Arbetarungdomar slår tillbaka!

Ung, fattig och förtryckt
I vårt samhälle ställs ofta ungdomar upp som ett ideal för hur alla ska vara. Det finns en sorts mystisk bild av hur ungdomar är och ska vara, i långt mycket högre grad än för någon annan åldersgrupp (möjligtvis kan pensionärer komma i närheten). Vi som är unga träffar på den överallt, på TV såväl som hemma vid matbordet. Den har effekter på hur ungdomar framställs och behandlas överallt, och därmed är den otroligt viktig för våra liv.
Den här uppfattningen om hur ungdomar ska vara är mycket lik olika sorters förtryck. Det finns det en tydlig förutbestämd bild av ”kvinnan” som inverkar på kvinnors liv. Det finns en uppfattning om ”invandraren” som påverkar de med utländsk bakgrund. På samma sätt finns det också en uppfattning om hur hela gruppen unga ska vara som påverkar ungas liv. På samma sätt blir vi en speciell, åsidosatt grupp; vi marginaliseras, stängs ute från delar av samhället, görs till en speciell grupp med speciella särintressen och förtrycks.
När vi unga framställs i media betonas vår brist på erfarenhet och vår underordnade ställning. Vi framställs som barn helt enkelt, snälla och evigt lydiga i vetskapen om att alla vill oss väl. Vi framstår som några som inte tar utan får. När vi bryter mot dessa uppföranderegler så framställs vi som trotsiga småbarn, och det anses vara en rimlig kritik av unga som inte ens behöver motiveras. Vår livssituation är tydligen ingenting som behöver behandlas, för när man är ung hör det tydligen till ”att ha det lite tufft med ekonomin”.

Varför?
Vi har haft upproriska unga i evigheter? Varför händer inget? Jag tror att det finns anledningar till varför denna, och för all del all sorts marginalisering, tillåts fortsätta. Det handlar om att den lönar sig, och därmed om att de ekonomiska anledningarna till att det fortsätter finns kvar.
Följderna av synen på unga är att rättfärdiga att vi hamnar på platser i samhället med lite inflytande och dålig trygghet. Vi sätts i en situation där vi är beroende av våra föräldrars inkomst, av slitsamma ungdomsjobb, bidrag, arbetslöshetsersättning och ungdomssatsningar. Allt följer av och bekräftar fördomarna om hur unga ska bete sig och hur våra liv ska se ut.
Vi gör en stor del av de tunga, tråkiga jobben utan inflytande och lämnar därmed ett ovärderligt bidrag till ekonomin utan att få mycket tillbaka. Allt det här gäller förstås inte de få som är födda i rika familjer. Genom en fientlig politik tvingas vi in i osäkra anställningar och måste ständigt hålla oss på vakt för att inte förlora jobbet och bli arbetslösa. Genom att vi arbetar i många kortvariga anställningar har vi svårt att organisera oss och hävda gemensamma krav. Vi ställs i en situation där vi är tvingade till en osäker tillvaro, och har som omyndigförklarade och splittrade svårt att hävda vår rätt i media, mot chefen och mot äldre generationer. Vad blir följden av detta? Frustration, depression, våld och politik! Att vi slår tillbaka, först splittrat men sedan kollektivt!

Arbetarungdomar slår tillbaka!
Idag håller det på att bildas flera nya grupper av underordnade människor som ska göra slavjobben i vårt samhälle. Det handlar specifikt om fattiga papperslösa, invandrare, kvinnor och unga som ska arbeta osäkert i det som håller på att bli en ny klass som redan har ett namn: prekariatet (efter prekär som betyder osäker). Vi unga arbetare är en del av prekariatet på grund av vår osäkra situation, många kommer fortsätta i osäkra anställningar och det är på grund av det som vi nu ser ökad organisering i nya politiska former som bättre motsvarar de nya villkoren som vi har.
När vi som politiskt förbund ska diskutera ungas människors livsvillkor måste vi försöka sprida våra åsikter i ett diskussionsklimat som intensivt arbetar mot unga arbetare. Våra meningsmotståndare, som tjänar på vårt slavarbete och vår marginalisering, drar fördel av synen på unga för att framställa oss som att vi bara företräder ungdomar som vill roffa åt sig, eller helt enkelt som omogna. De flesta, även av de unga, går med på den här fördomsfulla synen på unga vilket självklart gör det svårare att förändra något.
Det är i kapitalismens intresse att vi ska fortsätta vara splittrade av de fördomar som delar in människor i svarta och vita, kvinnor och män, unga och vuxna. Det hindrar oss från att se att vi som får lida av detta alla är arbetare – vi vill alla samma sak! Att förstöra det system som förstör våra liv och inte erkänner vårt lika värde!

2 svar to “Arbetarungdomar slår tillbaka!”

  1. ANTI-FASCISTISK HISTORIA, RAPPORT « Salka Says:

    […] SUFs kampanj Arbetarungdomar slår tillbaka. […]

  2. Mikael Says:

    damn right!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s


%d bloggare gillar detta: