Barristan, hon ska skratta och va glad

by
Jag läste en krönika i Stockholms City för ett tag sen. Den handlade om lat och otrevlig personal och den kan du läsa här: ”Sudda bort sura minen”Jag blev alldeles jättearg på hur man kan vara så oförmögen att sätta sig in i andras situation så jag mailade följande brev till skribenten”Hej Annika!
 
 Jag läste din krönika om butiks- och kafépersonal när jag var på väg till jobbet och blev helt mållös. Skulle jag skratta eller gråta?
Du kanske tror att jag blev upprörd över att din påstådda illa behandling? Nä, du tror du tyvärr fel. Men inte för att jag är elak och vill att du ska må dåligt. Nej jag är istället chockad över att någon kan ha så lite koll på hur det är att ha ett serviceyrke inom restaurang- och butiksbranschen. Långa dagar, låg lön och dålig arbetsmiljö i allmänhet är bara början.
Du är inte ensam om att gnälla, ja för det är faktiskt gnäll. Det händer tyvärr hela tiden och ofta helt omotiverat. Busschaffisen får skäl för att han är försenad, men ingen har överseende med att han faktiskt behövde gå på toa innan han körde iväg. Spärrvakten i tunnelbanan blir hotad till livet för att priset på SL-kortet har chockhöjts, som om det var hennes fel! Barnfamiljen ändrar sin order på snabbmatsrestaurangen flera gånger och blir sen sura på den unga tjejen som glömmer minsta sonens extra milkshake och inte ler artigt när hon springer fram och tillbaka.
Jag kan fortsätta dra exempel.
 
Själv så fick jag – efter en 8 timmar på förskolan jag jobbade på då, med skrikiga ungar, blöjbyten, personalbrist och ett evigt städande och upplockande – höra från en förälder; ”Nu är du allt svettig va? Lekt hela dagen”. Han satt där och tittade ut ur rutan på sin nya stadsjeep och log glatt åt sin kommentar och menade säkert väl. Jag tittade på honom lite slött och gav sen ett litet hövligt leende tillbaka och ett ”mjo, visst. Ses imorgon”Jag kunde självklart sagt nåt i stil med: ”Och sitta på ett kontor hela dagen och vända papper är ju så jääävla svettigt då eller?” och spottat på hans fula bil.
 
Men det gjorde jag ju inte, dels för att jag var ny på jobbet och jag skulle vara tvungen att träffa honom nästa dag.Börjar du förstå?
När du beställer din cappuccino av den där ”unga, söta tjejen” så har hon kanske stått där i 7 timmar och lyssnat på dryga kunder som klagat på det mesta, en chef som säger att hon måste jobba fortare för att få behålla jobbet och fått torka upp lite kräk från ett spädbarn med ett litet leende från föräldrarna som tack. Är det så konstigt att hon inte lyser av gläde av att få betjäna just dig?
Sen kan man ju undra varför det är för speciellt med unga, söta tjejer som är inte supertrevliga på jobbet? Har de inte lika stor rätt att ha en dålig dag eller vara trötta som oss killar? (dessutom så har ju tjejerna oftast lägre lön så de har ju ännu större anledning att ha en låg trevlighetsmotivation)
 
Och varför skulle man bli gladare på jobbet om man ”rappar på lite”? Jag som trodde att journalister hatade stressen före deadline.
Alla jag känner blir mycket gladare och hjälpsamma på jobbet ju mindre de har att göra. Man orkar mer då.

Men å andra sidan så kanske du inte tänkt på att sätta dig in i servicepersonalens situation och då är ju krönikan mer förstålig. När man arbetar på en tidning så behöver man ju inte dras med massa dryga kunder hela dagen. Förutom när de skickar arga brev som jag gör nu.

Med hopp på svar
Vänliga hälsningar
Krastavac, lagerarbetare”

Jag meddelar er om jag får något svar.

 …

Läs mer!

Konsumbloggen skriver klockrent om samma ämne och på Tjuvlyssnat blir det roligt.

Läs Petter om de Papperslösa, Kim Müller om utedagis och klass, Andrea Doria om gruvolyckan i Kiruna och Killfröken som blir överraskad.

Läs också, Den Udda Vinkeln, Slutstadium och Dom Ljuger.

Förresten så blir jag alldeles glad när jag läser att det ska bli möjligt för fler att bo i båtar längst Stockholms kajer. Det är något jag drömt om länge och just nu letar jag och två vänner efter en båt. Iofs lär det främst bli folk från Överklassen som flyttar in i lyxbåtar men kanske kanske kanske så frigör det då någon annan plats åt mig och mina vänner, kanske.

Intressant?

Etiketter: , , , , , , , , , , , , , , , ,

7 svar to “Barristan, hon ska skratta och va glad”

  1. Horror Vacui Says:

    Fullkomligt lysande inlägg!

    Jag känner igen biten att människor kräver superb service och bländande vita leenden. Även från vänner som själv är inom serviceyrket, jag tror det har med att de lägger in så mycket yrkesstolthet i vad dem gör och vill gärna att alla andra ska vara lika duktiga som de själva.

  2. kimmuller Says:

    Suveränt inlägg.

  3. Krastavac Says:

    Tackar.

    Det jobbiga med att blogga är att eftersom man skriver ner det som man verkligen tycker är intressant så vill man ju prata om det med sina vänner och då känner man sig så jävla pretto och dum när man förklarar ”jag skrev om det här på min blogg”.

    Men jag kunde ändå inte hålla mig och pratade om det här med vänner igår. En kompis (som jag skriver om längst ner i det här inlägget https://vardagspussel.wordpress.com/2007/09/27/lugna-dagar-och-mycket-nytt/#more-93) som jobbar i butik kände visserligen igen sig i tänket om kunderna som inte fattar att de befinner sig på en arbetsplats eller vägrar lita på personalens kompetens (”är du sääääker på att du klarar det här?” – Suck, nä jag säger att jag kan det för att luras).
    Men min kompis hade självklart varit med om att bli illa behandlad av annan butikspersonal hon också, det har vi ju alla. Visserligen hade en av dom ursäktat sig med att det inte var hennes fel men att allt var så stressigt, men ändå. Man stör sig verkligen på sånt.
    Jag snackade med en spärrvakt jag känner senare på kvällen och hon kände också igen sig.

    Men till skillnad från Annika på Stockholms City så har ju mina kompisar egna erfarenheter från dryga dumkunder.
    Om alla var trevliga och hade överseende mot alla människor man möter på deras arbetsplats skulle man själv få samma goda behandling tillbaka och hela samhället skulle bli härligare och klassen skulle må bättre.

    Can’t we all just, get along, liksom?

  4. Don´t fuck with the people handling your food « Kim Müller Says:

    […] av ett suveränt inlägg på vardagdpussel tänkte jag skriva en kort recension av filmen Waiting. Som namnet antyder utspelar sig filmen på […]

  5. Syrror kräven högre lön « Forever United Says:

    […] också: Petter om historieforskning, syndikalister äger Systemet, Kim skriver om film, Vardagspusslet om att vara glad och Dom ljuger om kamper som […]

  6. Branne Says:

    Bra skrivet gurkan, dock kan jag tyvärr inte hålla med dig. Jag har jobbat inom servicebranschen även kundtjänst på bank och förstår absolut vad du menar. Man behöver inte suga av kunden men att få folk att känna sig som att dem är en börda för att dem är trötta på sitt jobb eller hatar det. Det är svårt och jobbigt men då ska man inte jobba kvar där heller.

    Jag tycker att service i Sverige dock uppfattas på ett annat sätt, det finns bra service och sen service. Dock så kan man inte kräva bra service när man går in i waynes coffe eller mcdonalds. Det är som precis vilket stort företag som helst dem bryr sig inte ifall kunden kommer tillbaka eller inte för att det är ett så stort företag. Hade servitriserna varit egna företagare hade man ju inte tänkt gud vilken jobbig dag jag orkar inte vara trevlig mot kunderna idag. Men jag förstår absolut vad du menar kan dock inte hålla med. Man måste ändå vara proffesionell i sitt arbete och har man valt att jobba kan man inte blanda in sina personliga problem eller ta ut sin ilska från någon otrevlig idiot man haft tidigare.

    Men för 9000 eller 8000kr netto kanske det inte alltid är så lätt och motiverande.

    Jag känner mig som buscemi nu.

  7. Krastavac Says:

    Tack för kommentaren Buscemi ;)
    Jag håller givetvis med dig att det är viktigt att vara proffesionell i sitt arbete, men jag tror det är svårare i ett yrke där man får ta så mycket skit. Biträden och andra arbetare som jobbar med ”tredje part” måste ju inte bara utföra tjänster och/eller producera saker utan vara trevlig mot den tredje parten samtidigt, eller åtminstonde inte otrevlig.

    Annika på Sthlm City har ju inte heeeelt fel. Men som Strindberg när han berörde kvinnofrågan så tog hon upp ett problem och la skulden på fel sida på ett sätt som får oss andra som betraktar det hela från en annan vinkel att slita vårt hår.

    Vi inom industrin eller mina vänner som jobbar som vaktmästare, tunnelbaneförare osv. slipper ju ta hand om företagets tredje part. Sånt sköter nån annan. Fast det är ju på beskostnad på andra. När vi inte har packat klart ett paket i tid så får nån stackare som sitter på telefon ta massa skit från en förbannad kund, och när min polare inte hunnit köra ut sjukhusmaten ännu så får nån sjuksyster höra gnället, inte han.

    Vidare så känner jag flera som är egna företagare. Och även om jag, precis som du, tror att viljan att vara till lags ökar när man äger mer än bara sin arbetskraft så tror jag inte riktigt det löser alla problem. När man är anställd är man trevlig dels för att det inte är kul att bråka på jobbet alla gånger (och man kanske till och med ÄR på gott humör) och dels inte vill dra uppmärksamhet från chefen och kanske mista jobbet. Som egen företagare är det ju samma sak, med skillnaden att du snabbare kan kasta ut nån du inte gillar. Men du är fortfarande trevlig och smörig (även mot de dryga idioterna) för att du måste vara det för att överleva, inte av vänlighet.

    Fast då tjänar i och för sig de företagare jag känner knappast mer än just 8000-9000 varje månad förstås :)

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s


%d bloggare gillar detta: