Berättelsen om mannen som aldrig gick i pension

by

Mitt fackombud på lagret kommer alltid massor av historier. Han är en rätt vettig vänstersosse men jäkligt långdragen, så man tröttnar på att prata med honom ganska fort.
Men den här historien var så sorgligt fin att jag kände att det var min plikt att föra vidare den.

Det var, såklart, på den gamla goda tiden. Innan företagets fabrik som huserade i samma lokaler las ner och verksamheten förlades på annan ort. Strax under tusen arbetare och minst lika många tjänstemän gick igenom grindarna varje morgon.

Vid en av maskinerna jobbade det en gammal gubbe. Maskinen var gammal, den enda av sin sort i fabriken, och en viktig del i produktionen. Men eftersom det var få som behärskade den så köpte företaget ingen ny. Det var billigare att låta gubben stå vid den än att beställa en som vem som helst kunde använda.

Men så kom då pensionen för den gamle mannen. Han avtackades av arbetskamrater och chefer och fick för sista gången stämpla ut.
En yngre arbetare fick ta över arbetet med den gammelmodiga maskinen. Men han klarade inte av det. Inte heller nästa anställd som fick försöka.
Företaget beställde först då en ny maskin som var modernare och enklare att använda. Men varför ska produktionen ligga nere så länge? Tänkte dom, och ringde gubben och frågade om han inte kunde vara så bussig och jobba ett par veckor till, han skulle få lite extra för det sa dom. Och gubben, som spenderat hela sitt vuxna liv inne i fabriken tackade ja.

Det gick några veckor, och sen så kom den nya maskinen. Den gamle tackades åter igen och gick ut ur grindarna.
Men på följande arbetsdag kom han ändå.
Han ville se hur det gick med den nya maskinen och hälsa på kamraterna och så vidare.
Nästa dag kom han igen, och nästa, och nästa…

Veckor blev till månader och måndader till år.
Det räknades ut att han varje dag kostade företaget 3000 kr, vilket var mycket på den tiden, i förlorad arbetstid när han gick runt i fabriken och ”störde arbetet” för de andra arbetarna.
Men ingen gjorde något, företaget vågade inte dra in hans passerkort och gjorde inte heller något annat för att hindra honom komma in på fabriksområdet.

Visst tyckte arbetskamraterna att han var stollig, men han gjorde ju inte en fluga förnär så de ryckte på axlarna och lät han hållas.
Han höll till inne eller runt fabriken till och med under industrisemestern när alla maskiner stod tysta och ingen annan var där.

Först nitton år senare slutade han gå in genom fabriksporten.
Han hade hittats död i sin lägenhet, strax över 90 år gammal…

(Intressant? <- Klicka där och låt fler läsa)
Nytt: Följ min blogg med bloglovin

Läs också: Dagens Konflikt, Johan Frick, Autonoma Kärnan, Jordränta, Kim Müller, Redundans, Lutte des Classes

Etiketter: , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , ,

Ett svar to “Berättelsen om mannen som aldrig gick i pension”

  1. backnilsson Says:

    hej, fin historia, känner igen den från många fabriker, unga killar med hus villa barn, inga studier, jobbet blev deras vardagsrum, och stories hela tiden stories, vi hade en kille som kallades för lothar, en stark kille i fantomen, han hade sina pannkakor under ärtsoppan, i samma burk, micrade det hela två minuter, åt samma dag efter dag, inte så mycket disk.

    tack för din kommentar, jag tror jag förstår,

    sossen i landskrona

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s


%d bloggare gillar detta: