Det liberala våldet

Om man bedriver en konfrontativ politik i Sverige idag så tar det inte lång tid innan man springer på en polemik kring våld. Den kommer ofta från liberalt håll, i ett underkännande av alla politiska ansatser som är antagonistiska till sakers rådande ordning. Men även inom vänsterrörelsen har den sin plats, då för att de vackra själarna i den mer reformistiska och etablerade vänstern ska kunna ta avstånd från sina radikalare (och därmed implicit våldsammare) kamrater vänsterut.

Om våld definieras som att en människa på något vis försöker tvinga någon annan att ingå i en viss relation, oavsett om det är att genom strejk tvinga fram avtal eller genom knytnävar jaga bort en förman, så är våldet givetvis närvarande i vårt samhälle. Men bara det våld som lyckas uppnå legitimitet kan undgå att kallas för våld. Det våld som är institutionaliserat erkänns inte och är därmed osynligt, det är de tvingande relationer som ses som en utgångspunkt och mot vilka varje form av ingripande kommer att ses som en våldshandling.

Således är privategendomen eller ägandet av produktionsmedel, även om vi tar ett extremt (men högst realistiskt) exempel där någon lever i enormt överflöd bredvid någon som svälter ihjäl, inte att ses som en våldsrelation. Det är, i liberal diskurs, mindre våldsamt att låta den en person svälta ihjäl i enlighet med rådande egendomsförhållanden än att ifrågasätta dem genom att ta av överflödet och fördela det till de svältande. Stöld är således mer våldsamt än döden genom svält. Strejk är mer våldsamt än invaliditet genom arbetsskada. Klasskamp är mer våldsamt än imperialistiska krig osv.

Det var nu en gång för alla inte vi som uppfann våldet, vi kom till världen utsatta för det. Eftersom vårt våld erkänns som våld finns det dock ett hopp för att det ska tas på allvar och en gång försvinna. Vi som utövar det revolutionära våldet har det gemensamt att vi alla är berövade möjligheterna till försörjning annat än genom att sälja våra liv till kapitalet, och i detta känner vi igen varandra och organiserar oss för att få ett slut på exploatering, utsugning och våld.

Det stora problemet när vårt våld ifrågasätts är helt enkelt att det våld på vilket det liberala samhället bygger varit så effektivt i sitt osynliggörande av sig självt. Därför är det svårt att övertyga människor om att status quo är ett våldsamt tillstånd. Ett annat problem är att vänstern upprepat detta svar i evighet och att det därför avfärdas just som ett standardsvar från vänsterhåll. I tider där progressiva rörelser är starkare finns det en större acceptans för våldsamma metoder som en effekt av att en progressiv rörelse ifrågasätter den borgerliga hegemonin och därmed effektivare påvisar de våldsamma grunder på vilken den vilar. En sådan situation befinner vi oss dock inte i just nu och det märks i att minsta antydan till våld som inte är institutionaliserat fullständigt lamslår all diskussion kring politiskt innehåll.

Om en ruta går sönder så är det tillräckligt för att fullständigt bortse från de 500 arbetare som gått i strejk. Vi såg alla hur globaliseringsrörelsen, när dess dynamik avstannade, upplöstes i en del som ville spela det liberala spelet och därmed erkändes men kramades ihjäl, och en annan del som valde frontalangrepp och därmed utdefinierades och slogs sönder. Så länge som globaliseringsrörelsen rörde på sig så fanns det en acceptans för en mångfald av olika praktiker och därmed var det svårare att inte erkänna att sydamerikanska bönder och svarta blocket existerade som en del av samma helhet. Det är lättare att ge sig på tydliga måltavlor, gärna någon som inte erkänner en liberal diskurs och därmed per definition inte är nåbar för dialog. Den som inte vill diskutera enligt liberalismens grunder blir då en idiot i den klassiskt grekiska meningen, den vars tal inte går att förstå, den som pratar för sig själv.

Jag tror därför att vi måste bemöta en borgerlig publik för att i den diskussionen knyta oss närmare ett större kollektiv och därigenom slippa en fullständig utdefiniering. Det går att svara ”Vi är inte ni, vi gör som vi vill” och det är tillfredställande eftersom man får ge uttryck för sin renhet, sin radikalitet och sitt klasshat. Men politik är en smutsig historia och vi måste tänka i termer av effektivitet. Det vi istället borde angripa är det faktum att socialismen mäts i de realsocialistiska (statskapitalistiska) effekterna medan liberalismen enligt de värden den påstår sig stå för.

Vi vet alla att liberalismen påstår sig stå för individens friheter och möjligheter, en jämlik demokrati och den bästa av alla världar. Vi vet också, likt realsocialismens försök, att dess verkliga resultat är något helt annat. Vi slåss för fria människor och inte friheten som begrepp. Jag föreslår därför att vi konstaterar att vi, likt alla andra människor, vill slippa våld i den utsträckning vi kan. Men vi hoppas på ett samhälle vars själva grund inte är ett våldsförhållande, och därför måste vi försöka etablera nya mänskliga relationer.

Kommer detta att vara våldsamt? Tveklöst. De relationer av utsugning som vårt samhälle bygger på har byggt värn av rättsväsenden, rättsmedvetande och repressionsapparat. Men innan något blir en erkänd rätt så var det en rätt i termer av ren kraft. Först måste vi segra, för att sen kunna påstå att segern var rättmätig. Detta innebär givetvis inte att alla som segrar borde anses som rättmätiga segrare, men själva förutsättningen för att kunna etablera en rättmätighet är att etablera sina relationer som norm. Man kan i strikt mening inte rättfärdiga medel med mål, eftersom man i efterhand aldrig kan säga exakt vilka medel som var nödvändiga för vilka mål.

Men för vår rörelse finns egentligen ingen distinktion mellan medel och mål, de medel vi har till vårt förfogande är vårt mål – proletariatets makt – i sin historiska form. Det innebär givetvis att vårt våld, vårt etablerande av tvingande relationer, måste vara synligt för att sen kunna avvecklas i ett framtida samhälle. Det är dock inte vårt problem just nu. Det osynliga partiet är lika kritiskt till våld som alla andra partier, men medan vi är ett osynligt parti med synligt våld så är de synliga partier med osynligt våld. Till dess att detta har ändrats så bör vi kvarstå som en del av den offentlighet som tar avstånd från allt våld, och därmed känner sitt ansvar i att agera för att det ska erkännas och sen försvinna. Fakta är ingen ursäkt, det är vårt liknöjdhet inför dem som gör oss skyldiga.

/ Vår Makt Sthlm

5 svar to “Det liberala våldet”

  1. Våld « Omsorgaren Says:

    […] redaktion har förklarat sitt temanummer mycket noggrant. De vill problematisera våldsbegreppet och inte kasta ut sig liberala eller vänsteristiska floskler. Mycket intressant verkar det och jag […]

  2. Henrik Sundholm Says:

    Liberalism innebär per definition icke-aggression. ”Våldsamma” liberaler kan väl på sin höjd använda beska ord i en bloggkommentar likt denna. Rannsaka dina premisser. Utifrån premissen om det liberala våldet kommer allt annat som bygger på den att bli fel.

  3. omsorgaren Says:

    Nu gjorde du bort dig Henrik. Det räcker inte att bara att läsa rubriken och sen börja dissa, du måste läsa texten under rubriken också så du vet vad du dissar. Hade du läst nåt annat än rubriken så hade du märkt att den handlar om olika slags våld och vad som i den liberala ”diskursen” inte alls är våld.

    Rannsaka ditt sätt att läsa. Börja med att lära dig läsa brödtext. Ett sista tips är att kolla vem som skrivit texten också, på så sätt så dissar du inte den du tror är författaren i onödan.

  4. Henrik Sundholm Says:

    Att jag glömde skriva att jag läst texten är en sak. Att radera mitt inlägg, så att det ser ut som att du fått sista ordet, en annan ;) Man får förmoda att det är enklast att ge sken av att ens motsåndare är korkade.

  5. omsorgaren Says:

    Det är enklare än du tror kompis.
    Men jag har bestänt mig för att inte publicera fler inlägg av er Ayan Rand-cirkel fören era kommentarer handlar om det som vi faktiskt skriver mest om här på Omsorgaren, vår vardag och vår verklighet på våra arbetsplatser och i våra liv.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s


%d bloggare gillar detta: