Bistånd, miljömoral och liberala hippies

by

Folks bild av samhällsförändringar är absurt orealistiska. Det verkar inte ens vara något att diskutera, hur förändringar går till i ett samhälle. Och när ingen tar tag i något – så tar borgarna tag i det. Dom flesta jag träffar på jobbet, på krogen eller genom vänner har en mycket förvirrad bild, inte minst folk som kallar sig ”vänster”.  Jag fruktar att flera generationer kan slösa bort sina krafter på att köpa rättvisemärkt och skriva på namnlistor, när barnen för hundra år sen organiserade sig och gjorde nåt åt sin situation och sakernas tillstånd.

Jag ska förklara kort varför jag inte ser en progressiv kraft att fokusera varken på bistånd, personliga inköp eller ställningstaganden. Jag måste först förklara att jag inte ser något negativt i något av ovanstående – men det har kommit att bli dominerande uttryck för sånt motbjudande som ”alternativkultur” (som om det kunde vara något politiskt i det).

Samhällen är sociala strukturer som förändras efter sociala regler. Även ekonomin är, sitt strikta yttre till trots, ett medel för människors handlingar, tankar, viljor o.s.v. att samordnas. Det är en organisk struktur som bygger lika mycket på tankebyggnader som det bygger på myndigheter. Därför sker förändringar i samhället inte enkelt, och definitivt inte genom enskilda människors agerande. Inte ens många människors beteende kan göra skillnad (och framför allt så sker aldrig och har aldrig detta skett praktiskt) utan istället är det själva spridandet av budskapen offentligt, organiseringen lokalt, utvecklingen av samhällsklimatet och av de olika gruppernas resurser och situationer som gör skillnad.

Missförstå mig inte – jag är definitivt inte holist. Det är inte så att hela samhället är mer än summan av sina delar – bara det att samhället i lika hög grad är uppbyggt av det som pågår i våra huvuden som det är uppbyggt av människor, byggnader, fordon, mat och patroner. Det handlar inte om att varje människa är en ö och att en viss mängd människor måste assimileras i syfte att förändra något – samhället är mer komplicerat och ”eteriskt” än så. Det handlar om att symboliska grupper som symboliserar olika viljor i samhället strider mot varandra. En medveten konsument eller en bidragsgivare kan här kanske förändra situationen för sig själv eller för ett par andra människor (även om bistånd i marknadsekonomin makabert nog kompenseras för, så att den lokala marknaden skadas av att pengarna förs in i landet). Men en massa av människor som stödjer eller tillämpar liknande former av välgörenhet som ett politiskt alternativ – är främst representanter för en symbolisk grupp. En symbolisk grupp som grovt sett representerar tanken att det inte finns några systematiska orsaker till världens elände.

När en trasig maskin eller ett defekt program felsöks så letar man efter enkla, uppenbara fel. Och vårt samhälles viktigaste problem kan förklaras – det är lätt att se att det finns direkta orsaker till hungersnöd, sexism, miljöförstöring, krig, analfabetism, rasism o.s.v. Det är ett fruktbart sätt att angripa problemet, inte genom att angripa symptomen på sjukdomen. Vi hjälper ingen genom att bara anklaga oss själva för hela miljöförstöringen eller orättvisorna i tredje världen när vi knappt har råd med rättvisemärkt, inte har tid att arrangera alternativfestivaler eller gå på demonstrationer mot självklara orättvisor. T.o.m. borgare vet bättre, skämmes ta mig fan.

Etiketter: , , , , , , , , ,

2 svar to “Bistånd, miljömoral och liberala hippies”

  1. omsorgaren Says:

    Ett hårt slag på spikens huvud. Under arbetarrörelsens tidigare år så förstod till och med barnen under 13 år vad som behövde göras och hade egna organisationer för att kämpa mot sina mål.

    Att det inte går att konsumera bort kaptialismen är Konsum ett bra exempel på. Konsum var från början ett sätt för att bryta den lokala fabrikörens eller patronens monopol på livsmedel och bruksprodukter. Att ha en föreningsdriven butik där alla arbetare kunde vara delägare gjorde så att eventuella löneförhöjningar inte försvann i ökade levnadskostnader.
    Men det tog inte länge fören privata vinstintressen inom butikrörelsen ledde till exakt samma sak som de andra.

    Vem tror idag att Konsum gör skillnad?

  2. Smör och ivriga händer « Slutstadium Says:

    […] Planekonomen skriver om bistånd, miljömoral och liberala hippies. Akujan förmedlar en tes om en omvänd version av hatet mot judarna. Det förklarar att ingen nationell lyckas definiera det “ursvenska” eller typiska för vår “ras”. Läs! […]

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s


%d bloggare gillar detta: