Skammen över att komma försent

by

Till jobbet kommer vi från olika håll.
Vissa i bil eller moppe, andra på cykel. Några bor så nära att de kan gå. Andra kommer med pendeltåget. Jag åker buss.

Vi är ensamma, isolerade mellan våra hem och vår arbetsplats. I våra olika färdmedel finns inget kollektiv. Vi är för få för att hitta varandra på tåget, bor för långt ifrån eller känner varandra inte nog bra för att samåka i bilarna.
Det är därför vi skäms när vi är försenade. Utsatta, ensamma, skyndade mot ingången senare än alla andra.

Det är först när vi står på vår station framför sin maskin eller på sin truck som vi känner oss trygga. Gömda och skyddade av kollektivet. Vår flock.

Jag hatar att komma försent.
Rädslan att chefen ska ha valt just den här dagen att vara på plats prick kl.07.
Osäkerheten av att inte veta om nån av förmannens golare ska se mig och anteckna min sena ankomst.
Skammen att komma försent, att inte duga, att inte klara av att hålla tider.

Men jag skäms också för att jag skäms. För det är en dubbel skam. Det är pinsamt att inför sina vänner erkänna att jag är rädd att komma försent, speciellt när alla är rörande överrens om att våra arbetsgivare är skyldiga oss så jävla mycket mer än några minuter på morgonen.

När jag sjukanmäler mig är jag alltid darrande nervös. Inte för att lurar till mig en extra ledig dag, utan för att det känns hemskt att prata med chefen och säga att man inte kommer. Han vet exakt vilka knappar han ska trycka på.
Besvikelse över att jag inte kommer, det stora behovet av att jag kommer, skämten om att jag inte alls är sjuk, frågorna om hur länge jag kommer vara borta. Man vet aldrig när han är seriös eller när han är allvarlig. När han skämtar eller menar det han säger. Misstron dryper ur hans röst när han säger att ”okej, vi får klara oss utan dig idag om du måste stanna hemma”.

Jag hatar honom för det.
Men ändå skäms jag.

Igår så kom jag till jobbet efter att ha varit hemma dagen innan. Han fick mig att lova det.
Men vafan. Jag har ju fått sparken! Om två veckor så är det bye bye lagret och arbetsbefrielse som gäller.
Men ändå står jag där, hostandes, vid min maskin och plockar reservdelar. Chefen är inte på plats på fredagar, men ändå är jag där.
En arbetskamrat blir arg, inte på mig utan på chefen. ”Han kan inte bete sig sådär! Du ska vara hemma egentligen. Han snackar bara sådär mot vissa, inte mot alla. Så jävla dålig stil!”
Hon har hört honom prata med mig i telefon dagen innan.
Jag skäms för att jag kom till jobbet i alla fall. Min arbetskamrat visar förståelse.
Samma dag så havererar systemet. Jag jobbar jobbar över en halvtimme för att det senare skiftet annars inte skulle hinna bli klara.

Helgen infinner sig och jag andas ut.

Intressant? <- (Klicka där och låt fler läsa)
Dessutom: Följ min blogg med bloglovin

Från Konfliktportalen.se: Jinge skriver Staten Israels upprepade brott, Anders_S skriver Fördomen om rasse-skåningen bekräftas, boladefogo skriver Ny strejkvåg över Egypten, Di Moda skriver Mode och alternativ sexism, Dom Ljuger skriver Överklass-liberalserna skrek våld

Missa inte heller att Sommarjobbskampanjen är tillbaka!

Klasskampen tar inte semester: www.sommarjobb.net

Etiketter: , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , ,

21 svar to “Skammen över att komma försent”

  1. Josef Boberg Says:

    HÄLSAN ÄR EJ ALLT – MEN UTAN HÄLSAN FÅR ALLT ANNAT UNDERORDNAD BETYDELSE :!:

  2. En chef är en chef är en chef « Dom ljuger Says:

    […] Konfliktportalen.se: kimmuller skriver Dags att outa en varslande chef!, Krastavac skriver Skammen över att komma försent, Jinge skriver Staten Israels upprepade brott, Anders_S skriver Fördomen om rasse-skåningen […]

  3. Dags att outa en varslande chef! « Kim Müller Says:

    […] Andra bloggar/sidor som skrivs av och för arbetare: Urspårning Mitt liv som spärrvakt Funderingar i en kur Veoliahora Bussföraren Hatautomaten Hatbloggen (nedlagd) Konsum Lucknuckan Ordningsvakt Ordningsvakt – Krogen Phonephucker (också nedlagd men kul ändå) Motarbetaren – Ny hemsida! Kvinnor – berättelser från arbetarklassen Selvfolgelig Contactcentret Fastfoodrestaurangen Matona Polkagrisarna Postverket Arbetsförnedringen Folkrörelselinjen Far åt Helvete Dom ljuger Total avlöning Vardagspussel […]

  4. Hur mycket vapen har du i DITT vänsterfäste? « Andrea Doria Says:

    […] chef är en chef är en chef, kimmuller skriver Dags att outa en varslande chef!, Krastavac skriver Skammen över att komma försent, boladefogo skriver Ny strejkvåg över […]

  5. Vapengömma har koppling till vänsterorganisation? | Svensson Says:

    […] vapen har du i DITT vänsterfäste?En chef är en chef är en chefDags att outa en varslande chef!Skammen över att komma försentStaten Israels upprepade […]

  6. Jenny Says:

    Det här är det jävligaste. Att inte ha någon makt alls över sig själv, fast man försöker trotsa allt det jävliga för att behålla sitt människovärde. Det är inte lönen eller arbetstiderna, det är makten, och maktlösheten. Fyfan.

  7. Krastavac Says:

    :(
    Vad ska jag säga Jenny. Du har rätt och det är så jävla sorgset.
    Jag är ju fan socialist, jag är med i facket och organiserad politiskt. Men ändå! Ändå känns det så jävla hjälplöst.

  8. (Sol)glasögon « Lutte des classes Says:

    […] Konfliktportalen.se: Krastavac skriver Skammen över att komma försent, Dom Ljuger skriver Överklass-liberalserna skrek våld Taggad med:glasögon, Mode, Solglasögon […]

  9. Love Says:

    det jobbigaste med att komma försent är nästan känslan av att man sviker arbetskamraterna, tycker jag. det är väl så klart olika från jobb till jobb, men på gruppboendet där jag jobbar finns det ingen chef närvarande och inte några golare heller för den delen. så det som motiverar är känslan av att alla ska dela på jobbet. att komma försent då blir snarare jobbigt för att man låter andra dra ens lass. vi är ett jävligt tajt gäng på jobbet och alla står upp för varandra vad jag sett hittills. gå tidigare när det är lungt är regel och inte undantag. sammanhållningen leder dock också till att jobbet utförs bra, för att man inte vill svika dom andra. även om man vill komma sent och smita så går det inte, för då sviker man inte jobbet eller chefen, utan kollegorna. det är väl baksidan av att ha ett starkt gäng som sköter jobbet själva. self management liksom.. lojaliteten mot kollegorna är det som gör att jobbet flyter på bra. lite irriterande, men jag tar hellre det varje dag i veckan än att ducka för nån jävla chef när man är tio minuter sen på morgonen.

  10. Love Says:

    glömde peppa på din blogg förresten, krastavac. bra skit, läser varje inlägg :)

  11. Krastavac Says:

    Först av allt. Tack för berömmet! Det är kul att höra att man har läsare som följer en. Glöm bara inte att vi är fler som skriver på Vardagspussel (Planekonomen och Snatterskan också) :)

    Jag känner igen vad du säger om gruppboenden från vänner som jobbat med det eller haft liknande jobb. Själv så jobbade jag ju inom barnomsorgen förut (förskolor/fritids) och då var det samma sak där.
    Problemet jag hade var bara att även om enhetschefen eller rektorn ej var närvarande på arbetsplatsen så fanns det alltid nån liten lojalist som skulle leka chef.
    På de flesta platser så tilläts detta utan ifrågasättande (mer än att knyta näven i fickan och snacka lite skit). Jag tror de berodde på att ”det alltid varit så”.
    Därför tror jag det är viktigt att ha, som ni verkar ha, ett starkt kollektiv som kan stoppa alla tendenser till låtsas-cheferi så fort ni upptäcker dom.

    Kan ju dessutom tilläggas att det finns en mindre konflikt på min arbetsplats nu, mellan de som jobbar eftermiddagsskift och de som jobbar dag. Ofta smiter nämligen dagarbetarna iväg redan kl.15 (istället för 15:30) och lämnar mer jobb till de som stannar kvar till kl.17.
    Dessutom kan dagskiftet, som börjar kl.07 varje morgon, oftast komma undan med att komma försent då inte chefen orkar komma till jobbet så tidigt. Medan eftermiddagsarbetarna kommer kl.8:30 och ofta har chefen väntande på dom om de är försenade.
    Så de som ofta jobbar det senare skfitet är givetvis ganska bittra på de som oftast eller alltid jobbar det tidigare. För det mesta kan man dra linjen mellan äldre och yngre eftersom de är vanligare att de yngre arbetarna jobbar till 17.

    Arbetare står mot arbetare och vid nåt tillfälle föreslog en äldre kollega att stämpelklocka skulle införas för att få bukt på systemet. Men eftersom rummets temperatur sänktes med flera grader och hon genomborrades av onda blickar av samtliga närvarande så skrattade chefen nervöst och sa att det kunde vi inte ha.

    Hursom så håller vi ihop ganska bra och ingen golar, för det mesta, på någon som går tidigare (när det gäller komma försent så är det aldrig någon som gör det). När vi har arbetskamrater som arbetar som ställföreträdande arbetsledare så är också folk mer schyssta mot varandra och har bättre arbetsmotivation. Detta för att vi vet att våra vänner är schyssta mot oss när de är ”chefer”.

  12. Durita Says:

    Lagret skiljer sig såklart mycket från arbetet på ett gruppboende, jag inbillar mig att gruppboendearbetets sociala natur gör det mycket lättare att komma undan med att tänja på gränserna för vad man egentligen ska göra/när man egentligen ska vara där.

    Eftersom arbetskamraterna är i samma sitts är de oftast förstående för att man kommer för sent så länge man meddelar dem det i tid. Bättre att ringa och säga att du blir en halvtimme sen än att komma 20 minuter för sent utan att ha sagt något. Då kan dessutom arbetskamraterna förbereda sig på att täcka upp ifall chefen skulle komma eller ringa. Det finns alltid något ärende utanför boendet som du kan vara på den där halvtimmen och som chefen inte kan kolla, bara man får lite tid på sig att tänka så att man som kollega inte säger att du är någonstans där chefen precis har varit.

    Vi har en småchef på min arbetsplats (som till och med den riktiga chefen tycker är jobbig). Hon är dock minst lika bra som oss andra på att gå tidigare med ursäkter om ”friskvård” och ”komptid” som hon aldrig skriver upp. Vi andra säger som det är ”det är lugnt nu så ni kan gå hem”. Det är inte lönt att säga emot henne, då blir hon bara mer stressad och ännu jobbigare, däremot så tar tvättstugan på något mystiskt vis väldigt lång tid att fixa när jag jobbar med henne och enklare ärenden klarar plötsligt jag och de andra vikarierna inte av själva (eller så tillkommer mer eller mindre onödiga extraärenden som oftast gör livet lite roligare för brukarna) utan måste åka ut två och två istället för själva. Håller man sig undan men ändå jobbar så har hon inget att gå till chefen med. Det här förutsätter visserligen att det är ett ganska lugnt tempo på arbetsplatsen så att det inte går ut över de andra arbetskamraterna.

  13. Snickaren Erik Says:

    Du skriver bra, men du borde verkligen byta jobb.
    Varför jobbar du kvar där om du känner dig förtryckt?, varför säger du inget till chefen, att du känner dig tvingad att jobba, fast att du är sjuk?

    Förresten kan man se stämpelklocka som en förtryckarmaskin, men faktum är att stämpelklockan är ett rätt bra verktyg för rättvisa på en arbetsplats som du jobbar på.
    Det kan snabbt skapa enorma konflikter anställda emellan om just att vissa är latare och går och kommer efter eget behag.

    Har själv varit med om konflikter just att vissa skriver 8timmar på lönelappen medan de i själva verket bara jobbade 7timmar. En gång går bra, men vissa sätter såna här saker i system, om man då jobbar på ackord, blir det snabbt snack.

    Förövrigt är du nog den enda vänsterextremisten som verkligen jobbar.

  14. Andreas Wedin Says:

    Känns skönt att jobba i en bransch där man slipper vara osäker iaf ;) Den gången jag kom 5min sent en dag pga tunnelbanan fick jag sparken på stående fot.

  15. Krastavac Says:

    Anderas Wedin: Fyyy fan! Vad var det för jobb? Det kan ju inte gått rätt till hursom, hoppas du är med i facket nu och inte tar sån där skit :/

    Snickaren Erik:

    Hehe, jadu. Jag har ju faktiskt fått sparken och ska börja plugga nu till hösten så att jag kan gå tillbaka till en bransch där jag faktiskt trivdes bättre (trots att lönen var mycket lägre, men det är en annan femma. Se de första inläggen på den här bloggen).

    Förtryckt som arbetare är man ju vad man än gör, kapitalism kallas det. Och visst sa jag något till chefen, eller jag visade det iaf. Stannade hemma måndag-onsdag denna vecka utan att ringa honom. När jag fick ett argt sms (”har du slutat redan eller?!”) så svarade jag kort att jag var arg på honom och kommer på torsdag då hostmedicinen gjort sitt. Kom dessutom senare med mening för jag ville hinna dricka upp mitt morgonkaffe. Vad ska han göra, ge mig sparken? ;)

    Angående stämpelklockan så håller jag verkligen inte med dig.
    Konflikter där arbetare dumpar jobb på andra arbetare genom att maska/gå tidigare löses mellan arbetare, precis som Durita skriver om här ovan, inte genom att nån golar till chefen eller ställer krav på hårdare repression.

    Men jag måste erkänna. Jag har skrivit det här svaret på din kommentar av en enda anledning. För att få kommentera det sista du skrev:

    ”Förövrigt är du nog den enda vänsterextremisten som verkligen jobbar”

    XD HAHAHAHA!
    Mhm, låt se nu. Av de revolutionära socialister jag känner (a.k.a. ”stenkastarvänstern”, ”ultravänster”, ”militanta vänsterextremister” osv osv) jobbar alla som undersköterskor, sjuksyssor, lagerarbetare, brevbärare, postsorterare, skötare (äldreomsorg, gruppboende osv), barnskötare, personlig assistent, rivare, sanerare och byggarbetare.
    Många faktiskt som snickare också. Du kanske har nån som arbetskamrat utan att veta om det? ;)

    Men du har såklart rätt lite. Den autonoma vänstern domineras av ungdomar, och då blir det såklart väldigt många arbetslösa, osäkert anställda (hoppar mellan både företag och branscher), studenter och gymnasister också.

  16. Olle Says:

    Snickarn, jag är extremt vänster och jobbar ca 140 timmar i månaden (har inte fast anställning) som vårdbiträde. Så vi, de vänsterextrema, är iallafall två som inte är arbetslösa.

  17. Rekyl Says:

    Snickaren: jag är stenkastarvänster och jobbar som truckförare.

  18. Daniel Says:

    Snickaren, jag är kommunist extremt mycket och jag jobbar som butiksbiträde, och har gjort i 3 år. Jag gick även en yrkesutbildning på gymnasiet. Nu ska jag sätta mig och plugga en annan yrkesinriktad utbildning på högskolan i nätadministration/systemteknik. Så nej, inte arbetslös.

  19. Erik Says:

    Snickaren:
    Jag är ultravänster och är vårdbiträde med timvikariat. Jag har även arbetat som byggnadsarbetare, personlig assistent, skogsarbetare, butiksförsäljare och som diskare i skolmatsal.

    Jag satt nyss på ett (”extrem”)vänsterpolitiskt möte med en person som är personlig assistent, en som är lastbilsmekaniker, en som jobbar på Donken, en som jobbar som städare, en lastbilschaffis, en som jobbar på call center, och 2 som pluggar (varav en är städaren) samt tre arbetslösa.

    Du är fördomsfull och oinsatt. Var tyst.

  20. H Says:

    Och så en till… jag är extremvänster och jobbar timmis som vårdbiträde. Vore soft att slippa jobba men tyvärr är det ju svårt att leva då

  21. H Says:

    Juste, jag känner så vitt jag vet ingen som hittils har skrivit personligen, så jag är inte ett av deras exempel heller.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s


%d bloggare gillar detta: