Drömmar…

by

Jag satt med en arbetskamrat och diskuterade över en kopp kaffe medan vi väntade på en hotande anstormning av hyperaktiva barn. Kollegan kom förra året tillbaka till jobbet efter ett år som sjukskriven och kände sig fortfarande lite trött. Hon har jobbat i runt 30 år sammanlagt.

Vi diskuterade lite kring drömmar.

Jag tycker inte att hon är en vidare spännande människa men alltid trevlig och förstående, och hon är ju min arbetskamrat (innehåller ordet kamrat – vi delar en liknande situation och vi måste komma överens. Lägg ner föraktet mot era äldre kollegor). Jag inbillar mig att man inte behöver bli en lottskrapande löneslav med döda ögon och leder efter ett fullgjort arbetsliv, när jag kollar på min mamma. Men många arbetskamrater är onekligen rätt trötta, och det förstår jag, även om dom är snälla mot barnen. Tur då att dom kan sjukskriva sig, det går inte att bara arbeta vidare 30 år i sträck och längre, 8 timmar om dan eller längre, i en miljö som skolan. Lärare är generellt sett hjältefigurer och förebilder för barnen och gör såna insatser att det förvånar mej att inte skola och förskola betraktas i samma klass som typ oljeborrning.

Vi pratade hur som helst om drömmar, om att det är nödvändigt att ha drömmar om sitt liv för att orka klara jobbet. Vi pratade lite om folks drömliv i allmänhet. Drömmarna tar i längden nästan alltid formen av ett lugnt liv, gärna i ett hus, med familj och barn. Med mindre eller ingen arbetstid, gott om resurser men inget hetsköpande direkt. Hur som helst handlar det nästan alltid, för alla åldrar och kön, om mindre arbete och mer fri tid. Det är den arbetande människans drömmar, den som säljer sitt arbete och köper varor. Arbetares drömmar. Hur ser din dröm ut? Jag skulle vilja klara mig på halvtid eller nåt liknande, helst ännu mindre, och ha tillräckligt till hyra, god mat och vissa dyra inköp ibland. Är det för mycket begärt? Skillnaden är kanske ett par tior i timmen mellan att jag ska behöva slava alla vardagar och alla helger och att jag kan jobba ett par dar i veckan och klara mig på det.

Vi kom överens om att det var förskräckligt att folk jobbade 8 timmar om dan, 5 dar i veckan. Samtidigt som folk går arbetslösa. Om vi istället kunde jobba 6 timmar om dan för samma lön tror jag att vi alla skulle må bättre, fler skulle få arbete och minst lika mycket bli uträttat!

Annars har jag världens härligaste arbete! Jag jobbar med barn som är smarta, roliga och intressanta och som ser mig som en förebild. De är lite bråkiga ibland, men dom kramas, säger jättesnälla saker till oss som jobbar på fritids och får en allmänt att stormtrivas och aldrig ha tråkigt! Vore det inte för samhällets inställning till barn, utbildning och lärarlöner skulle allt vara schysst! Arbetskamraterna är bra och nu fick jag ett kuvert av mitt trevliga skyddsombud. Hon har fixat fackmedlemskap och betald internutbildning åt mig, och hon är jättepeppad på att jag ska börja engagera mig lokalt.

Etiketter: , , , , , , , ,

2 svar to “Drömmar…”

  1. Krastavac Says:

    Åh! Så sant som det är skrivet.

  2. Robotar « Vardagspussel Says:

    […] 7 timmar i måndags (lugnare stämning + högre lön därtill) och vi lätt tankarna vandra iväg i drömmar om en kortare arbetsdag. Sen pratade vi om robotar. Jag är så trött på alla naiva framtidsforskare och liknande som på […]

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s


%d bloggare gillar detta: