Hur jag mådde förra hösten

by

Förra hösten var jag sjukt deprimerad.

I början av sommaren var min flickvän otrogen och gjorde slut. Jag flyttade ut ur vårt gemensamma rum och sov på soffan hemma hos vänner resten av sommaren. Sommaren förlöpte i och för sig som vanligt med arbete, solande och glasätande på lastkajen tillsammans med sommarjobbare och ordinarie och ölhäng i solnedgången med vänner och bekanta.

Men efter ett tag så blev det för trångt hemma hos mina vänner och vi gick varandra på nerverna. Jag sökte lägenhet efter lägenhet och i augusti så fick jag till slut skriva på kontraktet till den jag bor i nu. Jag tänkte ändå flytta hem till mina föräldrar tills jag fick nyckeln till lägenheten men förbjöds av mina värdar och jag bodde tacksamt kvar hos dom i en månad till.

I den nya lägenheten var det tomt. Efter 2,5 år i kollektiv och inneboende hos vänner så var jag ovan att bo själv och katten hade tjejen behållt. Jag hade blivit förlängd på lagret och var ovan av att ha mitt gamla sommarjobb som riktigt jobb. Jag var van att som alla andra feriearbetare räkna dagarna tills vi slutade, nu fanns det inget slut på dom dagarna verkade det som.

Det blev mörkare och mörkare och i den kala lägenheten fanns det ingen teve, ingen dator och radion den gick sönder efter nån vecka. Jag kom hem efter jobbet, lagade mat och gick och la mig. Inte så sällan så tog jag långa bad för att ha nåt att göra. Jag tänkte på allt, på mitt liv och på framtiden. Det var inte speciellt roliga tankar. Desperat försökte jag räkna upp hur bra jag hade det. Hur mycket mer pengar jag tjänade än förut, hur skönt det var att ha en egen lägenhet, hur trevliga grannar och vänner jag hade. Jag påminde mig om alla one-night stands, strul och ragg singel-livet hade erbjudit och erbjöd i framtiden. Det hjälpte måttligt.

Jag besökte min mormor och lånade Maja Ekelöfs debutbok ”Rapport från en Skurhink” som hon skrev i smyg på skrivmaskiner som stod i de kontor hon städade. Hade den skrivits idag hade det varit i bloggform tänkte jag och skrev ett långt brev till Maja om hur dåligt jag mådde och hur förjävligt livet känns.

Jag postade aldrig brevet och tänkte först lägga upp det här istället men orkade inte. Jag skrev dikter och tog foton. Allt verkade så dystert och tråkigt. På min födelsedag så söp jag mig så full att jag inte mindes vilka som hade kommit för att grattulera mig.

Till kvällsmaten så drack jag vin som blivit över från inflyttningsfesten. Det blev alltid en eller två öl eller några Dagens innan jag suckade och bestämde mig för att gå och lägga mig. Jag var lite rädd för att min profetia från juli samma år skulle bli sanning, men oroade mig inte nog mycket för att sluta dricka.

Jag skrev dikter. Bittra, dystra eller naivt längtande dikter, som alltid när jag inte mår bra alls.

Men det fanns ljus i slutet av tunneln. Jag köpte en dator där jag skrev ner mina dikter för att de inte skulle tappas bort, ritade bakgrundsbilder i Paint och lyssnade på musik. Jag vann ”vårdnadstvisten” mellan mig och exet om vår katt och grät med honom spinnande i knäet när jag och farsan hade hämtat honom. En mycket god vän föreslog mitt i stormande vinter att vi skulle åka på en havsutflykt så snart det blev vår och jag blev stormförtjust. Hade in065gen aning om att hon var lika förälskad i havet som jag.

Jag sken upp som en sol och överlevde vintern tack vare henne. Utflykten blev underbar, trots att det regnade och var kallt som satan.

Jobbet vande jag mig vid och jag trivdes på kvällskiftet (borttaget nu).
När jag ser tillbaka på hur jag mådde kan jag knappt förstå det. I våras så kändes det som att jag aldrig varit så lycklig som då.

Men nu vet ni i alla fall varför det är ett så stort glapp på blogginläggen här på vardagspussel från min sida under hösten 2007.

Intressant? <- Klicka där och låt fler läsa

Från konfliktgänget: Vida Latina, Autonoma Kärnan, Kim Müller 

Från Dagens Konflikt: Herman Geiijer, Martin Hofverberg

Etiketter: , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , ,

3 svar to “Hur jag mådde förra hösten”

  1. Josef Boberg Says:

    Snart kommer den nya löneslaveriarbetslagen – och då blir det måhända åt hållet himmelskt att gå till jobbet, kanske… :wink:

  2. pumla Says:

    Tack!
    Du ger mig ett visst hopp om att jag kanske ska överleva detta.
    Lev väl och tag vara på varje glad minut!

    MVH Pumla

  3. Krastavac Says:

    Hang in there Pumla!
    Seriöst, jag var så sjukt deppig att jag aldrig trodde jag skulle kunna må så bra som jag gjort det senaste halvåret.

    <3

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s


%d bloggare gillar detta: