Ellington.
Jag låter det avsluta min dag.

Från Konfliktportalen.se: Jinge skriver Svininfluensan och Spriten, Dom Ljuger skriver Jag har inte heller råd, men löser det ändå, johan skriver Radikal skolkamp i Sverige, Anders_S skriver ETA – en rörelse som historien sprungit ifrån, Björn Nilsson skriver Jämförande råttologi, autonomak skriver Svar till kamrat Nilsson!, MJE skriver Sufferer’s Time – tortyr och demokrati.

Sänka löner till oss och höjda till bossarna

mars 3, 2009

Pamparna på Volvo får höjd lön och vår förbundsordförande Stefan Löfven skriver på ett avtal som tillåter lönesänkningar med 20% för oss arbetare. Allt för att rädda jobben. De massiva varslen inom industrin kommer leda till att när arbetslösheten inom sektorn stiger i allt ökad takt så höjs avgiften till a-kassan för oss som fortfarande har arbete kvar. Allt tack vare regeringens försämring av a-kassan.

Istället för att kapitalister och högerpolitiker gentemot fackförening och arbetarrörelse agerar som motparter så är det nu tydligt att de bara är två sidor på samma mynt.

Samma mentalitet visa Wanja Lundby-Wedin när hon i egenskap som LO-ordförarare, uppbackad av Socialdemokratiska Arbetarpartiet genom Mona Sahlin, går in i förhandlingar med Svensk Näringsliv om ett nytt huvudavtal där hon kräver…ja typ ingenting förutom lite reseersättning till ombudsmän eller nåt liknande. Svenskt Näringsliv däremot kräver i princip att konflikträtten avskaffat och att facket suger överklasskuk.

Jag förstår inte grejen? När man är i underläge går man inte in i förhandling! Ska det vara så jävla svårt? I såna lägen så mobiliserar man stora protestaktioner och demonstrationer, man kommer med syrliga, sylvassa och pikande kommentarer på näringslivets och regeringens handlande. Inte bara skulle det vinna medlemmarnas (och opinionens) förtroende utan även stärka sin ställning inför en framtida förhandling.

Som en kamrat som är aktiv inom SEKO sa:

Vi ska rädda människor och inte jobb? Skit i jobben och blockera stadshuset med tiotusen arbetslösa metallare tills de höjer a-kassan igen. Det vore strategi det!”

För ärligt talat, vad handlar det här om? Är förbundsledningen rädda att tappa ansiktet framför borgerliga ledarsidor och motparten i näringslivet? Är det inte jobbigare att förlora förtroendet från medlemmar och andra fackförbund?

Vi får se vad som händer lokalt på min arbetsplats.

(Intressant? <- Klicka där och låt fler läsa)
Nytt: Följ min blogg med bloglovin

Tills dess en liten reminder till Stefan Löfven:

Tomma löften, tomma ord (IF Metall)Tomma löften, tomma ord (IF Metall) from Hund Krastavac on Vimeo.

Det fackliga löftet

Vi lovar och försäkrar
att aldrig någonsin
under några omständigheter
arbeta på sämre villkor eller till lägre lön
än det vi nu lovat varandra.

Vi lovar varandra detta
i den djupa insikten om
att om vi alla håller detta löfte
så måste arbetsgivaren
uppfylla våra krav!

Arbetsmarknad är den marknad där alla löntagare säljer sitt arbete. Om säljarna – löntagarna – tvingas konkurrera med varandra för att få sälja sitt arbete ställs kvinnor mot män, sjuka mot friska, unga mot gamla, invandrare mot svenskar, arbetslösa mot anställda.

Arbetsgivare är inte den som skänker arbete, utan den som köper arbete.

 

Arbetstagare är inte den som stjäl arbete, utan den som säljer sitt arbete.

Det fackliga löftet är att löntagarna lovar att inte konkurrera med varandra om jobben med sämre löner och sämre villkor.

Fackföreningen är det organiserade löftet. Den är en kartell på arbetes marknad där löntagarna inom samma fack – samma yrke – sluter sig samman för att bestämma priset och villkoren på det de säljer.

Kollektivavtalet är det nedskrivna löftet.

Solidaritet utgår från en tanke om allas lika värde. Solidaritet är också insikten om den gemensamma nyttan av att hålla löftet. Om du – så jag – så vinner vi båda. Solidaritet är mellan människor, den är ömsesidig, det är att ge och att få. Solidaritet bygger på gemensamma intressen.

Uppdraget utgår från medlemmarna. Det är att förhindra att vi tvingar konkurrera med varandra om jobben genom att värna det fackliga löftet.

Landsorganisationen

Läs mer: Petter Nilsson, Svensson, Röda Malmö, Trotten, Kim Müller, Vida Latina, Autonoma Kärnan, Jeanette Stojic, Lutte des Classes

Borgarmedia: SVD1, 2, DN1, 2, 3, 4, SDS, AV, DA

Ännu mer horlänkar här under: (more…)