Kryp i benen

by

Jag har nu mer inga vikariat på förmiddagen. Jag är som sagt nästan totalt utelämnad till skolan jag jobbar på när det gäller hur mycket arbete jag får. Och nu behövs ingen assistent i klassen jag jobbade i längre, för ordinarie personal har kommit tillbaka. De jag vikarierar för är ofta personer som är svaga på arbetsmarknaden som gravida kvinnor, långtidssjukskrivna. Oftast kvinnor och invandrare. De har fast jobb, så när de oundvikligt bryter samman av pressen av att t.ex. jobba 20 år i förskolan med 5 egna barn hemma – då är det jag som får mat på bordet. Annars får jag klara mig bäst jag kan, det är mitt problem.

Fördelen är att jag har sovmorgon, jag börjar oftast på lunchen eller efter den. Jag blir inte alls lika trött längre, snarare frustrerad. Att arbeta, att vara verksam, det ligger ju i människans natur. Åtminstone i min natur.  Och jag är nog inte svenne nog att sitta still en hel arbetsdag med min kanellängd och mitt kaffe och snacka skit. Det uppstår nån sorts panikkänsla i kroppen, som jag inbillar mig inte bara är pliktskyldig duktighet inlärd i skolan, utan en drift att göra nåt kreativt. Kanske starta en bandyturnering med barnen? Måla blommor? Sätta mig och läsa nåt? Det är samma drift som får mig att sätta mig och sluka böcker när jag kommer hem från jobbet totalt utmattad istället för att sätta mig framför ”Vänner”.

Jag hatar likgiltiga människor. Var ute och affischerade för SUF Stockholm med ett antal kamrater när jag träffade på ett gäng berusade villaflickor med vodka i petflaskorna. Vi var rätt sura redan, hade träffat på ett par unga kvinnliga fascister som vi var tvungna att ta hand om. Det myllrar av förvirrade, spåndumma, berusade muppar en skärtorsdagsnatt. Folk som inte förstår något av något och uppenbarligen aldrig brytt sig om att försöka förstå, utan skiter i allt. Man märker det på dom, att dom blir arga och vill slåss eller mucka, när dom ser att man är ute och gör nånting, t.ex. sätter upp en affisch, går i en demonstration, läser en bok. Dom är unga, skiter i allt, kommer ur alla samhällsklasser och är idag ett långt större problem än t.ex. organiserad fascism. Det är dom som kommer att bli ett problem när ni behöver hålla ihop på jobbet. Dom förstår inte socialism, för dom har aldrig lärt sig att ifrågasätta sitt livs grundvillkor, aldrig fått uppskattning för sin fantasis skull. Varje skitval mellan socialliberalerna och liberalsocialen, varje skitgala med Bert Karlsson, varje ljuglektion i samhällskunskap, varje skithelg efter skitjobbet med s.k. ”fritid” bidrar till att dessa puckon blir fler och fler. Man ser direkt på dom att dom föraktar alla som bryr sig, dom ser fega och rädda och puckade ut. Tyvärr måste dom också vara med, vi behöver alla. Låt oss hoppas att vi tillsammans kan vända vinden. Jag avslutar med en vacker dikt av författaren till Fight Club:

Big Brother isn’t watching. He’s singing and dancing.
He’s pulling rabbits out of a hat.
Big Brother’s busy holding your attention every moment you’re awake.
He’s making sure you’re always distracted.
He’s making sure you’re fully absorbed.
He’s making sure your imagination withers. Untill it’s as useful as your appendix.
He’s making sure your attention is always filled.

And this being fed, it’s worse that being watched. With the world always filling you, no one has to worry about what’s in your mind.
With everyone’s imagination atrophied, no one will ever be a threat to the world.

– Chuck Palahniuk

P.s. – vi är nu med i Konflikt! Nytt på Konflikt (sen Krastavac’ senaste inlägg): Syrran manar till att hjälpa asylkassan och Slutstadium dissar religion.

Annat gött mos:  Ny vacker poesi från Tio meter över havet, de fullkomligt rasande bra Ekonomikommentarerna. Library lovers! Och SAC vann konflikten mott systembolaget! Ännu ett slag mot låglönemarknaden!

Intressant?

Etiketter: , , , , , , , , ,

4 svar to “Kryp i benen”

  1. Hugo Says:

    T-t-t, it’s sheep we’re up against eller? Hehe.

  2. Krastavac Says:

    Bra inlägg! Vi snackade ju om det här igår. Fast min erfarenhet säger att det är just väldigt unga människor som är så där. Det är svårt att fortsätta vara ignorant när verkligheten träffar en med full fart, pang på bara!
    Visserligen så är de trendiga butikerna i innerstaden fyllda med unga unga unga arbetare som inte riktigt bryr sig och tycker att ”lönen räcker väl” osv.

    Men jag tror man växer ifrån det där. Man kan inte krascha hos sina föräldrar och spendera hela sin låga lön på kläder och klubbar hela livet. Till slut förstår man vikten av att hålla ihop, organisera sig och slåss för sin rätt. Inte så att alla blir socialister med tiden, utan snarare undermedvetet. Klass kan man inte gömma sig ifrån, hur ignorant man än är så finns den där. Tyvärr

  3. Kristen tro kan aldrig bli modern « Slutstadium Says:

    […] Vardagspussel är ett nytt tillskott till Konflikt. Publicerat av slutstadium Arkiverad i Samhälle och politik […]

  4. jenny Says:

    tack. och du är smart.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s


%d bloggare gillar detta: