Kaos och hopp på jobbet

by

Nu går det undan på jobbet. Under rubriken Utomfacklig kamp ger resultat (hör på den, tänk om kvällspressens löpsedlar såg ut så!) hade jag tänkt bastunera ut min och mina arbetskamraters delseger som kom i slutet av förra veckan: nämligen att vår vägran att arbeta i det tempo företagsledningen krävde resulterade i att vi blev garanterade ett visst antal arbetstimmar.

Som jag nämnt tidigare förhåller det sig så, att om vi arbetar snabbare än förväntat får vi också mindre jobb och därmed inte lika mycket betalt som vi räknat med. Men nu tvingades ledningen alltså förhålla sig till att vi anställda – kollektivt – inte accepterade att bli avbokade utan ersättning. Tydligen var det inte heller omöjligt att hosta upp mer jobb. Visst lät det så först från cheferna, men ställda inför det faktum att vi inte tänkte öka arbetstempot förändrades deras tidigare så bestämda tonläge.

Men knappt har jag hunnit glädja mig åt de här väldigt lyckade utomfackliga strategierna förrän kaoset på arbetsplatsen utbryter igen. Helt plötsligt och oanmält infinner sig en av de högre cheferna på kontoret. I vanliga fall arbetar hon i Sundsvall, men idag hade hon rest hit för att ta ett snack med oss med anledning de krav vi ställt och metoden (sänkt arbetstempot) vi använt för att få igen om dessa. Eller, så mycket till snack var det inte tal om, för det var inget annat än en lång utskällning som slutade med att hon slog igen dörren efter sig och gick. Jajävlar, det är lätt att agera som att man har rätt när man håller för öronen så fort någon annan försöker få en syl i vädret.

Vi jobbar hårt men får inte ett skit för det… eller ja, det är just skit vi får. Naturligtvis accepterar vi inte detta. Tillsammans meddelade vi ledningen att vi inte kunde jobba under de här omständigheterna, att stämningen var alldeles för dålig i och med att alla var förbannade över Sundsvallschefens utskällning. Det ska de fan ha för att de agerar som de gör. Utskällningar och påhopp innebär nedlagt arbete resten av dagen, punkt slut.

Så istället för att slita ut oss hade vi ett hetsigt möte arbetskamrater emellan. Vi kom fram till att det bästa vi kan göra nu när ledningen är ovilliga att föra en dialog, var att skriva ett brev. Sagt och gjort: brevet innehåller en rad olika krav, såsom större tydligheter kring projektens utformning men också en förfrågan om vad som hände med de vagt utlovade fasta anställningarna.

Vi får se hur det tas emot! Företaget borde vi det här laget vara väl medvetna om att vi är ett sammansvetsat gäng som säger ifrån – tillsammans. Jag lovar att hålla er bloggläsare uppdaterade.

Tills dess, läs gärna vad Redundans, Syrran, och Dagens Konflikt har att säga om högerextremism.

Etiketter: , , , , , , , , , , , , , , ,

3 svar to “Kaos och hopp på jobbet”

  1. Patrik Says:

    Fan va underbart att höra om er sammanhållning och kamp! Blir nästan lite rörd. Om det ändå vore så på alla arbetsplatser…

  2. snatterskan Says:

    Patrik: :) Kul att du läser. Min arbetsplats är ganska vanlig: prekära ungdomar, ingen över 25, få som har någon vidare koll på arbetsrätt, och så vidare. Sammanhållningen har inte alltid varit så här bra, men vi har kommit till en punkt där vi lärt känna varandra väl och det märks tydligt när pressen från ledningen ökar. Även om det är mer splittrat på många andra arbetsplatser så tror jag att det här är något som växer fram av sig självt, när det verkligen gäller. Jag tror det finns hopp på de flesta arbetsplatser.

  3. Krastavac Says:

    Jävligt bra läsning hursom. Tro och hopp :)

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s


%d bloggare gillar detta: