Det är lönearbetet som driver oss till radikalitet!

by

Se dig om på jobbet, så ser du att det är inte du som är radikalast! sa Krastavac en gång. Det må kanske vara du som läst mest politisk teori, du som kallar dig socialist och du som är fackligt aktiv, men när det väl kommer till kritan är det allt som oftast någon annan som föreslår de mest drastiska metoderna.

Ju mer arbetslivserfarenhet jag samlar på mig, desto mer inser jag hur väl det stämmer. Som när den där tjejen på jobbet jag känt en viss skepsis inför (smörar hon inte lite väl mycket för chefen? osv), på det mest självklara sätt säger att om inte företaget förbättrar våra arbets- och anställningsvillkor så är det banne mig dags att ta till stridsåtgärder. Snabbt samlar hon ihop till ett spontant möte mellan oss kollegor där vi kommer överens om en rad olika strategier för att bemöta trycket från arbetsledningen. Ett förslag som kommer upp från en annan arbetskamrat är att vi anställda i början av varje nytt arbetsmoment ska kräva ut vissa uppgifter om projektet som cheferna gärna hemlighåller för att vi inte ska kunna styra arbetet för mycket. ”Om vi inte får den informationen sätter vi helt enkelt inte igång arbetet” säger arbetskamraten, och vi andra nickar instämmande. Vi enas också om att så länge vi avlönas timvis ska vi tillsammans lägga upp arbetet så att vi aldrig överskrider målen för dagen. Om vi presterar bättre leder det bara, som jag nämnde i förra inlägget, till färre arbetstimmar.

När jag påpekar att det här förutsätter att alla (det vill säga, även de som inte jobbar just idag -alla anställda är sällan på kontoret samtidigt) är med på de här metoderna ser mina kamrater ut som frågetecken. Någon säger ”Vadå, skulle någon kunna vara emot det här…?”. Nej, här är det ingen idé att tro att man är radikalare än någon annan bara för att man kallar sig kommunist/anarkist/whatever, för radikaliteten föds ur vår position som lönearbetare.

Med detta menar jag givetvis inte att det fackliga/politiska engagemanget är förgäves. Det enda jag vill ha sagt är egentligen: underskatta aldrig dina arbetskamraters förmåga att analysera sin egen situation och agera därefter! För det är de definitivt kapabla till.

I stridens hetta – direkt från arbetsplatsen,
Snatterskan

PS. Kollektivtrafiken är på tapeten! För er som befinner er i Stockholm rekomenderar jag Planka.nu:s släppfest ikväll på Café Edenborg.

Etiketter: , , , , , , , , , , , ,

6 svar to “Det är lönearbetet som driver oss till radikalitet!”

  1. Josef Boberg Says:

    Tja… – Måhända NWO/New World Order i liten skala, kanske…

  2. Patrik Says:

    Kul med en till skribent! Fortsätt rapportera från jobbet nu så man får veta hur det går.

  3. snatterskan Says:

    Tack för uppmuntran, Patrik! Mer är på g.

  4. Krastavac Says:

    Åh så glad man blir av att du äntligen börjat skriva ^^
    Jävligt bra första inlägg också. Mer sånt!

  5. Krastavac Says:

    Förresten så borde du importera dina inlägg från din gamal blogg hit. Du exporterar först inläggen från den och sen trycker du på importera på den här bloggen. Enkelt och bra eftersom kommentarer och sånt följer med!

  6. Jag förstår mig inte på Lidingöligan « Snatterskan Says:

    […] fina jobb som arkitekter eller textilkonstnärer, som Maja Lindströms föräldrar. Likväl som lönearbetet driver oss till radikalitet, är det också det faktum att vissa har det rätt gott ställt som får dem att prioritera annat. […]

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s


%d bloggare gillar detta: