Annika på Sthlm City har ju inte heeeelt fel. Men som Strindberg när han berörde kvinnofrågan så tog hon upp ett problem och la skulden på fel sida på ett sätt som får oss andra som betraktar det hela från en annan vinkel att slita vårt hår.

Vi inom industrin eller mina vänner som jobbar som vaktmästare, tunnelbaneförare osv. slipper ju ta hand om företagets tredje part. Sånt sköter nån annan. Fast det är ju på beskostnad på andra. När vi inte har packat klart ett paket i tid så får nån stackare som sitter på telefon ta massa skit från en förbannad kund, och när min polare inte hunnit köra ut sjukhusmaten ännu så får nån sjuksyster höra gnället, inte han.

Vidare så känner jag flera som är egna företagare. Och även om jag, precis som du, tror att viljan att vara till lags ökar när man äger mer än bara sin arbetskraft så tror jag inte riktigt det löser alla problem. När man är anställd är man trevlig dels för att det inte är kul att bråka på jobbet alla gånger (och man kanske till och med ÄR på gott humör) och dels inte vill dra uppmärksamhet från chefen och kanske mista jobbet. Som egen företagare är det ju samma sak, med skillnaden att du snabbare kan kasta ut nån du inte gillar. Men du är fortfarande trevlig och smörig (även mot de dryga idioterna) för att du måste vara det för att överleva, inte av vänlighet.

Fast då tjänar i och för sig de företagare jag känner knappast mer än just 8000-9000 varje månad förstås :)

Jag tycker att service i Sverige dock uppfattas på ett annat sätt, det finns bra service och sen service. Dock så kan man inte kräva bra service när man går in i waynes coffe eller mcdonalds. Det är som precis vilket stort företag som helst dem bryr sig inte ifall kunden kommer tillbaka eller inte för att det är ett så stort företag. Hade servitriserna varit egna företagare hade man ju inte tänkt gud vilken jobbig dag jag orkar inte vara trevlig mot kunderna idag. Men jag förstår absolut vad du menar kan dock inte hålla med. Man måste ändå vara proffesionell i sitt arbete och har man valt att jobba kan man inte blanda in sina personliga problem eller ta ut sin ilska från någon otrevlig idiot man haft tidigare.

Men för 9000 eller 8000kr netto kanske det inte alltid är så lätt och motiverande.

Jag känner mig som buscemi nu.

http://www.youtube.com/watch?v=lwqtaKRS3IE

Det jobbiga med att blogga är att eftersom man skriver ner det som man verkligen tycker är intressant så vill man ju prata om det med sina vänner och då känner man sig så jävla pretto och dum när man förklarar “jag skrev om det här på min blogg”.

Men jag kunde ändå inte hålla mig och pratade om det här med vänner igår. En kompis (som jag skriver om längst ner i det här inlägget http://vardagspussel.wordpress.com/2007/09/27/lugna-dagar-och-mycket-nytt/#more-93) som jobbar i butik kände visserligen igen sig i tänket om kunderna som inte fattar att de befinner sig på en arbetsplats eller vägrar lita på personalens kompetens (”är du sääääker på att du klarar det här?” - Suck, nä jag säger att jag kan det för att luras).
Men min kompis hade självklart varit med om att bli illa behandlad av annan butikspersonal hon också, det har vi ju alla. Visserligen hade en av dom ursäktat sig med att det inte var hennes fel men att allt var så stressigt, men ändå. Man stör sig verkligen på sånt.
Jag snackade med en spärrvakt jag känner senare på kvällen och hon kände också igen sig.

Men till skillnad från Annika på Stockholms City så har ju mina kompisar egna erfarenheter från dryga dumkunder.
Om alla var trevliga och hade överseende mot alla människor man möter på deras arbetsplats skulle man själv få samma goda behandling tillbaka och hela samhället skulle bli härligare och klassen skulle må bättre.

Can’t we all just, get along, liksom?

Jag känner igen biten att människor kräver superb service och bländande vita leenden. Även från vänner som själv är inom serviceyrket, jag tror det har med att de lägger in så mycket yrkesstolthet i vad dem gör och vill gärna att alla andra ska vara lika duktiga som de själva.