En lagerarbetares funderingar

by
Så har 8 mars kommit och gått igen. Jag, Planekonomen och en annan god vän delade inte ut rosor i år. Vi sa inte ens ett ironiskt ”grattis!” till våra systrar. Nä, istället så gjorde vi det som vi är bäst på, att ta hand om barn – fast utan lön den här gången. Ett gemensamt inlägg om det kommer inom kort.

Nu tänker jag istället skriva om bråket mellan mitt fackförbund IF Metall och Planekonomens dito Kommunal.
Det handlar givetvis om jämställdhetspotten (populärt kallat ”kvinnopotten”) som LO-förbunden kom överrens om att driva inför avtalsrörelsen 2007

Potten fungerade så att förbunden krävde 205kr/person i förhållande till andelen kvinnor inom avtalsområdet som hade en månadslön lägre än 20.000kr.

”Det kvinnodominerade Handels hade till exempel innan avtalet 62 procent kvinnor som tjänade mindre än 20000 och krävde följaktligen 62 procent av 205 kronor till potten: 128 kronor per person. Efter segdragna förhandlingar fick de 110 kronor, och ett avtal som för första gången ledde till högre påslag i procent än industrin.” I början av mars i år släppte IF Metall sin rapport ”Lönepolitiskt vägval, Starka tillsammans – för rättvisa lokalt och globalt”.

I den står det bl.a. att
”Likvärdiga arbeten ska ge likvärdig lön. Lönerna ska vara
jämställda. Inga löneskillnader ska förekomma till följd av
skillnader i kön, etnisk tillhörighet, ålder, sexuell läggning
eller religion. Om diskriminering eller andra omotiverade
löneskillnader förekommer ska de elimineras.”

Men längre ner i rapporten kommer det som får media att intressera sig och Kommunal att anklaga verkstadsfacket att kasta ”…ett köttben till arbetsgivarna”. Inte bara Kommunal är kritiska till att IF Metall sätter ner foten så här lång tid innan LO-kongressen i sommar utan även andra röster från LO och arbetarrörelsen. LO:s avtalssekreterare Erland Olauson, Sekos ordförande Janne Rudén och S-kvinnoras ordförande Anne Ludvigsson ställer sig bakom Kommunals kritik, om än med lite mildare ordval. Livs är i alla fall överens med IF Metall i frågan.

Så här står det ordagrant i rapporten:

”…IF Metall bör däremot inte ställa sig bakom en upprepning
av 2007 års LO-samordning. Ett så detaljerat
regelverk bakbinder parterna på ett sätt som kommer
att omöjliggöra alla former av förbundsförhandlingar.
Risken är då stor att arbetsgivarna återigen försöker
bryta sönder systemet med riksavtalsförhandlingar. En
LO-samordning som är alltför detaljerad äventyrar också
tjänstemännens deltagande i en industrisamverkan.
Sammantaget innebär detta en risk för att Industriavtalet
faller. För IF Metalls medlemmar är det viktigt att
slå vakt om fortsatta förbundsförhandlingar inom ramen
för Industriavtalet.”

Margaretha Holmqvist, politiskt sakkunnig för IF Metall försvarar rapporten mot protesterna sig genom att skriva:
”Låt mig ändå säga att jag är bekymrad över att debatten om kvinnosatsningen blivit så onyanserad. Rubrikerna och argumenten mot mig har utgått ifrån att jag inte vill ha någon extra satsning på lågavlönade kvinnor, vilket är fel. Detta har jag också framfört flera gånger, både i LO-styrelsen och i den offentliga debatten. Låt mig därför säga det en gång till: vårt förbund är helt överens med de andra förbunden i LO om att lågavlönade kvinnor ska kunna kräva större löneökningsutrymme. Men det finns inte bara en enda given metod, det finns flera olika möjligheter att åstadkomma mer jämställda löner. Jag vill ha en lösning som blir logisk även för vårt förbunds lågavlönade medlemmar, en lösning som tar hänsyn till både kvinnornas situation och lågavlönade mer generellt. Jag trivs helt enkelt inte med en argumentation där lågavlönade kvinnor ställs mot andra lågavlönade kvinnor. I en sådan strid finns inga vinnare. Varför ska just IF Metalls lågavlönade kvinnor få lägre löneökningar?”

Ja, det kan man ju fråga sig?
IF Metall är LO:s tredje största kvinnoförbund (inte det näst största som jag sagt tidigare, sorry) och har enligt egen uppgift ”…närmare 80.000 kvinnor – och män – som har en relativt låg inkomst.”

Så argumentet att IF Metall är emot jämställdhetspotten pga att förbundet bara består av män håller ju inte. Många av mina arbetskamrater är ju kvinnor.

Jag förstår bara inte varför vi låginkomstagare inom industrin och den offentliga sektorn ska behöva slåss om vem som ska få störst del av kakan? Kan vi inte bara kräva en större kaka istället? Hur svårt är det egentligen, Kommunal och Lärarförbundet är ju kända för att ställa ”rimliga” lönekrav istället för mänskliga eftersom man är så månna om kommunens pengar, fråga mig inte varför. Pengarna gör ju ingen nytta hos nån kommunalpamp precis.

Men jag känner mig kluven. Min fackförening säger en sak och mina omsorgsvänner en annan. Morsan sliter hårt för sin låga förskolelön medan farsans industritjänstemannafack Unionen samarbetar med mitt. Jag ser fortfarande barnomsorgen som min huvudnäring men gillar Holmqvists retorik mer än Thörns, för även om jag inte är kvinna så fick jag såklart ändå låg lön som barnskötare.

Jag vill inte lägga hela skulden på Kommunal. Men förra strejken var en katastrof. En kompis mamma som jobbar inom psykvården fick t.ex. bara hundra spänn mer i månaden när parterna till slut kom överens (hon kommenterade det hela med ett bittert: ”Enda anledningen till att jag fortfarande är medlem i facket är för att jag inte vill leva i en värld utan fackföreningar”).

Industriarbetarna har alltid vetat att de har makten att stoppa hela sektorn med sina stridsåtgärder och inte tvekat med att hota med det i förhandlingar eller skita i facket och gå ut i strejk i alla fall, som t.ex. hände på mitt jobb på 70-talet (då lyckades man få upp det lokala avtalet till rekordnivå). Detta har lett till att arbetsgivare är så rädda för sin motpart att de går med på högre lönehöjningar bara de får kila in kraftiga fredsplikter i avtalen för att vara säkra på att slippa konflikter.
För omsorgsarbetarna är det tvärtom. De har under alla år fått höra från både kommun och fack att de arbetar för allas bästa och att det är osolidariskt att inte utföra sina arbetsuppgifter.

Det har givetvis en förklarelse. Det är lätt att som lagerarbetare skita i om du glömt packa ett paket som skulle vara på väg mot Sydkora för en timme sen men destå svårare för en barnskötare att strunta i lilla Olle som av misstag lämnats kvar i skogen när ni gick tillbaka för mellis.
Men det förklarar INTE varför många förskolor har lappar på toaletten där det står: ”glöm inte släcka lampan – tänk på budgetten!”.
Varför i helvete ska vi bry oss om budgeten? Vi får ju inte bestämma över den!

Nej den enda lösningen som finns är att Kommunal och de andra kvinnodominerade förbunden lär sig av sina bröder och systrar inom industrin och tar fajten på riktigt och ställer högre krav. Ett tips är ju att använda samma strategi som sjuksyrrorna i Finland och varslar om massuppsägning, eller kanske slutar klaga på sina fackliga utbrytare bland brandmännen och gör samma sak och vägrar behandla sjuka landstingspolitiker och deras familjer så länge det inte är livshotande.

I vilket fall så måste det finnas en bättre lösning än att jiddra med varandra. För när till och med bloggande liberaler oroas över bristen på solidaritet inom LO, ja då är det dags att se upp. En sak är i alla fall säker, att privatisera kommunal verksamhet får inte upp några löner, men vad kan man förvänta sig från en genusblogg utan klassperspektiv.

Läs mer!

Dom ljuger skriver om låglönereserven, Red Metal bloggar om hårdrock (suprise!), Slutstadium om Sahlin och Petter om skolan.

Intressant?

Etiketter: , , , , , , , , ,

2 svar to “En lagerarbetares funderingar”

  1. Klas Says:

    ”Varför i helvete ska vi bry oss om budgeten? Vi får ju inte bestämma över den!”

    Så du förespråkar mao kollektiva eller privata förskolor där pedagogerna och barnskötarna är delägare ? :)

    Då kan man ju tala om att kunna påverka sin egen situation iaf – man får en peng från kommunen och får sedan göra upp budget och hålla sig till den- e.v. överskott går tillbaka till verksamheten i from av bonusar eller investeringar. Och det tycker iaf jag verkar som ett bra sätt att både kunna påverka sin egen situation, få mer inflytande och kunna skapa en bättre förskola för barnen…

    Jag har bara svårt att koppla samman en sådan åsikt med kritik av friskolor och privatiseringar…

    /K

  2. Krastavac Says:

    Eftersom jag och Plan gillar idén om en arbetarstyrd ekonomi (https://vardagspussel.wordpress.com/2007/07/29/demokratisk-planekonomi/) så kanske du kan gissa att vi också gillar personalkooperativ, även om det är omöjligt att ”bygga socialismen” i ett land (eller för den delen på EN arbetsplats!)

    Sen är det ju skillnad på när föräldrar och/eller personal tar över och när enhetschefer ”knoppar av” och allt fortsätter som vanligt, fast under annan regi. Det är också skillnad på om den avknoppade förskolan får pengar från kommunen eller är en helt fristående verksamhet.

    Sen kan jag ju tillägga att jag skrev inlägget mitt i natten efter att först jobbat till halv sex och sen åkt direkt till träningen. Så jag var nog för trött för att komma ihåg att vara tydlig nog ^_^

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s


%d bloggare gillar detta: