Multikulti, pride och ondska

by

Eftersom det är Pride just nu så passar jag på att skriva nåt som handlar delvis om det. Det har nämligen varit så ensidigt skrivet om Pride att det för mej börjar lukta samförstånd. Sverigeparaden på Nationaldan, Prideparaden i slutet av Pridefestivalen. Två folkliga, roliga och sådär härligt progressiva karnevalståg. Båda syftar till att framhäva bilden av en grupp, som en positiv tendens. Invandrare är roliga, annorlunda, flitiga och spännande, homosexuella är coola, glamourösa och har en sån bra gemenskap. Men jag har kommit fram till vad jag tycker är fel med båda två.

Ideologin bakom båda är totalt inkonsekvent. Den överlever bara genom att inte bli ifrågasatt. Queerfeminismen (i praktiken, jag kritiserar i mindre grad den akademiska teorin bakom) och Gringo-antirasismen är totalt icke-materiella och icke-politiska fenomen, som jag måste ta avstånd från som materialist. Båda sysslar med att definiera och särskilja (i positiva termer) och stärka artificiella grupper som ”queerpersoner” eller ”blattar”. Att dom tror att det är det viktiga beror på att dom fått för sej att problemet är ett ”rättighetsproblem”. Dom tror (eller agerar som om dom trodde) att det bara var en fråga om att få tillräcklig respekt, att det inte finns några sammanhängande orsaker utan bara om allmänna fördomar. Istället för att se att det finns krafter i samhället som ställer dom utanför dom normala, och att det viktiga är att bekämpa dessa krafter. Rasism och homofobi är inga rättighetsproblem – det är problem som rör social sammanhållning.

Som materialister bör vi självklart inte blanda in moral eller livsstil, prioritera att ”känna stolthet och samhörighet” eller falla för nedsättande synsätt på breda befolkningslager. Vi konstaterar bara att det finns gott om fördomar i breda befolkningslager och att rasisters politik går framåt i arbetarklassen. Att breda grupper har svårt för homosexuella. Istället för att som liberalerna bara förneka alla sorts orsakssammanhang bakom problemen som t.ex. rasism och homofobi ställer till med och låtsas att det ligger ren ondska bakom, försöker vi förstå problemen och lösa dom.

Det största problemet rör sammanhållning. Att späda på en bild av invandraren som en tydligt avskiljd grupp i en marginaliserad förort förvärrar bara utanförskapet (som självklart påförs utifrån), att poängtera individuell sexuell utveckling framför gemensam ekonomisk kamp, det är inga banala saker utan det som hindrar oss från att ens ha vettiga rörelser som förstår vad som behöver göras åt integrationspolitiken eller hur hatbrott ska bemötas. Det är också tendenser som avlägsnar oss från varandra och framför allt försvårar fackligt samarbete, trots att vi alla är likadana. Ingen av oss är konstiga, det är borgarna som är konstiga!

Slutstadium toppar med ännu mer om Pride, Omsorgaren skriver om dom eftertraktade stoppen i industrins produktionskedja. Om ni behöver få ytterligare bekräftelse på klassamhällets existens så kan Petter erbjuda det. Red Metal snackar taktik och gummisnoddsprincipen, och Samhällsfeber tipsar om demonstrationen ALLA ska på.

Etiketter: , , , , , , ,

Ett svar to “Multikulti, pride och ondska”

  1. En återkommande cirkus « Slutstadium Says:

    […] Planekonomen sågar de två karnevalstågen Pride och Sverigeparaden genom att beta av de liberala förklaringarna bakom förtryck utifrån en idealistisk förklaringsmodell. […]

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s


%d bloggare gillar detta: