Vad gör du av ditt McLife?

by

Ibland deppar man ihop, det är inget att göra åt det. Men för mig blir depressionerna ofta till vansinniga uppvisningar i ideologisk fanatism. När livet verkar stagnera rullar kugghjulen igång för mig, går med vansinnig hastighet och tuggar vanligtvis fram nån sorts bindgalet våldsfrossande, desperat och bitter marxistisk filosofi som resultat. Plötsligt ser jag samband överallt – jag jämför varenda fenomen jag ser runt mig mot vartannat, stöter och blöter min uppväxt, min skolgång, min arbetslivserfarenhet, mina förhållanden, mina vänner.

Tillsammans med en arbetsdag och alla tankar det leder till kan det sluta illa. För min del slutar det oftast med en fruktansvärd bitterhet inför mitt ”liv” och en våldsam ideologisk fanatism – jag känner mig ofta verkligen beredd och villig att offra mitt liv för socialism, för vad har jag att förlora? När jag på min obetalda lunch blir försenad p.g.a min McBeanburgare som segade sig, skulle jag vilja säga dom att jag inte har så mycket tid p.g.a. att den McLön jag får på mitt McJobb hotas att minskas drastiskt. Och sen börjar jag tänka på mitt McLiv och sen rullar det på hela arbetsdagen tills jag känner mig helt knäckt. Det är verkligen som situationisterna sa (inte boktroget nu), att livet är ett skenliv som är dominerat helt av pengarna, köparen, säljaren, arbetaren, kapitalismen och de roller som den tvingar människor att ta. Det är inte mycket tid jag har eller någonsin har haft för att bli en egen person med egen tid, egen fritid, egna vänner, egen kärlek. Större delen av tiden lever jag inte, jag står och tittar framför mig på mitt arbete och slösar bort mitt liv och det som gör det värt att leva. Och jag kommer aldrig någonsin att slippa ifrån det, inte ens de arbetslösa och utslagna slipper känna sig som varor hela sina liv.

Det slår mig, lite förvånande, att jag aldrig värderat mitt liv särskilt högt, och jag misstänker att det är många som är som jag i den frågan. Jag misstänker att till största delen också har att göra med de villkor som jag har levt och kommer behöva leva mitt liv efter. De flesta botar det med sprit och knark, men har vi seriöst inte bätte för oss än att skära oss i armarna som småbarn, vända det inåt? Vill vi sabba våra liv eller ända dem så kan vi faktiskt göra det med stil – vi kan göra något konstruktivt som dom resonabla människor vi är! Har du helt seriöst så mycket annat för dig? Det är den här drivkraften – känslan att vi kanske inte har så mycket mer i livet för oss än att organisera oss, utöva påtryckningar och politiskt våld – som jag tror kan vara den viktigaste drivkraften för att få människor organiserade.

Etiketter: , , , , , , , , ,

Ett svar to “Vad gör du av ditt McLife?”

  1. Desmond Says:

    fan va bra skrivet, som alltid mitt i prick. du är fan bäst, rent objektivt…
    är den här boggen ett försök att göra mej tiull helnykterist, jag tror nämligen att du håller på att lyckas…

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s


%d bloggare gillar detta: